Ni som lever i förhållanden där den andra parten INTE är hästintresserad:
Tror/ vet ni att denne/denna har koll på vad er häst EGENTLIGEN kostar?
Är partnern ens intresserad av att veta kostnaderna?
Och hur agerar ni: berättar ni alltid helt sanningsenligt vad saker och ting kostar eller ”slirar” ni ibland på sanningen för husfriden skull?
Om jag ska svara på mina egna frågor så har jag och maken sedan alla tider haft helt åtskild ekonomi vilket vi båda är mycket nöjda med.
Detta gör att maken sällan och aldrig ens frågar vad saker som har med hästen att göra kostar för det drabbar liksom inte hans plånbok.
Och nej, jag har väl inte alltid berättat exakt vad tex min 30.000-kronors sadel kostade….det han inte vet har han inte ont av…fast han inte är med och betalar 🙂 .
Om man har ett liv tillsammans ser jag ingen anledning till att mörka något oavsett vad det gäller. Känns ju inte som någon vidare husfrid om det skulle behövas.
Det kan man TYCKA ja. Men jag vet att det verkligen inte är ovanligt och jag vet inte om det är så farligt heller. Som jag ser det behöver man inte redovisa varenda detalj av sitt liv för sin partner- framför allt inte om det skapar irritationsmoment.
Sedan är ju också frågan hur många partners som ens BRYR sig vad saker runt hästen kostar? Min gör det som sagt inte.
Vi kanske inte menar samma sak.
Jag menar att om man diskuterar något (en kostnad tex) med sin partner och inte säger sanningen är det helt galet enligt mitt sätt att se på saken. Att göra så är enligt mig ett tydligt tecken på att det inte står rätt till i förhållandet.
Eller så tycker vi olika.
Att LJUGA tycker jag inte är OK.
Att däremot inte in i minsta krona redovisa/ berätta för sin partner vad tex ens häst kostar, särskilt om denne inte har någon större förståelse för kostnaden ser jag inte som någon katastrof, särskilt inte om partnern inte ställer direkta frågor och kräver precisa svar.
ja, inte vet jag…jag har som sagt inte det bekymret med min man eftersom han aldrig frågar och vi dessutom har skild ekonomi.
Hade han VETAT att min sadel tex har kostat 30.000 hade han säkert/ kanske tyckt att det var obegripligt men inget som hade påverkat honom en sekund.
Jag håller med – att ljuga på en direkt fråga är såklart inte sunt, men det betyder inte att jag vid månadens slut plockar fram mina bankutdrag och visar min sambo i detalj vad jag köpt för mina egna pengar. Men så är han också som din – han bryr sig inte om min ekonomi, eftersom vi bara delar på mat & boende och spenderar resten på vad vi vill.
Delad ekonomi 🙂
Vi har delad ekonomi och min man är väl medveten om vad hästarna kostar.
Vi har delad ekonomi med mig som ekonomiskt ansvarig. Jag brukar berätta om större planerade utgifter och månadskostnaden har jag väl nämnt någon gång men i det stora hela är han helt ointresserad av pengar. Lite öl och snus vill han ha, men sen är han nöjd 😉
Samma här!
Men, han vet vad det mesta kostar efter alla år och jag kan bara inte med att smussla o köpa grejer utan att berätta vad det kostar ( även om jag vet att det är VÄLDIGT vanligt.) // Linda
Sambon är uppväxt inom hästsporten så de enda små variationer på sanningen man kan dra för varandra är när man kommer hem med en jacka, ett täcke eller så men samtidigt vet vi bägge att det är en kraftig ”avrundning” så det har mer blivit en grej man gör bara nästan som ett stående skämt som betyder- fråga inte, Jag vet men var tvungen.
Vi har inte ”var sin” ekonomi, snarare samma konto och olika kort knutna till det.
ett företagskonto med var sitt kort och ett privat med ett kort liggandes någonstans, typ i hallen eller så om någon ska åka och handla.
Jag är ganska ärlig. Men vi har delad ekonomi så det drabbar ju bara mig om jag köper dyra saker 🙂
Jag är väldigt ärlig. Ser ingen anledning att inte vara det. Vi har gemensam ekonomi. Däremot kan jag avrunda lite neråt när mina föräldrar frågar vad saker och ting kostar … mest för att jag vet med mig att det där hundrade vita schabraket i raden kanske inte var jätte nödvändigt. Annars nej.
ALDRIG att jag skulle erkänna tex hur mycket pengar jag faktiskt lägger på tex träningar i månaden. Eller vad en tävlingsdag kostar allt som allt. Eller för alla del mitt Dyonträns haha! Det enda jag kan erkänna ärligt var vad hästen kostade – eftersom det var i det närmsta gratis 😀
Vi har gemensam/delad ekonomi (egna ”partypengar”, lika fördelat per månad oavsett inkomst) så näe han har väl ingen koll direkt. Jag redovisar inte vad jag handlar lika lite som han gör det för mig men skulle han fråga så skulle jag svara. Fast han är förvarnad av kompis som i alla år pratat om vad dyr dennes sambos häst är så han utgår från att det kostar en massa. Vi har däremot väldigt billiga månadskostnader för ponnyn jämfört med hur det skulle kunna vara.
