Månadsarkiv: april 2010

Skrivet

Pausfågel?!?!?!

Inte jag i alla fall….

När jag var och tävlade för ett tag sedan råkade jag höra en konversation mellan två ryttare.

Den ena berättade på tal om sin tränare att denna hade benämnt en annan elev som pausfågel, dvs ett ekipage som man inte behövde lägga så mycket krut på utan bara kunde låta rida omkring lite hur som haver.

Jag måste säga att jag blev helt förskräckt!

Både kring resonemanget i sig (förfärligt) och nästan ännu värre att man inte ens skäms för att medge hur man behandlar vissa av sina elever.

Jag hade själv en tränare för ”tusen år sedan” där jag efter ett tag började känna mig som en pausfågel.

Tränaren började exempelvis sätta i system att komma för sent utan att därefter dra över lektionen med motsvarande tid. Den sena ankomsten, som förvisso kan drabba alla någon gång, kommenterades aldrig (en ursäkt hade varit på plats anser jag) och att betala en på den tiden väldigt hög tränar och ridhusavgift för 30 i stället för 45 minuters undervisning var i alla fall inte jag intresserad av i det långa loppet.

Men då tackade jag för mig (fast jag sa aldrig tack faktiskt) och valde att lägga mina tusentals skattade kronor i en mer motiverad tränares ficka!

Skrivet

Tisdag- panik i kubik!

+-0 grader i morse och + 2 nu klockan 20.00 stärker mig i att inte låta Archie gå utan täcke riktigt än. Vad är det med den här jäkla kylan?

När jag kom körande mot stallet i eftermiddags såg till och med närsynta jag hur 2 hästar stegrade sig mot varandra i hagarna.

”Vad är det för jäkla idioter” var min första tanke och den andra var ”tur att det inte är mina hästar (Archie och Bröta)”.

Efter att ha parkerat bilen slängde jag ett getöga mot hagarna och insåg då till min stora fasa att en av hästarna ÄR Archie och att han nu skenar omkring som en vettvilling i hagen.

För att göra en lång historia kort hade en av de andra inackorderingarna missat informationen om att Arch och Rocky absolut inte får gå i hagarna bredvid varandra då de redan tidigare visat väldigt fina cirkuskonster (läs: livsfarliga stegringar mot varandra med ett järnstaket emellan).

Nåväl, jag lyckades fånga in Archie (som då flåsade som en blåsbälg) och fick in honom i stallet, svettig och upprörd.

Jag fattar verkligen inte varför han och Rocky har denna inverkan på varandra men det är väl helt enkelt så att båda är så där ”valacks-störiga” som ston aldrig skulle nedlåta sig till.

Något försenad fick jag slängt in Archie i transporten för att köra till Ebba-träningen och då väntade nästa otrevliga överraskning!

Ett jättevägarbete på motorvägen gjorde att jag krypkörde på densamma i nästan trekvart och således var försenad till träningen med lika många minuter.

Tidsfascisten Birgitta höll på att krypa ur skinnet och även Archie tappade tålamodet och började banka i transporten, han som annars är tyst som en mus.

Väl på plats hos Ebba började det SNÖA !?!?!? men sedan hände faktiskt inget mer häpnadsväckande utan jag kunde träna som vanligt.

Det blev ”klassikerna” skolorna, skänkelvikning och galopparbete på volt och fyrkantsspår och med tanke på allt vi varit med om gick det riktigt bra :-)!

Skrivet

Om jag hade pengar…..

…..skulle jag köpa den här gården, kanske?

http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectSearchResult.aspx?loc=Gessiev%C3%A4gen%20124-69%2C%20Vellinge%20(adress)&karta=0

Lite skämt och lite allvar men jag har alltsedan jag själv dressyrtränade på Lundegård för över 5 år sedan slängt avundsjuka blickar mot det mycket vackra ridhuset som ingår i ovanstående ”bostadspaket”.

Stället ligger alltså bara en liten bit från Lundegård där Sally numera har sin häst och vi kom på senaste träningen att prata om att det nu är till försäljning.

När jag skämtsamt sa att jag skulle köpa anläggningen om jag någon gång blev rik sa Sally, inte alls skämtsamt:

”Ja, då kunde du ju träna mig varje dag”.

Och det hade jag ju förvisso kunnat göra. För den dagen då jag har 16 miljoner över att handla gård för lär jag också kunna leva ett liv utan förvärvsarbete och kan ju då träna både Sally och andra så mycket de (och jag) orkar :=)!

Skrivet

Slutknorrat? (hundinlägg)

Min lilla Soya är en lustig flicka.

Till skillnad från både sin matgam till ägare och alla andra djur denna matälskare ägt så är Soya lite väl speciell med sin föda.

Dels finns det inte den mat hon skulle äta om hon är mätt hur god den än skulle vara (varför har inte jag som alltid kan äta ”bara för att det är gott” begåvats med den egenskapen???) och dels är hennes uppfattning om vad som är en delikatess och vad som lika gärna kan ratas verkligen svår att förstå ibland.

Exempelvis grisfötterna jag lade ner stor möda på att tillaga i somras slank bara ner efter stor tvekan och märgbenen jag köpte i vintras lät hon helt sonika förbli liggande.

Halvruttna kadaver är däremot otroligt smakliga enligt min hund liksom givetvis både färsk häst- och torkat hund-BAJS (tro f..n att hon inte får slicka mig i ansiktet…..)!!!!

I helgen när jag var och veckohandlade bestämde jag mig för att strunta i mitt löfte att inte fortsätta tömma köttdisken på sådant som Soya ändå kommer att betrakta skeptiskt, grisknorrar för nio (!!!) kronor kilot gick helt enkelt inte att motstå.

