Tiden går fort när man har roligt…och tydligen när man har tråkigt också…snart har halva året gått! Jag kan nästan bli lite ”rädd” över hur fort både dagar, veckor och månader flyger förbi.

Själv fick jag en kortare arbetsvecka då jag tog semester i fredags och åkte med maken till Ullared.

Vi handlade på oss massor och kom ändå på en del som vi glömt och det var lika roligt som vanligt att botanisera och fynda bland varorna.

Jag är verkligen ingen shopping-människa annars och de gånger jag ”går på stan” kan räknas på ett finger typ- jag kan knappt komma ihåg när det hände senast.

Jo, om jag är på semester i en annan stad eller ett annat land kan jag strosa runt i affärer men här hemma gör jag det ALDRIG.

Så mig passar det att ta en heldag då och då och köpa på mig det mesta som man ändå behöver både till sig själv, hemmet och djuren till vardags- förbrukningsvaror helt enkelt men även lite roligare saker som en del kläder, rid och hästutrustning osv.

I torsdags var jag på återbesök med Soya på djursjukhuset i Malmö och det var allt igenom positiva besked där även om vi måste dit på ytterligare ett besök den 1 juli- förhoppningsvis det sista i alla fall vad gäller Soyas lunginflammation.

Epilepsin får vi väl lära oss att leva med och där har jag redan ett recept som bara väntar på att lösas ut och det tänker jag göra när nästa anfall kommer.

Jag skriver när och inte om för vid det här laget är jag övertygad om ATT det kommer att komma fler anfall- tyvärr.

Jag får trösta mig med att Soya under de mer än 4 år vi haft henne i övrigt varit kärnfrisk och den mest problemfria hund man kan önska sig, bortsett från att hon även i övrigt är det bästa hunden maken och jag kunde drömma om att få.

På Kreon-fronten händer det väl inte så mycket.

Jag rider numera som vanligt bortsett från att jag ännu inte har tränat för Christina vilket jag har saknat jättemycket.

Jag tror inte alls på att sitta och rida omkring för mycket i ensamhet- det funkar säkert för vissa men inte för mig.

Dels blir jag lite bekväm och nöjer mig med mindre och dels smyger sig osäkerheten på ”är det här verkligen bra, ska det ser ut så här, ska jag fortsätta på detta vis…”.

Skulle jag någon gång bli ekonomiskt oberoende skulle jag nog dels träna flera gånger i veckan men också anlita en veterinär som körde ut till mig en gång i veckan och böjde hästen åt alla håll och kanter så att jag alltid var helt säker på att jag satt på en 100 % fräsch häst- det hade nog lyckats hålla till och med den ibland osäkra och felsökande Birgitta lugn….kanske…

Annars märks det att det är sommar, vackert väder i alla fall ibland och att folk har annat att göra än att sitta framför sina datorer och läsa Birgittas hästsida.

Läsningarna går ner lite varje sommar, så även i år men jag hoppas att en del av er orkar ”hang in there” och kommentera och ha åsikter.

Förslag på blogginlägg är alltid välkomna liksom frågor av alla de slag.