The Fastrunner funderar ut nya klokskaper :)!!!
Det finns föräldrar som publicerar flera bilder på sin avkomma VARJE DAG sedan månader tillbaka och hundägare som publicerar varje fis som hunden har släppt under lika lång tid.
Inget fel i det så klart- det är frivilligt att både läsa och titta även om ovanstående troligen inte är såååå högintressant för andra än möjligen den verkligen närmaste kretsen (läs: den som publicerar dessa alster).
Och precis som man vill visa ALLA att man har den finaste ungen eller hunden i hela världen så undrar jag om inte det också är ytterst vanligt att man ger avkomman eller dess substitut (läs: hunden) egenskaper som den egentligen inte besitter?
Jag och maken säger OFTA hänfört till varandra ”är hon inte CLEVER”- syftande på snabbspringaren och olika beteenden som vi tycker oss kunna läsa in långt djupare mening i än vad som troligen är VERKLIGHETEN.
Vi tolkar in otroligt mycket klok-skap i vår 4-fotade älskling och det är ingen hejd på vilken intelligens hon besitter- i våra ögon i alla fall :)!
I mina mer sansade och objektiva stunder av klarhet inser jag att Soya nog är som hundar mest- ingen Einstein med andra ord men hyfsat duktig på att läsa oss människor och vad vi vill.
Vad säger ni med barn och hundar: känner ni igen er eller är jag ute och fantiserar och fabulerar?
Tror många gör som du och läser in saker som inte finns. Jag är ganska objektiv gällande mina djur (har dock sån tur att de är fina för det mesta även objektivt, ha ha). Med sonen är det svårare, vissa stunder är han iofs ganska billig men det är sällan, oftast är han verkligen någonting utöver det vanliga i en mammas partiska ögon!
Själv tycker jag det är måttligt intressant med såna som skriver om samma sak på ex. fb 3ggr varje dag (ofta om sina ungar) så själv försöker jag hålla igen lite, man vill ju att folk ska tycka det är kul med ens rapporter, inte kräkas på tjatet! Foton försöker jag däremot publicera så ofta jag orkar då det är önskemål från familj som bor långt bort. Längre rapporter om sonalyckan och våra fantastiska djur läggs i en lösenordsskyddad blogg (så slipper jag tänka så mycket på vad jag skriver och vad jag lämnar ut) så jag själv ska ha kvar dem och de närmast sörjande som kan tänkas vara intresserade (typ min mamma) kan läsa och följa med i vad som händer.
De har nog klokhet, men på ett helt annat plan än vi tror och alls inte på det sätt vi läser in och tolkar. Jag tror att det där med hur vi tolkar och i viss mån förmänskliga våra husdjur, är ett sätt att försöka förstå en varelse som inte kan förmedla sina tankar. Om vi inte gjorde det skulle vi förmodligen inte ha samma utbyte av dem. Gissar att våra fyrbena vänner gör det samma med oss. 😉 Delar lyckas vi nog tolka rätt andra bitar helt fel. Ofta möts vi nog på halva vägen och kan förstå varandra.
Att tolka deras känslor och tankar på ett mänskligt sätt gör ju också att vi har något att le åt. Är matte och husse sedan begåvade med en stor portion fantasi och humor så kan det bli väldigt roligt. De är glädje källor i sin klokskap och det är kanske där deras inteligens finns, att genom att göra vissa saker får de hos att bli glada och på det sättet förstärks beteendet. Det blir något positivt för båda. 😀
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Hille och Görel:
Ni är kloka kvinnor ni :)!