Och ta mig tusan om inte dessa hitills har slunkit ner i snabbspringarens gap!

Hon verkar tycka att de är riktigt goda och knorrar inte det minsta!

Skrivet

Måndag

I kväll tog jag en liten tur med hund och häst i det soliga vädret.

Tyvärr börjar de flesta grusvägarna redan bli stenhårda och jag kan bara tänka mig hur oridbara de kommer att bli för mig om det blir en torr sommar. Visst kan man rida lite lätt ändå och givetvis skritta hur mycket som helst men personligen vill jag inte exempelvis galoppträna på så hårt underlag.

Efter cykling till stallet och uteritten orkade Soya ändå busa jättelänge med sin kille Enzo som bor på vägen hemåt och jag måste säga att jag är imponerad av hennes uthållighet. Aldrig ett flås (den som kunde säga det….suck…)!

Skrivet

Veckan som gått

Den gångna veckan har bjudit på mycket sol men det är fortfarande väldigt kallt på morgnarna och jag misstänker att det till och med har varit någon enstaka minusgrad vissa av nätterna.

Svårt att veta hur man ska klä både sig själv och hästen tycker frusna jag som flera dagar förbannat att jag lagt undan termobyxorna.

Jag har ett värme-element på mitt tjänsterum som fortfarande surrar varje morgon; det behövs för att tina upp min ofta stelfrusna kropp efter morgonrutinerna i stallet.

Archies vintertäcken är nerpackade sedan veckor tillbaka men det får nog dröja ytterligare ett tag innan han får ”strippa” helt.

I veckan lärde jag en stallkamrat att tömköra och även om hon inte verkar fatta det så är både hon och hästen jätteduktiga vilket jag sagt flera gånger men det verkar inte riktigt gå in :=) (HEJA MY!!!!).

Jag har i många år förespråkat att man tömkör eller i vart fall longerar sin häst inspänd i stället för att bara låta den springa omkring med huvudet rakt upp i vädret och tycker själv att just tömkörning är ett utmärkt komplement till ridning.

Helgen blev både tränings och tävlingsfri, jag skulle egentligen åkt till hundkappbanan i Landskrona med Soya igår men de hade ingen som skötte harmaskinen så träningen blev inställd.

Jag kunde som så ofta konstatera hur otroligt mycket man hinner med på en helg utan ”commitments” gällande djuren och jag fick mycket gjort.

Även de helger jag inte själv tävlar brukar jag roa mig med att kolla hur det har gått för mina dressyrtävlande vänner runt om i Sverige och jag har sedan säsongen inleddes för i år kunnat konstatera i alla fall en sak: DRESSYR ÄR SVÅRT :=)!

Jag har sedan barnsben ställt oerhört höga krav på mig själv och gick exempelvis ut både grundskola och gymnasium med högsta betyg utan minsta påverkan, eller hjälp för den delen, från mina föräldrar.

När jag tävlar vill jag inte agera ”klassutfyllnad” och även om det ibland är roligt bara att ha gjort en ritt som man är nöjd med så är det ju egentligen placeringar jag är ”ute efter” när jag tävlar.

När dessa uteblir är det lätt att bli deppig och undra vad det är för fel på en själv, hästen eller oss som ekipage men när jag läser resultat från gångna tävlingar inser jag som sagt att det i så fall inte bara är ”fel på” mig och Arch utan på många andra som i alla fall jag tycker har jättefina hästar, tränar ambitiöst osv.

Jag känner nog bara en person, ”proffsen” oinräknade (en mycket god vän) som i princip alltid är placerad på tävling, alla andra rider med skriftande resultat, är oplacerade ibland, placerade ibland, rider på 60 % trots som sagt superfin häst osv.

Och vi har också alla våra olika kors att bära…

Medan jag ibland kan sakna tillräcklig ”elektricitet” hos Archie har jag (bara för att ta ett exempel av många) en vän med en jättefin och framåt häst som däremot kan få för sig att reklamskyltar eller annat inne på en dressyrbana ”äter hästar” (läs: hästen blir mer eller mindre okontaktbar), något som Archie inte ens som 4 åring skulle drömma om att reagera på.

Nej, dressyr är banne mig inte lätt….

Skrivet

Söndag- uteritt i triss

Efter en sovmorgon till 06.00 (!!!) cyklade jag och Soya till stallet för att fodra och släppa ut hästar.

Var hemma 08.00 igen och ägnade sedan dagen åt att slappa, läsa samt laga ”trettioelva” portioner av grönsakssoppa och pasta med köttfärssås.

När man lagar mat så sällan som jag (på sin höjd på helgen) är det smart att göra storkok- det tar ju inte längre tid att göra 5 än 2 portioner.

På eftermiddagen red jag ut tillsammans med My, Rocky, Arch och Pippi.

Eftersom jag var lite osäker på hur Rocky skulle reagera på Soya valde jag att ha henne kopplad under hela ridturen och jag tänkte flera gånger på vilken tur jag har som äger så snälla djur.

Det är nog inte alla som kan galoppera i samlad galopp stadigt på tygeln samtidigt som man ska hålla reda på en bredvid-springande hund i lina.

Jag kan ibland sakna lite mer ”elektricitet” hos Archie som trots allt är köpt i främsta hand som tävlingshäst i dressyr och inte en uteridningspartner till hunden men onekligen underlättar det att ha en sansad häst.

Jag misstänker att det hade varit slut med både hoppträningar på egen hand och uteritter med en omkringrusande hund om jag hade köpt ett riktigt krutpaket och även inne på en dressyrbana är det inte alltid till en fördel med en häst med nerverna utanpå.

Som med allt annat är det för och nackdelar med allt….