Även om jag själv är otroligt barnslig på många sätt och vis i VISSA sammanhang så finns det ändå ord som när jag läser dom verkligen ger mig rysningar; många gånger för att de verkar användas av 6-åringar snarare än vuxna hästmänniskor men det kan också bero på annat som kan vara svårare att sätta fingret på.
Här kommer i alla fall MIN lista på gräsliga ord/ uttryck (de i fetstil)- sedan förväntar jag mig att ni ska fylla på:
* ”Hästarna få MELLIS i hagen” (lunch)
* ”Jag söker en MEDIS” (medryttare)
* ”Jag är en SKOGSMULLE” (promenadryttare)
* ”Jag lastade in honom i HÄSTFINKAN” (släpet)
* ”Idag har jag PROMMAT hästen” (promenerat, dvs gått med hästen)
* ”Idag har jag TRIMMAT hästen” (ridit dressyr)
* ”Idag red jag på VOLTEN” (på en utebana)
Ord som inte har med hästar att göra men som man ändå ser i en del bloggar tex är:
”Nu sitter jag framför DATAN” (detta kan få ordpolisen att nästan falla ihop av kramper över folks okunnighet kring ett av de vanligaste orden i dagens samhälle).
”Här är en bild på mig och ÄLSKLING” (på MIN älskling heter det väl ändå för f..n- vad ÄR det för konstiga meningsbyggnader man har börjat använda sig av?!?!?!?).
Skulle nog kunna komma på måååååånga exempel till om jag bara funderade lite till men jag vill inte fundera- det ger mig som sagt rysningar!!!!
Och nu är det er tur: Vad ger ER rysningar?
Min värsta rysning ( även om det inte är en felsägning) är när folk säger att jag är Mamma till min häst. Andra får gärna kalla sig Mamma till sina djur men kalla inte MIG det, tycker nästan det är lite ”äckligt”…
Samma här! Hur ologiskt det än är ryser jag när folk kallar sig mamma till sina hästar medan jag ständigt gör det till min hund.
Jag pratar dessutom konstant bebisspråk med henne…
Felanvändning av DEM! Vad är det för fel på folk, hur kan DOM inte se att det är helt galet.
Sen hatar jag också mellis (har barn och det används flitigt runtomkring men jag vägrar), prommis, mello. Datan anv jag inte själv mer än på skoj när jag imiterar Pata (fr nåt P3-humorprogram) som sitter o diskuterar i forat :D.
Älskar däremot HEN, hurra för vettiga ord som förenklar språket! Och nej, meningen är inte att vi ska bli könlösa . Sjukt bra, extremt kul och mums vill ha ger mig krypningar också…
Jag o mannen kör däremot med väldigt mkt fulförkortningar bara för att det är roligt och jag svär alldeles för mkt så jag går ju inte runt o låter som en svenskabok från 1800-talet när jag pratar 😀
Det där med att inte ”våga” använda DOM ”för att det ser så konstigt ut i skrift” kommer jag aldrig att begripa.
Som om det ser bättre ut när man skriver ”DEM gick till jobbet”?!?!?!!?
Herregud…varför göra det svårare än vad det behöver vara???? Är du osäker så skriv ALLTID DOM, punkt slut.
Mellis är ju ett typiskt dagis-ord ja, det var därför jag blev illamående när jag läste det i en hästannons: ”hästarna får mellis i hagen”. Känns såååå oseriöst :)!
Däremot håller jag inte med dig om HEN- ett gräsligt påfund där jag verkligen känner att jag blir ”Birgitta, 78 år”. Stackars barn att bli avkönade genom detta HEN- ett ord jag hoppas aldrig blir befäst.
Jag ser det som ett utmärkt ord att använda när kön inte är väsentligt eller när man inte vet vilket det är. Ett ord att använda när på ett opersonligt sätt alltså, det var därför jag förtydligade ovan att det inte skulle göra oss könlösa.