Har nog liknande som G – vi har genemsam hushallsekonomi (med ett konto) och sedan har vi egna ”fickpengar” som vi sjalva bestammer over och som gar in pa vara privata konton. Storre utgifter som hastar, bilar, transporter, sadlar osv gar pa gemensamma kontot sa det kan han se (och for ovrigt diskuterar vi innan vi handlar dyra grejor) och det har jag inget problem med. Mina privata utgifter som klader, kosmetika, de dagliga konstnaderna for hastarna, mindre inkop som ridklader eller trans/tacken etc har han ingen koll pa, utan han vet bara hur mycket jag far per manad till mitt privata konto – och jag vet vad han far givetvis – da alla pengarna kommer fran egna firman. Vad vi spenderar privata pengarna pa ar val struntsamma, vi ar vuxna och kan ta vettiga beslut, tycker jag. Ar pengarna slut sa far man lata bli att kopa, nagra skulder har vi inte. Dotterns och hundens utgifter gar pa hushallskontot ocksa, aven om jag koper en del saker till L pa mitt eget konto ocksa, det ar val inte sa himla noga (och som sagt kommer alla pengarna fran samma kalla iaf).
PS Vi brakar ALDRIG om pengar. Han kritiserar aldrig hur jag spenderar mina pengar, aven om han kan himla med ogonen nar han upptacker vad ett tacke kostar och att hasten verkligen behover ett till, haha… Men han vet att jag tar vettiga beslut, for det mesta (OK, han vet nog ocksa att fornuftet flyger ut genom fonstret nar jag gar ut och shoppar med min syster och koper skor, typ!).
Vi har delad ”vardagsekonomi” med ett konto där lönerna går in och det löpande går ut. Sedan har jag ett ”hästkonto” som fanns långt innan mannen kom in i mitt liv. Där finns det pengar som är från hästförsäljningar, försäkringspengar från häst som tagits bort mm. Stora hästinvesteringar som tex nu en nyinvesterad sadel går från det kontot, och ska det köpas en ny häst så kommer även den att betalas från det kontot. Så nja, jag berättar inte allt men det belastar inte heller familjens ekonomi, tycker jag iaf;-).
Jag ljuger om allt ;). Nej, skämt åsido så friserar jag alltid lite grann. Min man skulle aldrig neka hästen eller mig något och det är jag som betalar allt. Jag tror jag ljuger för att jag egentligen skäms över hur mycket pengar som går åt. Räknar jag allt så kostar det lilla djuret runt 12 000kr/månad och då har jag ändå inte räknat alla nya täcken, lindor och annat krafs som hästepållen måste ha.
Wow!!!! Får man vara så nyfiken och fråga vad det är som kostar dessa monstruösa summor?
Jag trodde JAG hade en dyr hobby 🙂 !
Min häst kostar 2600 i stallhyra, 1200 i försäkring, 500 i skoning, 1400 i träning = 5700 de månader han inte tävlar eller är sjuk eller behöver något 🙂 .
Kort kan jag säga att stallplats och mat går på 4500kr/mån. Sedan tillkommer träning 2 dgr/vecka som är 3000kr, skoning (med silikon) 2300kr var 6e vecka. Kanske ska flytta söderut…
Du milde så dyr skoning!
Ja, att flytta till Skåne ser jag bara fördelar med- finns inget ur hästsynpunkt som jag tycker verkar bättre någon annanstans i Sverige om man vill träna och tävla, ha nära till allt, omges av massor av kompetenta yrkesmänniskor osv.
500kr för skoning betalade jag 1995. Tänk vad det kan skilja sig åt. Min man vill räkna in transportens inköp och service i kostnaden. Dessutom tycker han att vi ska räkna bensinpengar också. Jag tycker det är urdumt och vidhåller att kostnaden är 6000kr i månaden för hästen
Jag kanske skrev lite missvisande- jag slog ut kostnaden för skoning lite slarvigt; den kostar 1000:– och Vicke skos var 7:e vecka.
Bensinkostnaden till mitt stall är försumbar då stallet ligger på vägen till och från jobbet så de enda gångerna jag egentligen bara kör till stallet är på helgerna. Det tar dessutom kanske 3 minuter att köra dit och jag skulle i praktiken kunna cykla dit vilket jag gör IBLAND.
Släpet köptes nytt kontant och brukar inte kosta många hundralappar per år i reparationer så det räknar jag faktiskt inte.
Ha ha ha…..frågade precis maken om han visste eller kunde gissa vad min stallhyra kostar (han trodde 1500, den är 2600), vad jag gav för Vicke (gissade ganska fel), vad Soyas mat kostar (han hade ingen aning), hur mycket Soya kostade (han sa 5-6000, hon kostade 7000) osv.
Medan jag har ett sjukligt kom-ihåg för vad ALLT jag någonsin har köpt har kostat (nästan…) så är min man min raka motsats. Han glömmer kostnaden så fort han lämnar affären :).
Vi delar ju intresset och kan därför glädjas tillsammans när vi hittar en passande sadel för ”bara” 20 tkr, att vi köpt en transport som vi trivs så väldigt bra med och som vi lätt kör två hästar i och så kan vi gå och shoppa tillsammans. I de fallen är det faktiskt maken som ibland uppmuntrar mig att köpa saker som är lite dyrare än jag tänkt – han är otroligt kvalitetsmedveten. Sen är vi rätt ansvarsfulla båda två och bränner inte pengar hur som helst, men det är rätt skönt att ha någon som säger ”självklart ska du träna, hur ska du annars kunna utvecklas”.
Den då blivande sambon hittade ett kvitto på en sadel och utbrast: – Fy fan va dyrt!
Fick lite halv panik eftersom jag precis köpt en ny sadel för 25 000:- (detta var över 10 år sedan)
Lyckades mumla något om att kalitets saker kostar pengar.
När han hämtat andan sa han. -Fast men behöver ju ha bra grejer.
Sedan visade det sig at han sett kvitto på ”rida-ut i skogen sadeln” som kostade 5000:-