Alltid lika roligt med den här fina hästen…..
Det torde stå oemotsagt att det för ens egen utveckling är nyttigt att rida så många olika hästar som möjligt och mot bakgrund av detta undrar jag:
Tar ni ”alla” tillfällen i akt att rida andra hästar än er egen?
Skam till sägandes gör jag det INTE; ska jag frivilligt rida andra hästar ska det vara sådana som enligt min måttstock är ”fina”- inte vilka hästar som helst med andra ord.
Min egen häst rider jag som ni vet hur gärna som helst men andras….näe…tycker inte det är kul.
Ska jag rida på någon annans för mig ”mindre fördelaktiga” häst så ska jag antingen rent krasst tjäna något på det (få betalt) eller så ska det vara ett längre samarbete där jag efter x ritter har möjlighet att utvecklas tillsammans med hästen och kanske träna och tävla.
Men att bara sitta upp så där random prioriterar jag absolut inte- därtill har jag roligare saker för mig och prioriterar tiden till annat.
Nu är det inte heller så att jag får erbjudanden om att rida andras hästar särskilt frekvent så det är oftast inget jag behöver fundera på.
Sammanfattningen är väl att jag gärna rider andras hästar men allra helst mina egna. De egna hästarna har jag ju en relation till och vi känner varandra väl. Jag har ju dessutom själv valt dem utifrån vad jag själv gillar och uppskattar att rida. Andras hästar kan vara roligt att rida av olika skäl. Det är roligt att rida kompisars fina hästar och känna hur de är och hitta hur de bäst ska ridas. Det är roligt att rida tillsammans med folk jag normalt inte rider ihop med. Det kan vara roligt att hitta lösningar för en svårare häst – och om jag sitter upp på den är det lättare att resonera med ordinarie ryttare kring detta.
När jag umgås med ridande vänner ingår det ofta ridning, så jag får både erbjudandet och erbjuder andra.
När man inte har häst är det lögn att få rida. När man har häst så slänger folk sina hästar efter en – folk verkar i allmänhet inte vilja rida så mkt (som du redan varit inne på ett antal gånger). Jag rider bara andras hästar om jag får ut något av det, dvs att hoppa dem. Samt några få gånger ibland låna en annans häst för uteritt med icke hästägande vän.
Jag kan tycka det är roligt att rida andra hästar men bara dem som är snälla och hyffsat trevliga att rida. Behöver inte vara väldigt fina hästar men har liksom ingen lust att fara runt på ngn skogstokig häst som inte går att styra.
Det blir inte sa ofta nufortiden faktiskt, tycker inte jag har tid att gora det – har tillrackligt med hastar att leka med hemma och racker inte det sa har min mamma 4 till! 🙂 Jag gjorde ett par distanstavlingar pa 2 andra hastar forra sasongen, och hade erbjudande om mera (eftersom min egen hast var halt och nya hasten for ung), men tycker aterigen att det var svart att finna tiden till det. Om man star pa ett stall med andra hastar sa kanske det blir av? Har mina hemma, sa isafall maste jag ordna barnomsorg och aka ivag nan annanstans och det ar jag inte speciellt motiverad att gora numera. Och som ni andra vill jag bara rida hastar som ar kul att rida, hur man nu sjalv definierar ’kul’. I sommar ska vi dock till USA och da vill jag banne mig rida litet! Cowboy-stil, yee haw! 🙂
Rider helst mina egna, av samma skäl som andra nämt – har valt dem själv med de egenskaper jag föredrar. Eftersom tiden är bristvara när man har hästar så vill man inte prioritera andras. I så fall någon mkt fin kuse, men dessa brukar ju inte heller erbjudas. Men när man var ung var det mkt roligare att få prova ALLA typer av hästar.
Och på den tiden hade man TID! 🙂