Hen vs han/hon 1-0 😀
Hen är förfärligt, och för mig inte särkilt könsneutralt. För mig är det väldigt feminint, så bara ännu en variant av hon. Så när någon säger hen om någon ser jag en flicka/kvinna beroende på ålder. Kan aldrig förknippa det med något manligt eller könsneutralt.
Sedan är jag nog också lite allergisk mot att man säger att man är mamma åt sina husdjur. Jag är mina hundar och katters matte, och ingenting annat. Tror att djuren ser mig som den som ger dem mat, deras matmor… förkortat till matte. 😉 För det är väl så det ordet kommit till!? 😀
Ordet är så nytt men om några år så kommer ingen tycka det är konstigt, det är jag övertygad om 🙂
Jag är inte så säker.
Nästan alla jag frågar tycker att ordet bär lite av löjets skimmer över sig och är för mycket förknippat med ”alternativa rörelser” med vilka gemene man inte känner någon spontan samhörighet.
Kanske säger mer om mitt umgänge:)?
Nåja, vi får väl se vad som händer.
Jag avskyr också ordet HEN – MEN i vissa fall kan det minsann vara riktigt bra. Med risk för att få på nöten 😉 så har jag själv använt just det ordet om en av artisterna i Melodifestivalen (eller ska jag skriva: ”Mello”!?). Sanningen att säga visste jag inte om artisten var en HAN eller en HON första gången jag såg en bild på denne, fast om det är mer pinsamt för artisten eller mig, ska jag låta vara osagt… 😉
Nåväl, ordet HEN kom mycket väl till pass i just detta sammanhang! Att jag senare fått veta att HEN faktiskt är en HAN, är en annan femma – och det visste jag inte då, och i min mening var det näst intill omöjligt att avgöra könet på de bilder jag såg…
Hovis och vettar..
MKT bra exempel ja :)!
Hahaha… Precis sånt som jag oxå stör mig på. Samma gäller då folk alltid skriver dator och inte förstår att det faktiskt finns ett ord som heter data också. Hade en pojkvän vars föräldrar alltid ”fikade” på morgonen. Det heter frukost för h-e! 🙂
Om man nu inte vill använda DOM kan man väl lära sig hur man använder DE resp. DEM…
HEN tycker jag är förfärligt, varför ska vi avköna/neutralisera människor. T. ex. säger vi väl oftast hästen, katten, hunden och inte djuret… Vi anger kön på våra hästar i de flesta sammanhang och ingen tycker det är något konstigt.
I min iver över ett språkinlägg så glömde jag av mig att det bara handlade om hästsammanhang så jag håller med dig där. Om hästen säger jag den 🙂
Tycker också att hen är ett gräsligt ord. Men! Ett ord som tillkommit på senare tid (eller är det jag som är synnerligen oupplyst) är den FULLKOMLUGT vidriga nyformen av ordet melodifestivalen: MELLO. Ett helt och hållet bedrövligt ord! När dessutom vuxna människor använder det blir det av någon anledning hundra resor värre. Låter som ett litet barn med en slickepinne i ena handen och en ballong i andra … För övrigt irriterar jag mig på skrift också. Tre punkter i text som ovan skall föregås av mellanslag. Detta ser man i princip aldrig. Dystert!
MELLO verkar ha ”uppfunnits” i år.
Har inte sett programmet på ”hundra år” men under varje deltävling har facebook varit fullt av detta töntiga ord. Fast det kanske är som det ska vara: töntigt program = töntigt namn (MELLO)?
När folk säger NORDIS om nordsvensken så har jag dömt dem på förhand att det här är en människa som inte vet någonting om rasen. Trångsynt av mig? Ja, men oftast har jag rätt…. 😉
ISIS :(!
Icke hästrelaterad rysning är:
1. När personer i text skriver han och hon när det ska vara honom och henne. Exempel ”Jag frågade han/hon.”
Det börjar även bli vanligt att ungdomar använder det i tal och då börjar jag undra varför deras föräldrar och lärare rättat dom innan tonåren.
