Månadsarkiv: juni 2011

Speciella annonser del 335, ja VERKLIGEN speciella annonser!

Läste nedanstående blogginlägg:

http://catago.blogg.se/2011/june/hur-palitliga-ar-annonserna.html

och skakar bara förundrat på huvudet???

Tydligen finns det ”folk” (får man vara så fräckt generaliserande och förmoda att det mest handlar om ungdomar????) som sätter in ”låtsasannonser” på hästar som ägs av folk man retar sig på eller av andra anledningar vill orsaka besvär.

Ja…herregud….

Debatt: ska vi tävla i välridning eller i finridning?

När jag började tävla dressyr ”på allvar” för lite mer än 20 år sedan var jag och min dåvarande häst Heron i flera år tämligen framgångsrika i lätt klass dvs upp till LA.
 
Heron lyckades ibland till och med besegra på den tiden godkända hingstar (!), till stor del beroende på att medan han var otroligt lydig och välriden om än med mycket begränsade gångarter och svag bakbensaktivitet så ”ballade” hingstarna ur inne på banan och förlorade så pass många poäng på sina hyss att Herons lydnad kunde ”överglänsa” detta.
 
Även på den tiden hände det givetvis att någon ”flashig” gångartshäst kunde vinna/ placera sig trots flera ganska uppenbara brister under ett programs gång men det var inte så vanligt med dessa bensprättare då och definitivt inte i klasser under medelsvår B.
 
Idag, alltså ca 20 år senare tycker jag mig se en helt annan utveckling och den har kommit på bara några år.
 
Medan jag förr kunde se 1-2 hästar per tävling som jag ”hajade till” lite extra åt och kanske rent av tänkte ”den hästen skulle man ha” så ser jag numera säkert 10. Och det beror INTE på att mina krav har blivit blygsammare- tvärtom.
 
Jag är tämligen säker på att Heron, om han hade levt idag, hade varit fullständigt chanslös om han skulle tävla LA/MSV C medan han alltså för 20 år sedan var en riktig rosettplockare.
 
Hästmaterialet som är ute på dagens tävlingar är helt enkelt, i alla fall enligt mig, så mycket bättre än för några år sedan och ska jag vara ärlig så tycker jag faktiskt inte att detta bara är av godo- vilket man kanske spontant skulle kunna tycka.
 
Låt mig nu illustrera vart jag vill komma med ett exempel så kanske ni förstår mina tankegångar lite bättre:
 
För ett tag sedan såg jag i en MSV C-klass en superflashig häst som DANSADE in på banan så man blev helt hänförd. Ryttaren tycktes bara ”åka omkring” och det såg väldigt okomplicerat och flott ut.
 
Men redan när första ”lydnadsgrejen” skulle göras- en ryggning- så brast det helt- hästen körde upp skallen, ville inte rygga, vek sig snett bakåt osv.
 
Sedan fortsatte fina hästen att flasha vidare tills det var dags för en ny lydnadsgrej- enkla byten som även de blev dåliga liksom den förvända galoppen där hästen bytte galopp.
 
Att hästen alltså inte kunde utföra flera lydnadsmoment korrekt får i alla fall mig att misstänka att alla dessa brister vad gäller lydnaden antingen berodde på att hästen inte är tillräckligt utbildad/ skolad för klassen eller att ryttaren ”rider för dåligt” eller både och.
 
Detta till trots blev hästen högt placerad och jag kan inte annat än tro att detta berodde på att hästen på ”transportsträckorna” håvade in så pass många ”gratispoäng” att detta räckte för att släta över de grova lydnadsmissarna.
 
Och det är nu jag ställer mig rubrikens fråga:
 
Ska vi tävla i välridning eller finridning?
 
Ska det räcka med att sitta på en häst som AV NATUREN rör sig på ett sådant sätt att ögat bländas trots att det i princip inte krävs något som helst av ryttaren för att få hästen att gå på detta vis eller ska vi börja premiera LYDNADEN ännu mer än vad som görs idag?
 
Jag är rädd för att utvecklingen där det finns fler och fler ”flashiga” hästar även på relativt låg nivå (LA/MSV C) får till följd att man i princip inte behöver kunna rida för att placera sig- det räcker med en fet plånbok för att kunna köpa de fina gångartshästarna och så är saken biff!
 
Nu raljerar och överdriver jag så klart en del och allt är verkligen inte svart eller vitt- det är ju inte så att alla hästar med supergång vinner och placerar sig alltid och att de utan lika stora gångarter är totalt chanslösa men kan ni förstå mitt resonemang?
 
