Månadsarkiv: maj 2012

Om hur man får hästen på tygeln….eller inte?

Nyligen såg jag ett ekipage där hästen stretade uppåt med huvudet likt en giraff medan ryttaren å sin sida mest verkade ”åka med” utan några synliga ”inverkansförsök” på hästen och synen fick mig att minnas en lustig ridlärare jag kände för många år sedan.

Ridlärarens tes var att för att få hästen att gå på tygeln skulle man ”pilla lite med fingrarna” som hon uttryckte det- orden har etsat sig fast i mitt minne.

Det komiska…eller inte…var att hennes elever främst red på ridskolehästar och jag, som själv både ridit sådana hästar i flera år och sett dom ”in action” i ännu fler kan ärligt säga att jag då aldrig sett någon av dom gå på tygeln av att man ”pillar lite med fingrarna”.

Tvärtom behövs det enligt min erfarenhet ibland ganska mycket ridning för att få loss dessa ibland mycket styva djur och däri menar jag innefattas även ledande och böjande tygeltag, många, många gånger.

Sedan förstår jag att man som ridskoleinstruktör kanske vill skona hästarnas munnar från segdragande elever och därför ”ligger lite lågt” med att rekommendera för mycket ”tygelridning” men därifrån till att säga att hästen kommer att gå i form om du bara pillar lite med fingrarna…det är att ge falska förespeglingar OCH elever som ALDRIG lyckas nå målet.

När jag började rida fanns det ett uttryck som jag nästan inte alls hör numera; ”såga ner hästen på tygeln” och det var det värsta man kunde göra som ryttare.

Detta verkar ha påverkat VISSA ryttare så att de som motpol knappt vågar TA i tyglarna vilket de tror är så man SKA rida och då får man till 90 % hästar som går därefter= inte i form/ på tygeln.

Måndag- Kreon rapporterar

Hej alla läsare! Kreon the king här!

Tänkte ta över skrivandet idag; den där neggo-Birgittas dagliga surmupperier kan ju inte vara roliga att läsa.

Åhhh hon är ju så deppig ”stackarn” för hon får ju inte rida på mästaren…förlåt…MIG och det kan jag väl förvisso förstå.

Men JAG! Jag har det bra jag!

Visserligen står jag i världens minsta grushage men skicklig som jag är kan jag göra mina konster även på den lilla ytan, tro mig!

Men annars slappar och solar jag, blir borstad till förbannelse he he och får beta gräs medan Birgitta tvingas stå och titta på.

Fet har jag blivit men det skiter jag i, allt klär en skönhet, eller hur?

Visst var det för jäkla klumpigt av mig att ramla så pinsamt på asfalten, jag med min ypperliga balans men inget ont som inte har något gott med sig!

Nu fick jag en välbehövlig vila; det hade nog min träningsdåre till ägare aldrig gett mig.

Och hade hon vetat vilka planer jag smider medan jag vilar…..he he he…I’ll say no more!!!

Sommarjobb finnes!

Läste häromdagen att ungdomar i vissa kommuner bara kommer att få 35 kronor i timmen för sina sommarjobb.

Om det finns någon som är villig är arbeta för denna ringa penning kan jag erbjuda ett deltidsarbete med början…tja helst redan igår…

Sökes:

Tålmodig person med snabba reflexer och förmåga att stå på mer eller mindre samma fläck i 3 timmar.

Finnes:

För det mesta snäll häst som pga konvalescens måste stå stilla och beta på mer eller mindre samma fläck i 3 timmar.

Svar till: tålamod är en dygd

Själv tröttnar jag mycket snabbt på detta handbetande- har väl ägnat för många timmar åt det i mina dagar på ridskolan där gräshagar saknas helt. Så ville man att hästen skulle få något grönt i sig var det bara till att ställa sig och glo medan ens häst gick och glufsade i andra änden av grimskaftet.

Veckan som gått

Kort arbetsvecka har det varit och det har ju faktiskt varit en del sådana under våren vilket i alla fall för mig känns som små mini-semestrar.

De 2 senaste höstarna har jag ju tagit semester en dag i veckan i 10 veckor, även detta ett mycket bra sätt att återhämta sig tycker jag.

Annars har det väl inte hänt så mycket spännande i veckan; jag börjar känna mig som en hackig skiva som inte har så mycket mer att rapportera på hästfronten än att ”såret läker men låååångsamt” ungefär.

Jag hade gärna skrivit något mer positivt men tyvärr råder jag inte över sårläkningens hastighet.

Kreon står alltså sedan fem (FEM….F E M….) gräsliga, långsamma, sövande veckor i en sjukhage, betas för hand och borstas 2 gånger om dagen- that´s it :(.

Nog om detta…jag blir (ännu mer) deprimerad bara av att skriva om eländet.

På Soya-fronten har det blivit många härliga långpromenader, vi har träffat både whippet-Åsa och saluki-Bodil samt varit på whippetrace-träning i Halmstad.

