Häromdagen, efter ett dressyrpass när jag kände att jag verkligen kunde använda spöt som en bra förstärkning slog det mig hur olika mina 2 senaste hästar Archie och Kreon varit/ är.
På Kreon finns det för närvarande 3 spölägen:
* Han är så upprörd över något att man inte ens kan HA spöt i handen- än mindre använda det (händer extremt sällan).
*Man kan använda spöt som en förstärkning men får bara NUDDA honom och han kan ändå ibland tycka ”men vad vill du????” och sparka mot detta.
*Man kan ”fjonga till” ganska rejält med spöt och få rätt efffekt dvs inget drama utan en häst som bara tar i lite mer.
Med Archie däremot fanns det, i alla fall så länge jag ägde honom, däremot bara ett läge- DÖDSLÄGE ha ha.
Eller…jag skriver ha ha men det var VERKLIGEN inte ha ha när man satt på och kände att man inte kunde påverka honom och det enda goda som har kommit ur det är att jag har insett att jag ALDRIG NÅGONSIN mer kommer att köpa en häst som inte är fullständigt självgående.
I alla fall- detta med hästarnas olikheter fick mig också att minnas en tragikomisk episod då jag ägde Archie- NU kan jag skratta åt den men det gjorde jag verkligen inte då.
Jag hade länge beklagat mig för olika hästmänniskor kring Archies bristande bjudning och vid ett tillfälle tipsade en stallkamrat mig om något som hon påstod dels var ”sista utvägen” men som också skulle revolutionera min ridning…typ…
Hon berättade att hennes egen häst tidigare varit en segboll men när hon hade provat att rida med en plastpåse knuten runt änden av ett dressyrspö- ja då jäklar hade det blivit en sådan fart i hästen att det knappt gick att beskriva.
Detta lät ju mycket lovande tyckte jag och vid ett tillfälle, när Archie hade såsat sig ovanligt mycket bestämde jag och dåvarande tränaren att prova denna fantastiskt uppväckande metod på min segis.
Sagt och gjort- en stor fladdrande påse knöts runt mitt dressyrspö och jag började rida runt i tränarens ridhus.
Vad hände?
Tja…ALLA ANDRA som också befann sig i ridhuset (en handfull dressyrryttare) höll på att ramla av SINA hästar som dog av förskräckelse men jag…..tja…jag travade runt i samla gamla sega trav som alltid och hade man frågat Archie om han inte tyckte att den fladdrande påsen var skrämmande är jag övertygad om att han hade svarat ”VILKEN PÅSE?!?!?”
Haha!!! Jag dör vilken rolig anekdot! Bäst var slutrepliken ”vilken påse”. Jag gissar att det var jag som kom med dessa tips? Rigoletto blev som en elektrisk fjäder och dansade fram som aldrig förr 🙂 Sedan kanske man ska tänka på att närliggande ekipage också kan ehh… påverkas av ens superraket 🙂 Jag fick just en lysande idé! Kanske ska ta och prova detta nästa gång jag rider och du och Kreon är i ridhuset 🙂 Let’s partyyyyy 🙂
”Let’s partyyy”! Skönaste kommenteraren idag XD
haha, vissa alltså <3
Jag får nog tacka nej till det partyt vänligt men bestämt :)!
Nej, men står du i samma stall som Aramis och Rigoletto-Liv? Haha bloggvärlden är liten!
Inte bara bloggvärlden utan hela hästvärlden. Jag skulle kunna skriva en bok om hur alla på något jäkla vis känner alla. Det bekräftas ständigt!
Aramis är för övrigt såld men står hos folk jag känner sedan eeeeevigheter och Kreon har dessutom redan hunnit med att tävla mot honom.
🙂 Skulle jag kanske testat på Gold 🙂 Flegmatisk, men bakskygg, oj,oj oj 😉
Jag gjorde misstaget att rida min nervsvage häst samtidgit som det hölls nybörjarlektion… förstår ni hur mycket smackande och tjoande det är på en sådan lektion.!?! jag trodde jag skulle flyga av så fort knattarna skulle upp i trav…. kanske ett alternativ till plastpåse…
Får väl tillägga att ridhuset är delat på två delar vid lektioner så privatryttarna kan hålla sig på sin del..
Det påminner om när jag skulle rida ut med min precis nyinridne treåring tillsammans med grannens nordsvensk. Hon skulle gå först och hennes häst stannade när vi skulle gå genom ett par grindstolpar på vägen förbi slottet. Hon drog till den rätt rejält med spöt. Hennes häst stod som en klippa men min häst for upp för en slänt och drog en repa i slottsparken.
Det är väl ganska vanligt tänker jag: att ens egen häst blir ganska avtrubbad för vilka hjälper man än använder för mycket/ofta medan andra hästar kan reagera desto mer.
Innan Kreon förstod att ANDRAS smackande inte avsåg HONOM var det tämligen jobbigt att rida medan de hästar som smackningarna var avsedda för var fullständigt döva för ljudet.
Din blogg är underbar! Den är så rolig att läsa 🙂
Tusen tack, vad glad jag blir!
Jag känner igen precis. En lastmaskin kan också vara till hjälp…
http://stallbabbel.wordpress.com/2012/03/19/hjalp-fran-ovantat-hall/