2. När ordet ”liksom” missbrukas både i tal och skrift. Det händer dagligen att jag ser det två gånger i samma mening.
Exempel ”Sen tänkte jag liksom att det va onödigt att säga så till henne liksom.”
Det är väldigt onödigt att ens lägga till ordet på båda ställena i meningen och dessutom så får det personen att ”låta” korkad.
Värst är när 1 och 2 kombineras.
Imon och imån istället för imorgon. Hemskt!
Angående tre punkter i text: Inte helt solklart att det måste vara ett mellanslag, se stycket om eftertanke och Karin Boyes dikt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Uteslutningstecken
Vad Karin Boye skrev i början på 1900-talet känns kanske inte helt relevant i dagens 2000-tal. Då kan man ju dra saker och ting till oändlighetens spets. ”Vi skola frukta och älska …”. Nej, jag håller inte med. Jag refererar enligt Harvard-systemet och här ska uteslutningstecken alltid föregås av ett mellanslag.
http://www.bibliotek.hv.se/sv/skriva/referera/referera-enligt-harvard/citat–harvard-
Huruvida det ska föregås av mellanslag enligt Oxford-systemet får jag låta vara osagt.
Härligt att höra att landet är fullt av språkvårdare. Det värmer en gammal luttrad svensklärares själ. Ja, det heter svensklärare inte svenskalärare, oberoende av vad stavningskontrollen säger. Vad stör jag mig på då? Givetvis felanvändandet av DE/DEM. Använd DOM genomgående i stället. HAN/HON på objektsplats är givetvis också ”fel” i mina ögon. Användandet av TYP och LIKSOM i skrift (och tal) tillför absolut ingenting. Vad ska man säga om nyord som HEN? Uppfinningsrikt och kanske att det kommer att finna ett behov av ett ord som som är könsneutralt. Nu var just dessa ord inte hästrelaterade, förlåt!
Jag säger faktiskt HOVIS eller HANS (eftersom han heter så)! Är alldeles för många stavelser HOV-SLAG-AR-E! Tror endast det är hoppryttare som TRIMMAR när de rider dressyr 😉
Svenskalärare ja…huuuuu!!!!
Stormocka.
Utfyllnadsord som typ, faktiskt, liksom.
Gubevars börjar bli ”poppis” av tanter.
Fjantiga förkortningar som ovan.
Instämmer klart i vidrigheten av att kalla sig mamma och allt sådant. Värsta jag vet är när någon pratar bäbisspåk med sin häst. Stod med en tjej som gjorde det ett tag. Höll på att kräkas. Givetvis hade hon problemet med en ouppfostrad bortskämd häst. Konstigt när man låter hästen meja ner en och säger ”nej lilla gumman inte göra så” till hästen…
Håller med om allt!! Hatar bebisspråk och mammande av djur – vad är det för fel på matte/husse? Ord som för övrigt inte finns på engelska utan vi får säga ”owner”, iaf vi som INTE säger ”mummy”…
Sen avskyr jag shettis och nordis, urk. Och mellis för djur låter lika töntigt som ”tea” (används allmänt i betydelsen middag, snarare än eftermiddagste) : det heter ”feed” för djur!
Datan om datorn är ju helt befängt, och nog kan folk försöka lära sig skillnaden på de/dem – dom tycker jag är talspråk, även om jag inte har något problem med att se det i text direkt.
Blir även galen på att få ”x” (dvs pussar, en eller flera) i SMS och email från vilt främmande människor – samma sak om någon man inte känner skriver ”kram”.
En annan grej som får det att krypa i mig är när folk inte ser någon skillnad på ”brought” och ”bought”!!! Så himla svårt är det väl inte! Och man klarar ju att skilja på bring och buy!
Att det heter svensklärare håller jag inte med om – visst, du kanske är en svensk lärare, men du undervisar i svenskA, precis som tyskaläraren undervisar i tyska och franskaläraren i franska – ingen säger väl tysklärare eller fransklärare?