Min underbara hund är en ständig källa till glädje….som jag älskar det lilla livet!

Söndag: long time no run

Morgonen inleddes som alla mina helgmorgnar- jag åkte till stallet för att mocka till Kreon, fixa med hans mat och släppa ut honom i hagen. Vi hann även med lite gräsätande (Kreon åt och jag tittade på).

Redan klockan 8 kändes det att det skulle bli en av årets varmaste dagar och jag skänkte de hästar som fick gå ut i hagen med fodrade regntäcken en medlidsam tanke- Kreon fick på sig ett flugtäcke eftersom han ju numera är väldigt ”fast” i sin lilla fålla och inte kan värja sig mot eventuella kryp.

När allt stallfix var avklarat åkte jag hem för att invänta Åsa, Trillik och Gandi- Soya och jag hade lovat att hålla dom sällskap under dagens whippetrace-träning i Halmstad.

Generöst nog får man träna på denna bana helt gratis det första året vilket innebar att även Soya fick springa och det tänkte jag att hon kunde få roa sig med- hon som inte sprungit på en whippetrace-bana på ganska exakt 2 år.

Jag tävlar ju numera inte alls med Soya även om vi förutom whippetrace (som gick bra ) även har provat på Lure Corsing (som gick ännu bättre) och rundbana (som gick otroligt dåligt- läs: Soya sprang långsammast genom tiderna).

Anledningarna skulle jag kunna skriva en bok om men ett av de främsta skälen är att det handlar om otroligt långa avstånd om man vill tävla och det finns liksom inte på min karta att köra 30-50 mil, jag som avskyr bilkörning, för att Soya ska springa i inte ens en minut.

Idag följde jag alltså med som sällskap, slapp köra och kunde ta det som en prestigelös rolig grej och Soya var som alltid verkligen med på noterna.

Hon hade inte glömt något- tvärtom- och kastade sig in i startboxarna som den mest rutinerade ringräv, det var väldigt roligt att se.

Hur snabb/ långsam hon är idag kan i alla fall jag inte svara på då hon sprang med en mycket snabb hund och i jämförelse med honom var hon ”så klart” långsam.

Målgången på whippetrace sker i en sandgrop som tar upp hundarnas fart.

Banan är en ”rakbana”, 137 meter lång och gräsbelagd. Start sker från boxar likt de på rundbana.

En deltagare :), här utan den obligatoriska munkorgen i läder som alla hundar måste bära.

Soya ”när lammen tystnar” Karlsson- här med sin mask.

Soyas ”motståndare”- om jag minns rätt…fast jag kan ha fel…hette han Apollo?

Så här ser startboxarna ut. En genomskinlig plexiglas-skiva framtill och en lucka som stängs bakom hunden innan starten går.

När alla ägarna till de 11 deltagande hundarna satt och fikade hördes plötsligt någon ropa att en hund var lös.

Jag förstod instinktivt att det var Soya och när jag vände mig om besannades mina farhågor.

”Hur har hon kommit ut” undrade Åsa och jag förundrat eftersom Åsas hundar var kvar i bagage-utrymmet där vi även hade sett Soya senast.

Förklaringen ser ni ovan; Soya den smarta kvinnan hade sett något som inte de korkade karlarna hade begripit- om man pressar sig tillräckligt hårt mellan en av bilrutorna och gallret som skiljer bagageutrymmet från baksätet kan man komma ut den vägen och sedan var det bara att springa till Mammi eftersom dörren till en av bakdörrarna var öppen pga värmen.

Efter träningen körde vi ner till en sandstrand i närheten där de som ville (läs: INTE Soya) fick svalka fötterna i vattnet. Soyas make Trillik var mer badbenägen.

Föl (och andra gullisar)

I går kväll utökades hästantalet på vår anläggning snabbt och lätt med ytterligare en fyrbening- ett av stallägarnas 2 fölston fick sin bebis!

Det andra stoet ska också föla ”vilken minut som helst”- spännande.

Birgitta 12 år hoppas på nya ”leksaker”, förra årets föl var verkligen en sådan.

Ett mer socialt föl fick man leta efter, totalt orädd för människor och väldigt kelen; man kunde sitta i hagen och klappa på det liggande fölet utan att den gjorde en ansats till att resa sig.

Kanske blir det 2 likadana ”gullisar” i år….hoppas…hoppas…

Annars får jag ju nöja mig med katt-Gullis och kanske också Mimmis kattungar?

Mimmi ser betydligt smalare ut nu för tiden så någonstans ligger det säkert Gullis-kopior och väntar på Birgitta 12 år- det gäller bara att hitta dom små rackarna :).



Ca 9 timmar gammalt stoföl som sover sött!

Någon som provat?

Läste en annons om detta flug och myggmedel och det låter ju väldigt bra fast är ganska dyrt.

Men hellre något som ger effekt än tex Renons som känns som att spruta på vatten även om det är billigt.