Så skönt att börja veckan med ett dressyrpass på en häst som kändes jättefin nästan hela tiden!

Det har länge känts lättare att jobba Vicke i galopp än trav men nu börjar även den sistnämnda gångarten att bli liksom mer självgående OCH av god kvalité.

Det skiljer en hel del mellan den framridna traven och så som Vicke travar om han får gå precis som han vill och målet nu är att jag ska behöva inverka mindre och mindre men ändå bibehålla kvalitén.

Glädjande nog tycker jag nu att det också går väldigt bra att variera mellan byten utmed långsidorna och förvänd galopp- det är ju annars lätt att få byten lite varstans om man väl har börjat med dessa och på tävling har det också hänt att jag fått ett sådant eller varit väldigt nära när det uppstått spänning i den förvända.

Efter jobbet blev det bara ett kortare stallbesök, jag kände mig trött och det var skönt att komma hem.

Just nu tycker jag att det passar väldigt bra att rida på morgnarna medan jag är energisk och det är bra att veta att man kan ta det lugnt efter jobbet.

Sista veckan i februari gick lika snabbt som sina föregångare och nu är vi redan inne i mars.

Våren gör sig mer och mer påmind och jag är väldigt nöjd med just den utvecklingen.

Ja, även Vickes utveckling finns det inget att klaga på tycker jag- det går framåt om än i långsamt mak.

Träningen för X i onsdags gick bra liksom tävlingen i lördags men det är låååångt kvar till några placeringar tyvärr.

Annars händer det inga sensationer på ridfronten utan det mesta handlar om att göra Vicke starkare och att förfina det vi redan tränat på sedan länge.

Jag planerar inget banbrytande framöver utan hoppas som vanligt bara på lugn och ro och på att vi alla får vara friska- det är det viktigaste av allt.

När en stallkamrat igår påstod att det skulle snöa idag tillät jag mig att tvivla- särskilt som det var riktigt ”vårigt” under gårdagen.

Men tyvärr fick hon rätt; idag har det både blåst, regnat och kommit en del snöblask.

När vi tog in hästarna (en timme tidigare pga vädret) möttes jag av en Vicke som såg så eländig ut som bara han kan göra i regn och som för att riktigt markera vilket lidande han varit utsatt för började han skaka när han kom in i boxen, ett tjockt vintertäcke och regntäcke utanpå till trots.

Nåväl…skakningarna upphörde snabbt men det kändes onekligen skönt att ha fått in honom i värmen.

Någon timme senare hade jag och en stallkamrat planerat att skritta ut men eftersom det fortfarande blåste och regnade och ingen av oss hade någon lust alls att bli varken blåsta eller regnade på tillät jag mig faktiskt att ge efter för lusten att komma hem torr och varm- jag är så präktig och disciplinerad 99 dagar av 100 annars.

Så efter ca 35 minuters promenad i ridhuset med stallkamraten som sällskap kunde jag bocka av dagens hästmotion även om det inte blev riktigt som planerat.

Och jag behöver väl inte nämna att det hade slutat att blåsa och att tom den jäkla solen tittade fram när jag gick ut ur ridhuset….