På tal om gårdagens inlägg om att drömma sig bort undrar jag om ni någonsin ångrat ert yrkesval eller rättare sagt; HELLRE hade velat ha ett annat om ni kunde utbilda er igen?
Om ni fick drömma utan begränsningar som pengar, tid, ork, barn, bostadsort, antagningspoäng och annat; finns det något ni hade velat utbilda er till och varför?
Själv är jag tämligen nöjd med mitt yrkesval men om jag fick samma lön och utbildningen fanns i Malmö hade jag velat utbilda mig till hästveterinär.
Men jag vill varken leva på studielån eller flytta och såååå mycket drömmer jag inte om just veterinäryrket men om….
Men du har ju veterinärutbildning i Köpenhamn, så flytta skulle du iaf inte behöva göra! Jag har också ibland ångrat att jag inte läste till veterinär, och har tänkt tanken att utbilda mig på äldre dagar. Men när jag började fundera på vad jag ville göra som veterinär halkade jag hela tiden in på att skriva – alltså det som jag gör nu. Då kändes det lite meningslöst!
Ha ha ha…ja, utbildningen finns i Köpenhamn och jag bor i Staffanstorp så det där med att inte behöva flytta håller jag inte med om.
Jag vet att norrlänningar och annat härdat folk hade tyckt att pendlingen hade varit a walk in the park men för mig som tycker att 30 minuters körning till jobbet är vad som är maximalt möjligt att uthärda så…nej tack.
Bortsett från böket med att pendla till ett annat land med inställda tåg och annat som hade drivit mig till galenskap så hade jag inte velat studera på ett annat språk om än snarlikt det svenska. Jag tror att utbildningen är svår nog ändå.
Fast hur många utbildningar öht är bara på svenska? Vi hade kurslitteratur på danska, norska och engelska på universitetet, och jag har uppfattningen att det är rätt ovanligt att utbildningar bara har litteratur på svenska.
Tar det 30 min för dig att köra? Jag trodde du hade närmre! Jag har 36 minuter med tåget, jättesmidigt. Till Köpenhamn tar jag mig på runt timmen – vilket jag tycker är en helt ok pendlingstid, särskilt på tåg där man kan jobba under tiden! Från Staffanstorp antar jag att man åker till Hyllie och tar tåget där?
Sen förstår jag ju att du är rätt nöjd som det är – och då är det förstås en massa onödigt bök! Men jag hävdar ändå att bo kvar och pendla hade varit en enklare lösning vid vuxen ålder än att flytta för utbildningen.
Det tar 20-25 minuter men 30 tycker jag är max vad som hade varit ok.
Tror många haft/har drömmen om veterinäryrket, så även jag, fast jag med åren insett att jag trivs bra som jag har det :). Men det är ju sällan för sent vidareutbilda sig!
Själv har jag en ganska bred basutbildning och har jobbat med lite allt möjligt.
En egen reflektion;
Det känns som att man numer utbildar sig väldigt smalt, som tex specialist på att montera fågelholkar och skulle de börja säljas i delar blir man arbetslös. Det går liksom inte att ta en jobb som innebär att man sätter ihop en hundkoja.
En bidragande orsak till att jag utbildade mig till socionom var just att utbildningen är tämligen bred.
Om jag fick drömma alldeles fritt skulle jag få betalt för att plugga istället för att jobba och då skulle jag nog gå varenda utbildning som finns i Sverige 😀
Läkare, veterinär, statistiker, psykolog och hovslagare skulle jag definitivt satsa på först! 😉 😀
Inte för att jag vill ha dem yrkena då men för att jag gärna skulle gå deras utbildning! 🙂
Det där vet jag en som gjort – nästan.
Läste först till jägmästare, hade lite svårt att hitta jobb på hemorten, utbildade sig till hovslagare, fick läslust igen, utbildade sig då till läkare! Hahaha, gissa om personen är populär att ha med på tävling 🙂
Ha ha ha…jag brukar skoja och säga att jag skulle vilja gifta mig med någon som är både hovslagare och veterinär. Att personen sedan knappt hade hunnit jobba eftersom jag hade krävt att min häst kollades 365 dagar om året…tja…
Jag är väldigt nöjd med mitt yrkesval, men det är en väldigt bred utbildning, så kanske har hamnat lite snett där jag jobbar nu, men jag trivs ändå! 🙂
Någon dröm finns det förstås om att bli så framgångsrik inom min sport att jag kan börja hålla träningar, köra in andras hästar och leva på det. Men det är inte lätt, så det får liksom bli om det blir…
Unghästutbildare eller veterinär hade jag nog kunnat tänka mig./ Titti