Inlägg i kategorin Hoppning

Film från Sallys segerritt igår

För de hoppintresserade kommer en länk till filmen som visar Sallys seger i LB igår.

Att jag är så glad å hennes vägnar beror faktiskt inte bara på att hon är min elev och att jag har tyckt så mycket om henne åratal innan hon blev det (hon är precis så som jag skulle vilja att mitt barn var om jag hade velat ha något:-)) utan också för att jag alltid har ansett att de trägna ska belönas.

Och Sally har verkligen alltid tränat föredömligt, inte bara för mig utan hela tiden som hon haft häst.

http://www.facebook.com/l/ed573;www.youtube.com/watch?v=ABaGdD5-lEs

Torsdag- fortsatt hopp i topp!

När jag skulle åka hem från stallet igår kväll upptäckte jag till min glädje att det stod en massa hinder i ridhuset så jag passade givetvis på att hoppträna på dessa i morse. Mig skulle det ha tagit ”en evighet” att bära fram så mycket bommar och stöd så det gäller att passa på!

Så här såg ”banan” ut:
2 studs-serier med 3 hinder vardera (de grönvita bommarna samt de svart-röda som knappt syns på bilden), en 4-kombination med 1, 2 och 1 galoppsprång mellan hinderna samt en vattenmatta i ensamt majestät.

Jag började med att travhoppa över vattenmattan som uppvärmning och hann tänka tillbaka på både Heron och Décima som båda var mycket misstänksamma mot denna typ av hinder.

Just eftersom båda fick övertygas extremt mycket för att hoppa vatten introducerade jag detta hinder för Archie redan då han var 3 år och löshoppade.

För honom har det aldrig varit något konstigt alls med mattor och han har sedan dess både löshoppat och hoppat uppsuttet över alla möjliga mattor utan att reagera. Jätteskönt faktiskt!

Efter travhoppningen hoppade jag studsserierna- först den ena serien- sedan 3 eller 4 galoppsprång till vattenmattan och sedan över nästa serie.

Jag tycker att denna övningen var bra av flera skäl; dels ge ju studshoppningen i sig väldigt bra smidighet tycker jag och dels tränar man på att styra hästen när hinderna kommer så tätt på som serie-matta-serie.

På tal om styra insåg jag förra veckan att jag inte alls tänker på att jag faktiskt inte har bett i munnen på Archie när jag hoppar- det går verkligen precis lika bra att hoppa på hacket som med ett träns!

Efter allt studsande så hoppade jag 4-kombinationen, som synes var det räcken hela vägen. Archie var väldigt duktig och tvekade inte det minsta någon gång utan kom tvärtom på alla hinderna väldigt bra. Som ni ser valde jag att hoppa in lågt; då kan man rädda sitautionen om man skulle komma in lite ”fel” och sedan hade jag de andra hinderna lite högre och det sista högst (1.10).

Som avslutning hoppade jag de 2 första hinderna i kombinationen från andra hållet; också detta en bra träning på att komma in lite snävt och tänka på att verkligen visa hästen vad man vill.

Vattenmattan- inget konstigt om man lär hästen att den är ofarlig redan från början. Ett bra knep är som nämnts att börja med att löshoppa över den- så slipper man själv också ”hänga löst” om hästen krånglar och inte vill hoppa.

Fredag- hopp i topp och piruett-tränaren Soya!

Dagens bana bestod som synes av ett ensamt räcke på den ena långsidan och en 3-kombination på motsatt sida. 3 cavallettin i mitten.

Med sitt täcke ser Soya ibland ut som kon och precis som man kan använda koner för precisions-ridning så kan man använda min hund till detsamma (fråga Sally som har ridit milimetrar ifrån henne hur många gånger som helst utan att varken hund eller häst brytt sig).

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: hoppning är verkligen lösgörande!

Efter x antal språng både travade och galopperade Archie underbart ”svingigt” (inte svinigt ha ha) och han gick precis i den form jag ville hela tiden, trots ponnyhacket, som i mina ögon nästan är som att rida med en grimma :-).

Men för att ta det från början så inledde jag hoppningen med mina nya favoriter, cavallettina över vilka jag först travade flera gånger. Jag försökte vända tillbaka rätt snabbt efter varje ”genomtravning” så att det blev lite mer intensivt över bommarna än om jag skulle trava över halva ridhuset innan jag styrde emot dom igen.

Efter detta travhoppade jag c-hindret i kombinationen och när Archie hade gjort detta 3-4 gånger övergick vi till att galoppera över cavallettina i en studs-serie med ca 3 meter mellan varje hinder.

