Idag har Vicks och jag varit hos Olof för att den sistnämnde skulle fortsätta sitt ridjobb med min lilla häst.
Och som jag redan har berättat tidigare så är det så häftigt att se små men dock märkbara förbättringar för varje gång.
Och det bästa av allt var att Vicke efter ett pass med mycket fysiskt och psykiskt ansträngande saker skrittade mycket energiskt på långa tyglar och med de vita lindorna utan ett prick av bajsrester- inte det minsta tecken på stress, missnöje eller uttröttning!
Vi diskuterade förresten någon som jag har ”pratat” med några bloggläsare på Facebook om; att vissa av oss upplever att bytena i vart tredje är lättare att göra än ”fyrorna” och Olof instämde i resonemanget. Treor och tvåor är liksom mer ”rytmiska”- det tycker vi båda.
På tal om byten lyckades jag NOG filma några seriebyten och lite piaff- ska se om jag kan lägga ut någon film på Instagram ikväll (bm6610 heter jag där).
Vanligaste selfien bland ryttare?
Bästa katten i världen!