Svårt att hålla sig till hästrelaterade ord här!
Avskyr hen också – får mig att tänka på rabiata feministtexter som den där norska boken av vem det nu var, där människor var kvinniskor och männen måste ha på sig pehå!! 😀
Visst sa vi både svensk, fransk och tysk-lärare när jag gick på högstadiet och gymnasiet- det är nog därför jag tycker det låter hur konstigt som helst med ett A efter.
Hen får mig absolut att tänka på rabiata feminister ja- ingen jag umgås med (eller på jobbet) använder detta ord.
Glöm inte att tacka de rabiata feministerna bara, utan dom hade du nog inte haft egna pengar att äga din häst för 😉
Ja, sadana kommentarer far man ju alltid nar man yttrar sig om nagot som har med feminism att gora. Alltsa, lat mig klargora att jag diskuterar SPRAKET, inte feminism i sig eller politik allmant… Jag tycker alltsa att ORDET ’hen’ later som rabiat feministsprak, men det hindrar val inte mig fran att vara sympatisk till sjalva feminismen (men rabiat ar jag inte, vare sig det galler feminism eller annat, det ligger inte i min natur).
Uops! Jo, visst är jag en svensk lärare som dessutom undervisar i både svenska och engelska. Min titel ÄR svensklärare och engelsklärare. Detta lilla a försvinner i sammansättningen, hur tokigt det än kan låta i dina öron 😉 Dessutom har jag kollegor som är tysklärare, spansklärare och fransklärare.
Bra länk som förklarar det du skriver om det bortfallande a:et 😉
http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/blir-svensklararen-svenskalarare
Till och med jag som är urusel på svensk grammatik förstod det 😀
Drar en suck av lättnad :). Då har jag inte haft fel i alla dessa år (och mina femmor i svenskA har varit berättigade 🙂 )!
Jaha, ja, då hade vi väl alla fel i mina skolor då! 😀 Förresten hade jag också femma i svenskA… och franska… och engelska…. och tyska… Om vi ska vara så! 😉
Jag med :). I ALLA ämnen utom gymnastik :)!
VAR och VART!!! Vart var du? t.ex.
Mer icke-rästrelaterat, från gammal språkkärring som jag: När MIG och DIG, HONOM, HAN etc.
”Vart var du” säger väl stockholmare medan norrlänningar undrar: VARS var du :)?
I Skåne frågar vi: var VA´ du?
Korrekt används fraserna enligt följande:
”Var” är befintlighet och ”vart” är riktning. Var bor du? Vart flyttade du?
””Var” är befintlighet och ”vart” är riktning. Var bor du? Vart flyttade du?”
Sa som Liv beskriver sager stockholmare, Birgitta, inte ’vart var du’! Och de fa som sager det senare ar ju folk som inte pratar korrekt svenska, tycker jag. 😀
EXAKT 😀
De vs Dem. (Inte Dem eller Dom). Det värsta är att ungefär 70 % av skrivandes på diskussionsforum eller bloggar använder detta fel.
Man kan tänka så här:
Testa vilket som låter korrekt av orden »Vi« eller »Oss« i stället för »De« eller »Dem«.
Vi byts sedan ut mot De
Oss byts ut mot Dem
T ex »Dem var ute och promenerade i det fina vårvädret«. Byts ut till VI eller OSS var ute …
Här skulle nog även den som bara gått ut nian höra att det heter VI.
Alltså säger man »De var ute …«
Min pappa är en numera pensionerad svensklärare och skolchef, så jag har blivit drillad från jag öppnade munnen för första gången. Jag kan vara en hemsk språkpolis, även om jag faktiskt försöker låta bli att gnälla. Sen att jag emellanåt svär som en borstbindare och kan både stava slarvigt och slinta på tangenterna på datan (haha), är en annan sak. När jag flyttade till Skåne så retade jag mig något oerhört på att alla sa ”jobb” när de menar jobbet. ”Jag ska på jobb”, när det heter ”jag ska till JOBBET”, nu har jag bott här några år så jag börjar väl bli härdad.