Och om jag nu inte bara ska klaga utan även komma med en LÖSNING på vad JAG ser som ett problem (fast det kanske ingen annan håller med om) så är mitt förslag följande:
 
Sätt dubbel koefficient på ALLA lydnadsmoment och låt ”transportsträckorna” betygsättas som idag så kanske vi får lite rättvisare bedömningar där lydnaden premieras ännu mer.
 
Varför är det tex aldrig dubbel koefficient på ryggningar trots att så få (enligt mig) kan utföra dom korrekt? Eller är det just därför?
 
Nu vill jag veta vad ni tycker- är jag rent ute och seglar, avundsjuk för att jag själv inte har en häst som dansar fram eller är mitt förslag något att fundera vidare på?

Måndag- the heat in on

Idag är nog de som har semester nöjda- det har varit soligt och varmt precis hela dagen.

Själv har jag jobbat snorförkyld så det kunde ju ha varit bättre men men…

Archie har INTE jobbat- han har haft vilodag och slappat i hagen.

Jag hörde på nyheterna att det skulle bli ännu varmare imorgon- det lär bli svettigt om man inte rider på morgonen så ni kan ju gissa vad jag kommer att välja!

Veckan som gått

Min nya hund :)! Ja, stallägarnas nya fölis är banne mig som en gosig hund- jag kunde i helgen hur lätt som helst gå in i hagen och klappa den liggande bebisen utan att den reste på sig.

Sommaren är i full gång och mina semesterveckor närmar sig med stormsteg vilket känns både bra och dåligt.

Dåligt därför att lika fort som de kommer så kommer de att ta slut och sedan är det inte långt till hösten. Jag vill ha sommar eller vår året runt :)!

Archie har gjort vad han ska hela veckan och jag kan verkligen inte klaga på något.

Säkert skulle han också önska vår och sommar året runt med gräs i hagen och längre tid där än på vintern då mörkret faller snabbt.

En träning för NN avverkades i torsdags och veckan avslutades med en dressyrtävling i Sösdala.

Förutom mitt hästpyssel har jag bland annat hunnit med en härlig hundträff med Petra och Zelma, ett massagebesök för egen del samt en del pysslande hemma och i trädgården.

Förkyld hann jag också bli vilket är mindre trevligt eftersom mina förkylningar i alla år varit kända för att vara riktiga långkörare.

Söndag- tävling igen

Jag var min vana trogen ute i god tid och var faktiskt först på plats :)!

Archie äter frukost!

Mycket tävlande har det blivit på senare tid men snart sinar det rejält på den fronten och det är lika bra det- även vila är en del av vår träning:).

Idag besöktes Sösdala där vi var för inte så länge sedan- tog ganska exakt 1 timme att köra dit så det var helt ok.

Jag red båda MSV C-klasserna och något gott har i alla fall kommit av de numera små klasserna- de avverkas väldigt snabbt.

Jag har ridit 2 klasser ganska många gånger i år och i princip alltid haft mellan 45- 90 minuter mellan mina starter- ingen dötid där inte.

Och eftersom Archie klarar att ladda om på så kort tid som en halvtimme ibland så ser jag hellre att det är på det här viset än att man sitter och glor rakt upp och ner i kanske 3-4 timmar.

Turligt för mig hade min tränare 3 olika ekipage till start från sin anläggning så det blev ett utmärkt tillfälle för henne att se hur Archie ser ut och beter sig på tävling.

Jag fick en del matnyttiga tips inför kommande starter- jättebra!

Som vanligt, höll jag på att säga, var jag långt mer nöjd med våra prestationer än med placeringar/ poäng (knappt 60% i båda klasserna) och jag kanske är väldigt naiv och önsketänkande men det KÄNNS faktiskt lite bättre för varje start.

Idag fick vi tex 7:or på både mellantrav OCH ökad trav och jag kan inte minnas att det sistnämnda någonsin inträffat i MSV C.

Archie på framridningen!

Dagens (penga)fråga

Efter att ha ”slitit” (nåja…allt är relativt) i trädgården i förrgår funderade jag över vad jag skulle ”investerat” i om jag hade väldigt gott om pengar men ändå inte ”fick” byta bostad eller häst och var tvungen att fortsätta arbeta.

Detta är vad jag kom fram till att jag skulle
göra:

1. Anlita städhjälp.

2. Anlita en trädgårdsmästare.

3. Betala någon för att i vart fall storrykta Archie varje kväll och skritta ut med honom de kvällar jag har ridit på morgonen.

4. Betala någon som ville bo hemma hos oss och som skulle gå ut med Soya minst 2 timmar varje dag när vi reste bort.

5. Hitta någon som gav mig massage i hemmet varje dag.

6. Anställt en kock som lagade en god middag varje dag och som även köpte och färdigställde goda frukostar och luncher som jag kunde ha med på jobbet.

