Även idag blev det dressyr för Vickes och min del- tisdagar är ju ”Christina-dagar”.

Vi inledde med uppridning i först trav och sedan galopp med efterföljande halt och det var minsann inte lätt att stanna med Vicke spikrrak och utan att någon bog eller bakdel kom i alla fall någon centimeter på svaj.

Jag tränar mycket sällan på just halter ur galopp- för att det är ”tråkigt” (läs: svårt) så där får jag faktiskt ta och skärpa mig.

Bakdelsvändningar som vi därefter övergick till gör jag inte heller så ofta men dom gör Vicke bra för egen maskin- där sitter nog föregående ryttares utbildning i.

Efter lite galopp där jag varierade tempot och gjorde något enkelt byte gick vi över på skolorna så som de ligger i MSV C:1, först öppna till mitten av långsidan, därefter en 10-meters volt och sedan sluta resten av långsidan.

Tyckte jag fick till dessa linjer hyfsat men jag vet av erfarenhet att jag brukat ha svårt att få till dom optimalt på tävling med tidigare hästar.

Och frågan är om det inte också med Vicke känns bättre än det ser ut; jag tycker att det finns så mycket en domare kan ”klaga” på när man rider just skolor. Är det inte tempot så är det formen eller ställningen och tvärningen eller hur man sitter eller,,,,,,

Ja, ja…jag tränar vidare och så får vi se…

Om ni undrar över rubriken och bilden förresten så kan jag nämna att jag även idag fick en liten gåva av någon som tyckte att jag förtjänade den.

Jag blev så klart mycket glad över de fina blommorna och det får bli dagens tips till er mina läsare:

Var inte rädda för att berömma och visa er uppskattning- i ord eller med en liten gåva. Det kanske inte kostar er så mycket men uppskattas säkert; som man känner sig själv känner man andra och vem vill inte känna sig positivt uppmärksammad?