Under den gångna veckan besökte jag och Archie ”hans” veterinär och fick konstaterat att det fanns en liten böjprovsreaktion i kotan vänster fram och lite mugg på samma ben.
Annars fanns det inget att anmärka på och det blodprov som togs visade helt normala värden.
Det känns skönt att ha gjort denna check och nu är det skritt i 2 veckor som gäller, första veckan för hand och den andra veckan uppsuttet.
Archie verkar redan mycket piggare och jag hyser gott hopp om att han är fullständigt fit for fight snart igen.
Själv motionerar jag för egen maskin med löpning och långpromenader med Soya, det gäller att inte förfalla nu när jag inte får motion genom ridningen.
Det är uppmuntrande att märka hur fort man orkar springa längre och längre, särskilt då jag läste en tråd på Bukefalos om detta där vissa påstod att de knappt orkade springa en minut utan att falla ihop :).
Själv springer jag ca 40 minuter i ganska kuperad terräng och även om jag är trött mot slutet så återhämtar jag mig jättesnabbt och har inte den minsta träningsvärk.
Så nu blir det till att öka sträckan jag springer och/ eller börja springa snabbare så att träningen ”tar” bättre.
I veckan fick vårt stall en ny inackordering med 2 hästar så nu är det fullt (vi har 7 boxar).
Nästan alla satsar mer eller mindre seriöst på dressyr på olika nivåer och tävlar också så det är både roligt och inspirerande.
Det var ju en av de saker jag saknade på ridskolan; ”inspirationskällor”, dvs andra ryttare att kunna prata och diskutera dressyr med.
Det tycker en pladdermaja som jag är roligt och givetvis också väldigt nyttigt och användbart.
Det ÄR roligare med ridning när man kan bolla med andra, tom rida med andra.