7. Fått bilen tvättad och städad invändigt en gång i veckan.

8. Betalat någon som flätade Archie till varje tävling (det tråkigaste med att tävla).

9. Slängt schabraken och köpt nya så fort de behövde tvättas (tycker att nyskicksutseendet försvinner redan efter första tvätten).

10. Anlitat en personlig tränare som gjorde träningen till ett nöje.

Som synes skulle jag vilja ha en hel stab med anställda så vida jag inte hittade världens bästa allt-i-allo :)!

Vad säger ni? Vad skulle ni satsat på?

Lördag- förkyld

Nu: en del av vår höskörd, snart: vår utebana på gräs

Min vana trogen steg jag upp tidigt för att dressyra i ridhuset- som vanligt var det linjerna ur MSV C som finslipades.

Än så länge är det dock inte riktigt finslipning egentligen, så kommer det att kännas först när skolorna är bättre liksom tex de enkla bytena.

Men så länge det går framåt och vi får fina pass är jag nöjd och nu tycker jag att jag har utvecklat traven ännu lite mer hemma även om jag inte förmår att rida den så under ett helt travprogram.

Efter utsläpp av ”alla” små djur (bara 5 är hemma för tillfället) åkte jag hem för att vila- jag har förkylningsont i halsen och det ska bli intressant att se om mina högt värderade Esberitox-tabletter kan häva eller i vart fall mildra förkylningen.

Nu har jag precis tagit in Archie och Rocky från sina hagar efter att ha avnjutit en superb middag med maken (grillad fläskfilé) och nu är planen att vi ska ta en långpromenad med lilla Soya.

Tur att maken och jag är överens (hundinlägg)

Ibland stöter man på minst sagt anmärkningsvärda och ögonbrynshöjande inlägg på nätet.

Efter att ha läst nedanstående inser man, om inte annat, hur viktigt det är att ALLA i familjen är överens om när ett djur ska införlivas i gemenskapen. Läs och bli förskräckta:

Vår familj består av mig, min fru och våra tre barn. Förra året skaffade vi dessutom en hund… Jag har aldrig, någonsin tyckt om hundar. Fram till för några år sedan var jag dessutom hundrädd (p g a två olika händelser som liten), detta är däremot inget större problem längre…

Anledningen till att vi skaffade hund var däremot att jag inte kunde stå emot min frus tjat… i alla år har det varit diskussioner om hundar, hon är uppväxt med hund och det var sååååå fantastiskt och hela hennes familj älskar hundar etc etc…

Nu känner jag däremot att det var ett stort allvarligt misstag att skaffa denna hunden!!! Jag HATAR det faktum att vi har en hund i vårt hem! Jag har hatat varje sekund av valpens kissande och bajsande inne (innan den blev rumsren för några månader sedan) och hatar nu fortfarande att den ska slicka på folk (läs:barnen) till höger och vänster… Jag mår dåligt av att känna doften av hund hemma (luktar absolut inte mycket då den badar ofta ofta)… Men jag vill verkligen inte ha hunden!!

Och jag vet, nu kommer hela FL tycka att man är en hemsk människa eftersom ”det är en familjemedlem, och man gör sig inte av med dem bara för att man tröttnat” etc etc. Men är det meningen att jag ska må dåligt i alla år till hundjäveln blir gammal och dör??? Vi snackar liksom 12-17 år till!!! Jag MÅR PISSDÅLIGT av detta!!! Jag HATAR att ha hund!!! JAG HATAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG GICK MED PÅ ATT SKAFFA EN JÄVLA HUND!!

Vad ska jag göra??? Det är taskigt mot barnen att göra av med hunden, jag vet! Men är det bättre att behålla den med all irritation som den skapar då??? Det är bråk och tjafs om den jävla hunden heeeeeeeeeela tiden! Den är det ENDA vi bråkar om!!

Jag tycker allt den gör är äckligt! Jag känner inte ens att jag kan lägga mig ner på en matta och busa med barnen, för där har hunden varit och ”kliat sig” och lekt o gosat med mattan, så jag känner mig äcklig och ofräsch av att sitta/ligga där…

Kan någon säga något på ett vänligt sätt UTAN att diskutera hur ”synd det är om hunden som inte ska behöva omplaceras” etc etc… Det är inte ett dugg synd om hunden! Skulle vi omplacera den så skulle vi göra allt för att den skulle komma till ett bra hem där någon har tid/ork/vilja att umgås med den… Så NEJ, det är inte ett dugg synd om hunden.

HJÄLP MIG!! JAG DRUNKNAR HÄR!!! HATAR ATT BEHÖVA VARA SÅ JÄVLA ÄCKLAD AV MITT EGET HEM HELA TIDEN!!!!!!!