När även detta var avklarat hoppade jag 3-kombinationen (ett galoppsprång mellan a och b-hindret och 2 mellan b och c-hindret) flera gånger.

Hoppningen avslutades med hoppning av det ensamma räcket och sedan var det alltså sluthoppat för dagen med i princip bara väldigt fina språng. KUL!

Jag kan verkligen rekommendera att hoppa studs förresten, när man har gjort det några vändor brukar hästarna komma upp väldigt bra med ryggen och få bättre språng på enskilda hinder därefter.

Min träning avslutades med att jag galopperade lite mer samlat på en så liten volt jag kunde och här tog jag Soya till hjälp faktiskt:-)! Jag försökte centrera volten runt henne som i en jättepiruett och det gick faktiskt väldigt bra.

Jag blir ofta aldeles varm om hjärtat när jag ser mina svartisar tillsammans och kan nu Soya hjälpa till lite vettigt på dressyrträningarna vore det ju….som jag brukar skriva YPPERLIGT :-).

Torsdag- Soya lever farligt och Archie imponerar


En ”fem-femtio” närmast och en studsserie i galopp (cavalletti-bommarna) i bakgrunden

Idag stod det hoppning på mitt ridschema och eftersom jag inte har några planer på att återuppta hopptävlandet men ändå vill hålla igång själva känslan (som jag tycker att man tappar oerhört snabbt i hoppning om man jämför med dressyr) och gymnasticera Archie valde jag övningar som jag tycker främjar detta.

Innan jag började själva hoppningen fick jag dock gymnasticera mig själv, helt ofrivilligt från min sida kan jag ju säga men ibland har man inget val….

Jag var plötsligt av med Soya vilket jag inte ens hade märkt förrän jag hörde världens tystaste och tillika kortaste gnällande som det nog var rena turen att jag ens registrerade.

Soya är ”dum” på det viset; kommer hon bort och jag inte kan hitta henne så är hon tyst som en mus och sitter bara som ett frågetecken och väntar på att jag ska lokalisera henne med någon form av radar.

Hur som helst; det mycket lilla ljudet fick till och med min morgontrötta hjärna att gissa att Soya hade krupit mellan sargen och själva ridhusväggen någonstans, ett mellanrum på en halv meter som mest skulle jag gissa.

Jag red runt och tittade och mycket riktigt….plötsligt såg jag Soya som ynkligt försökte klänga på sargen som om hon skulle kunna ta sig upp den vägen.

Vad göra?

Tja…jag insåg att det bara var att hoppa av och försöka fiska upp henne på något vis, men hur?

Ställde en pall mot sargen och försökte häva mig ner mellan denna och ridhusväggen men Soya befann sig för långt ner för att jag skulle lyckas nå henne.

Jag förstod att enda sättet (om jag inte skulle vänta ut henne och hon kanske skulle våga ta sig tillbaka samma väg som hon kommit in- och det vågade jag inte lita på) var att hoppa in själv mellan sargen och väggen.

Sagt och gjort och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag, trots att jag är smidig som en kylskåp, i alla fall är hyfsat smärt och fick plats i detta trånga utrymme!

En mer ”robust” människa hade fastnat och hur skulle DET ha sett ut? Och vem skulle ha räddat oss?

Fatta vad pinsamt att behöva ringa och väcka stallägarna 05.30 för att meddela att man bokstavligen ”sitter fast” i ridhuset *GARV*!!!!

Nu behövde jag alltså inte göra detta utan lyckades hoppa ner, fiska upp Soya, slänga henne över sargen och sedan själv hoppa tillbaka- fullständigt täckt av gud vet hur gammalt ridhusdamm.

Jag hann tänka att ”om någon ser mig så här kommer de att tro att jag har ramlat av 15 gånger” men sedan insåg jag ju att det aldrig någonsin kommer något till ridhuset på denna okristliga tid….eller?

Nåväl….

Hoppade upp på Archie som hela tiden åsett mina gymnastiska procedurer under stillsamt förundrade blickar och återupptog ridningen och började med att trava över cavallettina.

När vi gjort detta x antal gånger (10 kanske) så ändrade jag avståndet till ca 3, 5 meter mellan dessa och galopperade över- som en studs-serie!

När även detta gjorts (kanske 5 gånger) så började jag den egentliga hoppningen och hoppade hinderna som ni ser på bilden samt ett ensamt räcke på andra långsidan (som inte syns på bild).

