Tja…vad ska jag säga vid det här laget….mer än att ÄNNU en vecka med en skadad häst har förflutit.
Fortfarande vet jag inte vad som felas djuret och fortfarande känner jag puls i hans vänstra framben mer eller mindre konstant.
Jag är så less, så less så det finns inte ord för det men vad hjälper det? Inte ett smack.
Jag har inga pengar att köpa en häst till (vilket jag nog trots allt hade gjort om jag haft ekonomi till det) utan får bara hoppas på att den fina (men underförsäkrade) jag har ska bli ridbar inom överskådlig framtid.
I tisdags utfördes ju en magnetröntgen och det är i alla fall ett steg mot någon form av visshet hoppas jag men tyvärr vet jag ännu inte resultatet och bara det stressar mig enormt.
Jag FÖRSÖKER verkligen att intala mig att en halt häst trots allt är ett i-landsproblem och hade jag själv drabbats av någon svår sjukdom hade nog Vickes hovömhet tett sig som ett skämt i jämförelse men ni vet ju hur vi hästmänniskor är- det tar ändå hårt på oss när djuren inte är friska.
Nåväl, jag ska inte trötta er med mitt neggo-snack…som nämnts nyttjar det ingenting till.
På den positiva fronten tycker jag att Messy utvecklas fint- jag har longerat henne 2 gånger och det gick över förväntan.
Det börjar bli dags för bete för henne och jag har väl inte planerat in så där jättemycket mer som vi ska träna på- icke att förglömma är hon ju inte ens 1 år gammal.
Men visst; även små hästar måste kunna vissa basic-grejer men det tycker jag att hon klarar fint nu.
Är lätt att ta i hagen, att gå med in och ut ur stallet, kan stå uppbunden och bli borstad medan hon står stilla.
Och framför allt är det en enorm ego-boost att ha en liten varelse som gnäggar högt bara hon ser mig. Det var några år sedan nu- både Heron och Décima uttryckte gärna högt och tydligt sin förtjusning över undertecknad medan djuren därefter har varit lite mer dämpade på den fronten.
Vet inte vad mer jag ska berätta om veckan- kanske har det hänt en hel del mer som jag liksom har förträngt i min depp-dimma, inte vet jag.
Jag tycker det varit kul att få ”vara med” kring Messy, att vi fått följa din erfarenhet och er utveckling. Det är ju en helt annan del av hästverksamhet och inriktning detdär med unghäst.
lite underskattat, lite i skymundan, väldigt oglamoröst och hur duktig man än blir så blir man aldrig ett ”namn” förutom i relativt slutna kretsar. Men kul och lärorikt. Nu fick du en liten hint om även det, inte illa.
Denhär våren har du ju faktiskt gjort en ny kul hästgrej. 🙂
Konstigt att man inte kan få sig ett namn inom ridsporten som duktig på att ta fram unghästar. Det finns då goda vitsord/namn på folk inom travet som är duktiga på att ta fram unghästar och där kan man då få sig ett namn (om man nu ska kalla det för de).
Jag tror vad Silverbjälke menar och som i alla fall är min erfarenhet är att unghästutbildare sällan uppmärksammas ”offentligt” på det sätt som tex våra svårklassryttare gör.
Och i sak är det inte så konstigt- man tävlar ju inte i unghästutbildning (vem är bäst på rida in en häst typ….) och det är först när det börjar handla om svårare tävlingsklasser som allmänheten uppmärksammas på detta i media osv.
Men absolut finns det människor som i HÄST-kretsar är/ blir erkända för sitt jobb men det får som sagt inte den ”allmänna uppmärksamheten” som RGB tex.
Fast inom ridhästvärlden finns 3-års test och kvalitén. Här återfinns ofta duktiga unghästutbildare. Lite längre fram i livet Falsterbo och Breeders/championatet, även om just utbildningen inte bedöms så bedöms ju resultatet av den.
Givetvis men det är ju inte alltid det är samma person som rider in och gör den första utbildningen med hästen som den som sedan rider den i Falsterbo. För att ta ett exempel.
Tror knappast att många av våra svårklassryttare tar sig an sådana uppdrag (att rida in en häst) och det har jag full förståelse för men när hästen väl hamnar i rampljuset är det ju dom som får cred- inte den som gjort mycket av jobbet som lett till att hästen ens går att rida.
För övrigt är det, tycker jag, väldigt vanligt att man ”lämnar bort” hästen just inför tex Breeders och Falsterbo för att hästen ska få bästa möjliga förutsättningar att visa sig från den bästa sidan.
Det gör till och med de som själva rider hyfsat och då är det ju dom eller ytterligare någon annan som gjort grundjobbet- inte ”proffset” som sedan äntrar tävlingsarenan.
Fast 3-års tycker jag speglar bra vad den som utbildat har åstadkommit. Även om man lämnar bort hästen lämnar man bort en relativt ”rå” individ.
Absolut men i diskussionen pratar i alla fall jag mer om ”offentlig/ allmän uppmärksamhet”, typ i ”icke-häst-media” och för dom är 3-årstest helt ointressanta.
Det är när hästar börjar gå svår klass och dylikt som de får den typen av uppmärksamhet och DÅ tycker jag aldrig att ”grund-utbildaren” uppmärksammas där.
Att ”man” bland hästfolk själva vet att ”XX är en jäkel på unghästar- det var han som gjorde häst av YY” är en annan sak.
Du har helt rätt och det är en otroligt rolig upplevelse, lärorik och ”nyttig” tillika.
Och om jag någon gång tvingades att försörja mig på något hästrelaterat är det väl som unghästutbildare och/ eller ”självutnämnd lastningsexpert” som jag hade kunnat få i alla fall makaroner på bordet.
Att utbilda hästar till svår klass är jag inte duktig nog för, inte heller att sko hästar eller agera veterinär men att lära små djur det mest elementära hade jag nog rett ut ganska bra tror jag 🙂 .
Tråkigt att din häst är skadad, hoppas du får svar snart på vad som fatts honom. Men varför underförsäkrad?
Jag har inte råd att ha honom försäkrad för inköps-priset- det skulle kosta typ 2000:–/ månad eller mer.
Och så är det ju med de flesta lite dyrare hästarna- få har råd att försäkra dom för inköpspriset redan när det rör sig om 100.000 eller mer.
Håller tummarna att du får bra svar från magnetröntgen!!!
Det borde dra ihop sig till ett svar denna vecka eller? Håller tummarna förstås. Här är vi inne på andra veckan med ryggöm häst. Dotterns lilla svarta, inte min röde. Först var han öm från bakre delen av sadelläget ända bak till korset. Nu endast öm något framför korset. Dessutom var han lite oren på ett framben. Tömkörd en vecka nu utan hälta eller rörelsestörning, men fortfarande öm vid palpering. Funderar på klinikbesök. Ultraljuda SI-leden kanske? Eller så är det ”bara” sadeln? Svårt läge. Hur hade du och/eller dina läsare resonerat.
Jättesvårt att svar på tycker jag. Både halt och ont i ryggen låter inte som sadeln men jag vågar ärligt talat inte spekulera.