En lite rolig konversation utspelade sig mellan mig och en annan hästägare nyligen då jag hjälpte till med ett konstrande djur:
Ägare (lite imponerad): kan du tala med hästar?
Jag: nä…men jag kan läsa dom 🙂 !
Och så är det tror jag när tex dessa djurkommunikatörer påstår sig tala med våra skyddslingar; de läser ”helt enkelt” (fast det inte är enkelt för alla) djuret och berättar sedan utifrån detta vad djuret ”sagt” för ägaren.
Sedan är det väl skit samma egentligen vad man kallar det så länge man uppnår önskade resultat och inte lurar någon. Tycker jag.
Kommer aldrig glömma när en så kallad djurkommunikatör (som alltså påstod sig bokstavligen kunna tala med djuren telepatiskt genom bilder) höll föreläsning på ridskolan där jag red som barn… Mitt i föreläsningen kom ridlärarens gamla, grånade hund haltande in i salen varpå kommunikatören utbrister ”nu talar han om för mig att han har lite ont i ett ben”.
Sedan meddelade hon att vi kunde skicka en bild av vår häst till henne så skulle hon kommunicera med den (återigen då via telepati) och sedan brevledes meddela hästens ”svar”. Vad jag undrar är – tror hon verkligen själv att detta är möjligt eller kan man vara så förslagen att man luras så?
Näää…hade hunden ont i benet?!?! Så enormt skickligt att kunna höra att han sa det *STÖN*!
Jag undrar som du; tror de på det själva? Inte omöjligt för en del verkar ändå godhjärtade och vilja väl och jag vill inte tro att man medvetet vill lura folk på detta viset då?
Tycker att fenomenet i sig är rätt fascinerande, som ni skriver, tror dem på detta själva? Lurar dem alla andra eller är dem övertygade om att det är sant? En liten, liten, liten del av mig undrar om det kan vara sant? Men jag kräver nog vetenskapliga bevis för att jag ska erkänna detta. Det är samma sak med alla dessa medier ( tex Det okända) som pratar med döda människor. Är det sant, blåljuger dem eller är dem så övertygade själva att dem inte ljuger medvetet? Kan man verkligen vara så skicklig på att läsa människor? Det är liksom lika fascinerande och intressant att kunna läsa av någon så mitt i prick som det ibland är (och ibland helt åt skogen iofs) som att man verkligen kan prata med döda. Eller med djur. Undrar vad en psykolog har att säga om dessa människor? Vad är det för mekanismer bakom detta? Är det vanföreställningar? En lätt psykos? Eller bara en ohederlig person som ser en chans att sko sig på godtrogna människor? Mycket intressant fenomen…..