Hinderna ni ser är vad en del av oss kallar en ”fem-femtio”, vilket helt enkelt betyder att det är 5,5 meter mellan dom.

Det är egentligen meningen att man ska trava över A-hindret och sedan ta ett förkortat galoppsprång över B-hindret men jag brukar galoppera in, om än i lite kortare galopp.

Dagens hoppning gick, om vi ska använda ett av mina vanligast förekommande ord i bloggen, YPPERLIGT och jag var väldigt nöjd med Archie.

Ännu nöjdare blev jag efter att ha seglat över det som jag redan innan hade bestämt skulle vara sista hindret och fick höra ”braaaaaa Birgitta”.

Vände mig förvånat om och såg att stallägaren stod i andra änden av ridhuset, något som alltså aldrig någonsin inträffat sedan jag flyttade dit för ½ år sedan (han skulle vattna ridhuset visade det sig).

Jag har alltså aldrig stött på varken honom eller någon annan levande själ i ridhuset så dags på morgonen så det var verkligen roligt att han fick se Archie i sitt esse och dessutom HOPPANDES :=)!

(Hans egen dotter är btw C-tränare i hoppning).

3 hinder räcker långt (hoppträningstips)

För det mesta får ni här på bloggen tips som har med dressyr att göra och Archie är tveklöst endast köpt utifrån att han ska ägna sig åt denna ridsport-gren men för den sakens skull skadar det inte med variation varför ni nu ska få lite tips gällande hoppning.

Säkert tycker ni, som jag, att det är både tråkigt, tungt och tidsödande att plocka fram en jäkla massa hindermaterial bara för att ta några skutt så tipset idag handlar om hur du snabbt och enkelt och med minsta möjliga bommar och stöd kan bygga upp en hel bana som du kan hoppa från alla möjliga håll och kanter :=).

På skissen ovan syns ett räcke och en oxer på långsidan och ett räcke på diagonalen.

Till denna byggnation behövs:

oxer- 4 stöd och 3 (2) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar
räcke 2 stöd och 2 (1) bommar

Således: sammanlagt 8 stöd och 7 bommar

Om du är riktigt skicklig (har en lätthoppad häst)eller du är lat = 8 stöd och 4 bommar

Om vi kallar räcket på långsidan för 1, oxern för 2 och diagonalräcket för 3 så kan du tex hoppa:

1,2,3, 1:an från andra hållet eller

1,3,2, 1:an från andra hållet eller

2,1,3,1 eller

3,1,2,1

På bilden ovan har jag byggt upp en oxer (1) på den ena långsidan, ett räcke (2) på den andra långsidan och så ett räcke (3) på diagonalen.

Även här kan man hoppa hinderna från flera olika håll.

Exempel på hinderföljd/ bana:

1, 2, 3, 1:an från andra hållet, 2:an från andra hållet= 5 språng.

Ja, variationerna är många beroende på hur många språng man vill hoppa i taget, detta är bara några förslag i all enkelhet.

Ponnyhoppning för hela slanten

Jag har ju nämnt mitt älsklingsbarn Sally och hennes pigg-ponny i många blogginlägg men faktiskt aldrig visat hur fint dessa två hoppar tillsammans.

Dagens hoppträning gick lika bra som vanligt med skillnaden att mamma Maj hade filmapparatur med sig så ni kan få se några glimtar av både Sally, Mulle och även co-trainern Soya.

Om ni hör något skånskt entusiastiskt bräkande är det tyvärr jag som är skyldig till detta :-).

Det roliga med att träna Sally är att hon aldrig tvekar en sekund när jag frågar om hon kan hoppa olika linjer/vägar/höjder.

Jag skojade idag och sa att hon på frågan ”kan du hoppa över mamma” säkerligen hade styrt rakt på Maj utan att tveka.

”Det är för att hon litar på dig” sa Maj och det känner jag väl igen.

Om min dåvarande hopptränare Jana Wannius hissade upp ett hinder på 130-140 så VISSTE jag att vi skulle klara det medan han andra gånger knappt lät oss hoppa en meter. Hans öga för vad ett ekipage var moget för på träningarna var oslagbart.

Dagens träning, första filmen visar hinder som är 1 meter (LA):

http://www.youtube.com/watch?v=k7nlCoZ69fU&feature=youtube_gdata

lite mer hoppning i galopp:

http://www.youtube.com/watch?v=5hcf2lR-AIo&feature=youtube_gdata

och lite till i galopp:

http://www.youtube.com/watch?v=GMQ6jiZEKHk&feature=youtube_gdata

Och så här ser det ut när Sally tävlar (LB):

http://www.youtube.com/watch?v=u5SgiPGitgg&feature=youtube_gdata

och LA:

http://www.youtube.com/watch?v=dORc6Jmlr1w&feature=youtube_gdata

Den allt annat än förvånade hopphästen!

