Jag har nu på kort tid hört talas om 3 olika hästar som sålts men där köparen sedermera velat lämna tillbaka hästen för att man inte klarar av den.
Har detta blivit en trend undrar jag- att man tror att det bara är att returnera en häst likt en tröja som inte passar?
Jag misstänker att dessa ”icke-passande” hästar i många fall köpts av orutinerade ryttare som rent ut sagt tagit sig vatten över huvudet och så står de där med en objektivt sett helt normal häst som DE dock inte klarar av.
Och visst har det förekommit rättsliga tvister där en säljare HAR fått ta tillbaka en häst men dessa är så ovanliga vill jag mena att man verkligen inte ska inbilla sig att det ”bara” är att reklamera sin köpta häst och så har man köpesumman åter på sitt bankkonto lätt som en plätt.
Fast oavsett hur svårt det är att lämna tillbaka en köpt häst så är nog detta en av mina värsta fasor om jag skulle sälja tex Archie.
Han är anser jag, om inte annat genom denna blogg, dokumenterat super- snäll men tänk om någon köpte honom och efter en viss tid påstod att han var istadig, slängde av, inte gick att rida på osv.
Även om jag inte kunde/ ville ta tillbaka honom så skulle jag ju heller inte vilja att han var hos någon som inte ville ha honom!
Så var det till viss del när jag sålde Decima.
Hennes nya ägare ville ju sälja henne 5 månader efter köpet, dock av anledningen att hon hellre ville ha en islandshäst ( DET kommer jag aldrig att komma över men det är en annan historia….) och då kände jag bara ”men se till och sälj så fort du kan- jag vill inte att ”min” häst ska vara hos någon som inte vill ha henne”.
Sedan undrar jag också om inte utvecklingen mot allt mer ”elektriska” tävlingshästar bidrar till att de som köper dom därefter inte reder ut ridningen?
Man kanske inte förstår att ens kunskap och engagemang inte räcker till för att klara av en känslig individ som man har gjort upp stora tävlingsplaner för och så blir det som det blir- en ledsen och besviken ägare, en ”dum” häst som bråkar och en fd ägare som inte fattar någonting?
Jag skulle ha oerhört stor ångest om jag skulle vara tvungen att sälja pållen.
Ett barnbarn till Pilot, tuff, smart!, med egna åsikter och som konstant testar var gränserna går på ett mycket sofistikierat sätt.
Jag tänker på vem jag låter hantera honom. I fel händer skulle ny ägare bli katastrof. I absolut rätt händer (erfaren tävlingsryttare tex) skulle det bli helt kanon!
Den personen skulle få uppleva en urhärlig, vacker häst med stor personlighet och talang för både det ena och det andra. Fel person skulle bli väldigt olycklig på mycket kort tid.
Skulle jag sälja till fel person och få tillbaka honom så är det en förstörd häst jag får. Det är inte bara att vrida klockan tillbaka med honom. Det han lärt sig- på gott och ont- det sitter.
Tänk så praktiskt det skulle vara om hästen var precis som när den såldes, både fysiskt och psykiskt.
Men den hästen existerar knappast, så lika kan köpare/säljare och hantering/omgivning nog inte vara.
Rie
Åh, vad jag är glad att min uppfödning är hos Anne Bornlid! Där får hon stanna resten av sitt liv!
Rie:
Jag förstår precis vad du menar.
Jag har då aldrig hört om någon som fått tillbaka sin häst i samma skick utan det har varit den ena bedrövligare historien än den andra.
Att sälja en häst hade jag haft oerhört svårt för- att LÅNA UT hade jag aldrig ens drömt om, just pga ovanstående.
Cecilia:
Jag kan bara hoppas att du har/ får rätt.
Jag trodde också att Décima hade hamnat i ett livslångt hem hos den som köpte henne- förutsättningarna kunde inte varit mer optimala på massor av olika sätt.
Ändå fick jag i princip mitt livs chock efter endast 5 månader då kvinnan inte längre ville ha Décima utan en islandshäst?!?!?!
En större helomvändning av en till synes vettig hästmänniska som haft egen häst (och gård) i åratal kunde jag inte ens drömma om i min vildaste fantasi men så var det i alla fall….
Jag tror jag vet var du läst ditt senaste exempel ;). Jag tycker det är SKANDAL hur lättvindligt vissa tar på hästköp. Passar det inte direkt så skall det reklameras eller säljas vidare. Ingen som helst tanke eller förståelse för att det kan ta längre än två veckor innan man lär känna varandra. Nä usch och fy. Jag skall aldrig sälja mina hästar!!!!!
Dagge:
Just dessa 3 hästar är faktiskt sådana jag känner mer eller mindre – inga jag läst om men det har ju även stått om en hel del hästar i media/ på olika forum som de nya ägarna påstått att det har varit fel på.