Jag har flera gånger tagit upp det faktum att min känsla är att dressyrtävlandet har minskat de senaste åren och i det senate numret av Ridsport bekräftas detta.
”Tyvärr” har man valt att se på ridsporten som en helhet och då dominerar ju hoppningen stort men jag är övertygad om att man hade fått fram samma resultat även om man bara plockade ut dressyren.
I artikeln nämns dyra startavgifter och att pay and ride/jump ”tagit” ekipage från ”riktiga” tävlingar som orsak till tappet och det förvånar mig inte ett dugg- jag tror också att det är så.
När jag diskuterade fenomenet ”minskat antal tävlande” med en namnkunnig ryttare menade hen att en lösning hade kunnat vara att ”amatörer” och ”proffs” (de som har hästar/ ridning som yrke) skulle tävla i separata klasser.
Tanken är god men frågan är vad det hade gjort inom dressyren där det numera inte är ovanligt med runt 10-15 startande per klass, i alla fall på min nivå?
Hade det blivit ännu färre startande eller hade fler ”amatörer” vågat sig ut?
Jag ska hoppa en 80 cm om några veckor.. 180kr clear round plus 10kr till tdb. De är ju sjukt o dessutom kan man inte vinna något tillbaka i dessa klasser..
allt fler med unghästar som behöver rutin o sånna som jag med skador som ska prova/ bygga upp igen vi får åka på öppnabanor eller till grannen för att de ska vara rimligt för plånboken
En gammal tränare till mig sa, de är dyrare nu o dessutom mindre premier.. tradigt!
180+10….tänk då att en dressyrklass kostar 300-400 kronor!!!!
Och med rådande konkurrens är chanserna att placera sig ännu mindre än i hoppningen vill jag påstå.
I hoppning finns många gånger klasser där alla nollor blir förstaplacerade- det finns inte i dressyren….
För mig är det mycket konkurrensen från proffsen som gör att jag inte känner att det är mycket lönt att ge sig ut. Detta beror såklart mycket på vart man bor men jag bor i Skåne och här dominerar verkligen proffsen eller ”halvproffsen” placeringarna . Här behöver man få väldigt mycket högre procent för att bli placerad än på många andra ställen i landet.
Din kommentar kunde ordagrant varit skriven av mig.
På en tävling för ett tag sedan var det 6 eller 7 placerade, ett och samma ”proffs” fick 3 av rosetterna.
Jag har flera gånger sett klasser där det i Skåne inte räckt med 67 -68 % för placering medan man i andra delar av landet är högt placerad på 64%.
Ibland ligger man i Skåne bland de 3-4 sista ekipagen i klasen på 62-63%!
Fy farao så tråkigt! Jag känner mig noll pepp på att komma ut och tävla om några år. Ja, visst det är roligt att tävla, men själva grejen med tävling är ju inte BARA att agera klassutfyllnad eller att spendera rätt så hutlösa pengar på att aldrig få med hem något pris, trots att det gått bra. Det hade i af fått mig att tapa sugen. Pay and ride känns inte heller som ett så roligt alternativ för mig för det känns inte lika ”på riktigt” som en vanlig tävling (vilket det ju inte heller är).
Jag tror verkligen att man måste sänka anmälningsavgiften (det är väl Ridsportförbundet som höjer avgifterna) – för att öka intresset och få fler att tävla och göra hästsporten liiiite mer pengavänlig. Det är redan dyrt som det är att ha häst! Och sedan tror jag på uppklassningssystem och då anser jag att det är ryttaren och inte ekipaget som ska räknas. Det är nog den enda möjligheten att komma runt problemet.
Instämmer i allt!
Till och med jag som alltid älskat att tävla och gjort det massor börjar tröttna.
Dressyr har många gånger haft stämpeln av ”rikemanssport” och tyvärr går utvecklingen knappast FRÅN detta som jag ser det.
I Skåne finns för övrigt en hoppryttare som kan starta upp emot 10 (!), ibland fler hästar i samma klass. Kan man verkligen påstå att detta är att tävla på lika villkor?