Eftersom jag lyckades hitta ytterligare en pay and jump ”nästgårds” så tog jag tillfället i akt att hoppträna lite idag.

Och se på f…n!

Till denna gång hade Archies hopp-polett verkligen ramlat ner för nu var han inte det minsta konfunderad över att han skulle hoppa inne i ridhuset utan han gjorde det hur fint som helst.

Om han hade en positiv inverkan på mig, jag på honom eller vi på varandra låter jag vara osagt men denna gången tyckte jag att hoppningen flöt på mycket bättre trots att det var 1 hinder mer på denna bana och att det fanns några lite mer ”tittiga” hinder än sist då banan bestod av de enklaste räcken och oxrar man kan tänka sig.

Ett stopp i första klassen då Archie sprang förbi ett hinder mot vilket jag red an lite slarvigt var det enda ”missödet”, i övrigt var det felfria ritter och det var hur kul som helst att hoppa.

Med en så duktig häst (han blev ju lovande hopphäst på kvalitets- min tilltänkta dressyr-dito :=)) kan man säkert fråga sig varför jag inte satsar lite mer på hoppningen men jag känner mig själv. Så fort hinderna hade blivit lite högre hade jag börjat rida hur konstigt som helst och jag tycker inte att det är juste mot hästen eller för den delen någon mening med att åka runt och få en massa taskiga språng där hästen till slut säkert hade tappat all hoppglädje. Så vi håller oss på vår bebis-nivå så länge vi båda tycker att det är kul och det var det alltså verkligen idag!

Den förvånade hopphästen

Som jag har berättat om i tidigare blogginlägg så försöker jag att hoppträna hyfsat regelbundet med Archie även om han troligen aldrig kommer att hopp-TÄVLA så länge han är i min ägo.
Jag tycker att gossen är rätt så talangfull och vill dessutom gärna variera hans träning och vi tycker båda att det är kul att skutta över småhinder.

Tyvärr har jag ingen möjlighet att bygga upp några banor eftersom jag tränar ensam på fredagmorgnarna innan jobbet = extremt ont om tid.
Om jag har tur, men det har jag ytterst sällan, så står hinderna kvar sedan torsdagskvällens organiserade hoppträning och då blir det hoppning av något mer än det sedvanliga räcket och oxern som står som avdelare av vårt stora ridhus.

Idag tyckte jag att jag hittade det ultimata hoppträningstillfället för vår del då en grannklubb som jag inte ens kände till men som visade sig ha ett 20 x 40 ridhus ungefär mellan där jag bor (Staffanstorp) och stallet (Malmö) ordnade en pay-and-ride.

Inte nog med att detta arrangemang låg så nästgårds; det var dessutom ytterst få startande så jag behövde inte lägga en hel helgdag på att få skutta över några hinder.

Med tanke på min otroliga ringrostighet (jag har inte hopptävlat på snart 10 år) och att Archie aldrig hoppat någon annanstans än hemma och i sommarstallet (och då alltså typ 2 hinder i taget) samt eftersom ridhuset var så litet anmälde jag till de HISNANDE höjderna 70 och 80 centimeter!

Vad gäller Archie har jag alltid hävdat att han är ovanligt cool i tävlingsammanhang och/ eller på nya platser och om en ”normal” häst skulle uppleva något som ”sitt livs chock” så skulle samma händelse för Archies del kunna beskrivas ungefär som ”man kunde ana en viss förvåning hos A” .

Och idag fick jag uppleva detta höjda ögonbryn hos min lille häst för när han kom in på banan så tror jag verkligen inte att han förstod för en sekund vad det var frågan om.

När jag styrde emot det första hindret sprang han förbi detta TVÅ gånger och jag blev så förvånad att jag inte hann agera i tid. Sedan petade han ner ett räcke också men var i övrigt felfri över de små bebis-hinderna.

Till nästa klass, 80 cm, förstod vi båda att vi måste skärpa oss och då blev det en felfri ritt.

På tal om förvåning så var det mer än en stallkamrat som blev just förvånad när vi kom hem för när vi är ute och kör så förutsätter alla, helt naturligt, att det är DRESSYR vi ägnar oss åt :=)!