Åååå det är så fruktansvärt med ett språk som utvecklas! Nä tacka vet jag ”eder” ”äro” och ”skola”. Hederliga gamla traditionella ord. Skämt o sido, jag är inte heller förtjust i bebisförkortningar så som mellis, mysis, hovis, vettis etc.
😀
Ridpiska!
Och pisken! Burr…
Relaterat till en kommentar ovan kom jag just att tänka på att jag får ordentliga ryggradsrysningar av ordet BEBIS [bäbis], eller snarare uttalet [bäbis]. Stavningen kan skifta mellan ä och e (där e är den mest förekommande varianten). Nej, tacka vet jag ordet bebi [bebi]. Fast helst av allt föredrar jag nog ordet barn, så slipper man överhuvudtaget att befatta sig med det gräsliga ordet i fråga.
Apropa det, sa blir jag tokig pa ”fölunge”! Jag menar, föl har ju redan specifierat att det AR en bäbis (!) sa varfor kanner man sig nodgad att lagga till ’unge’? Fölis ar inte mycket battre. Ingen sager ju valpis eller kalvis…
HÄSTUNGE borde vara mer korrekt i så fall :)!
Man säger ju inte valp-unge, kalv-unge osv.
Hund-unge! Ko-unge! 😀
Fast på Gotland heter det lamm (får) och lammungar!
Jag säger men ffa skriver hovis och vette för att det är enklare och går fortare. Sen använder jag ord som mello, pisken, fölis, nordis, shettis o.s.v. Däremot är jag duktig på att stava och skriva när jag sköter mitt jobb som medicinsk sekreterare. Men hur jag använder olika språk beror helt på vad och var jag skriver:) Hen tycker jag är ett bra ord, inte för att göra någon könlös utan för att skriva när man inte vet kön ist för att skriva honom eller henne alt han eller hon.
Även jag skiljer på exempelvis mitt ”bloggspråk” och det språk jag använder när jag skriver på jobbet då jag ju jobbar på en myndighet.
Som privatperson tycker jag själv att jag är ganska rolig och i en del sammanhang väldigt barnslig vilket jag tycker att jag låter återspeglas i bloggen.
Men på jobbet är det ”allvar”- där går det inte att skriva smajlisar och använda ord som ”muppig” :)!
Älskar Coops reklam där en ung man pratar i telefon samtidigt som han ska betala till kassörskan, han pratar med sin älskling och säger is efter alla ord (ex. sötis, gullis). Så glömmer han kortet i korthanteraren så kvinnan bakom honom i kön påminner honom genom att härma honom och säger ”du glömde kortis i betalis” Han fortsätter att prata i telefon och säger ”nä, det var bara en suris tantis” hi hi hi.
Själv säger jag hovis, för det är kortare. Jag har en jättegullig arbetskamrat som är gay och han kallar mig för Lenis och bara för att det är han så älskar jag det;)
Kommit på mig själv att jag pratar bebis-språk med gulliga djur, kommer nog med åldern. Helt galet, inget som jag medvetet väljer. Men jag tror att jag blir glad av det själv, hundar verkar gilla det i alla fall.
Det jag inte tycker om är när man kallar IPad för Paddan, förlåt är det inte ett längre onödigare ord?
Usch nej, paddan låter ju inte alls trevligt!
Fast ”ajpäd” är ju ett väldigt jobbigt ord. Jag säger ofta ipadden, med kort i i början (och ifånen), men det är inte heller ett ord med flyt. Det händer att jag säger paddan, även om jag håller med om att det är ett fult ord, och det tar emot. Plattan kan jag också kalla den, men det är inte alla som hänger med då.
Att kalla ett djur för gravid. Ett djur är dräktigt.
Uttrycket ”tänk”. Ex Att ha ett visst tänk.
Att ”hand-walka” hästen vanligt uttryck hos hästskötare (märk väl att jag inte använder ordet tävlings-groom)