Skrivet
Titta vilken rolig bild jag fick på Kreon under dagens uteritt.
Nog för att jag hävdar att hans hals har blivit typ 3 gånger så stor av alla muskler sedan jag köpte honom men näää….riktigt så här ser han inte ut….egentligen…. :)!
Skrivet
Jodå…än har inte snöandet upphört även om vi närmar oss april med stormsteg.
Eftersom jag ridit dressyr 2 dagar i rad i ridhuset ville jag bryta av med en utomhustur och så blev det också.
Muppis och jag gav oss ut under lite lätt snöande som dock upphörde medan vi var ute och vi skrittade i ganska exakt en timme.
De första 15-20 minuterna var som vanligt ”ojiga” men sedan flöt traskandet på som det skulle.
Jag försökte idag trösta mig med att det faktiskt (även om man som läsare nog kan ha svårt att tro det) sker vissa, om än i myrtakt, förbättringar.
Vissa platser som det förr kunde ta en evighet att passera går Kreon numera förbi antingen utan att ens titta eller efter att bara ha ojat sig en kort stund- små steg för mänskligheten men stora kliv för oss…eller… allting är relativt sa den luttrade ägaren :).
Skrivet
Då och då kommer det kommentarer på mina blogginlägg eller något som någon kommenterat där skribenten skriver något i stil med ”jag fattar inte hur du/ ni orkar bry dig/ er om/ fundera över/ klaga på bla bla bla….”.
Varje gång någon skriver något sådant tänker jag för mig själv att lika obegripligt som det är för denna person hur jag/ någon annan ”orkar bry sig om whatever” lika obegripligt är det för mig hur man ids skriva en kommentar kring detta.
Låt oss som har åsikter om vad det än må vara få diskutera dessa i fred- fattar du inte hur vi orkar bry oss så sluta att läsa och framför allt: sluta att bry dig!
Skrivet
Ett inte helt ovanligt scenario som i alla jag stött på ganska många gånger genom åren och även råkat ut för själv är då man köper en häst avsedd för ett visst ändamål som, efter en kortare eller längre tid, inte alls motsvarar ens förväntningar.
Man kanske köper en hopphäst som slänger av en upprepade gånger när man hoppar så att man blir rädd och inte vågar hoppa mer eller så köper man en häst som man tror ska ta en upp i dressyrklasserna och så visar sig hästen vara allt för begränsad för detta. Bara några exempel.
Jag har också sett att olika hästägare hanterat detta väldigt olika och ur mitt, betraktarens synpunkt, mer eller mindre bra.
Några byter ut den icke längre önskvärda hästen, vissa sänker/ ändrar sina krav så att de bättre harmonierar med aktuell häst och en del tröttnar men väljer att inte sälja hästen utan rider sporadiskt och mer av tvång tycks det (åter igen för en betraktare).
Som de av er som följt bloggen vet är ju min förra häst Archie ett utmärkt exempel på när en önskan från ägaren och det levererade från hästen inte matchar så att säga och ni vet ju också hur JAG valde att lösa det problemet.
Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska ”plåga” varken sig själv eller hästen om man inte passar ihop- därtill finns det för många ANDRA hästar att välja på och andra människor som skulle uppskatta ens häst bättre än vad man själv gör.
I mitt fall ville jag ju TÄVLA FRAMGÅNGSRIKT på en högre nivå än LA och ansåg att Archie inte var den rätta hästen för detta, inte med mig i sadeln i alla fall.
Att sedan ödets ironi gjorde att jag därefter köpte en häst (Kreon) som jag TRODDE att jag kunde tävla med och som jag inte kan göra detta med ÄN kan man ju skratta eller gråta åt- men DET är en annan historia (som inte är slut än dessutom).
För mig var det otänkbart att sänka mina krav- hade jag kunnat tänka mig att tex åka ut och tävla LB i några år till hade min tävlingslycka varit gjord- på den nivån hade jag redan massor av placeringar och hade kunnat få många fler.
Jag ville inte heller agera ”klassutfyllnad” i högre klasser och ständigt komma bland de sista i klassen och/ eller rida på knappt godkända procent men där är man ju också olika.
Vissa tävlar mer mot sig själv än mot de ekipage de möter, andra struntar totalt i resultatet som sådant bara de har KUL men så funkar inte jag.
Jag vet att jag har propagerat för ”separationer” flera gånger förut på bloggen och min åsikt i den frågan står fast.
Jag ser det inte alls som att man sviker en häst om man säljer den eller att man har en skyldighet mot hästen att behålla den livet ut eller annat blaj som jag läst genom åren att en del tycker.
För mig är det som att man inte skulle få skilja sig eller byta jobb om man inte trivs.
När jag berättar hur jag i princip LÄNGTAR till varje dressyrpass med Kreon får jag ibland liksom konstiga blickar, folk verkar tycka att detta är märkligt eller så tror de mig inte eller kan inte alls känna igen sig själv men tro mig: med rätt häst kan man visst känna så- och det är UNDERBART!
Men vad tycker ni läsare:
Låter jag hårdhjärtad?
Har ni själva sålt en häst ni inte tyckt att ni har passat ihop med? Var det en bra lösning eller ångrade ni er?
Skrivet
Jag lever ofta efter devisen att ju mer man oroar sig för något desto mindre visar det sig att man behövde oroa sig 🙂 och förhoppningsvis kommer detta att hjälpa nu när jag och många med mig har väntat (läs: fasat för) den snöstorm som varit aviserad i media sedan flera dagar tillbaka.
Fram tills nu (klockan 18.30) har det knappt kommit en snöflinga i mina trakter och från början hette det ju att snön skulle VRÄKA ner.
Nu ska vi förvisso inte ”ropa hej” ännu men varje timme utan snö är en timme att vara tacksam över tycker jag.
Således blev det ”business as usual” i ridhuset idag, dvs Christina-träning.
Jag och Muppis fick visa upp skolor utmed långsidorna och slutor i trav och galopp på diagonalen och medan alla skolor i trav än så länge är ”sådär” (om man ska tänka MSV B) så går det så lätt, så lätt att göra slutor i galopp.
Fast som jag sa till Christina så är det ju inte så konstigt; Kreon har ju alltid haft lätt för att galoppera som en banan :).
Idag tog vi också tag i ryggningarna, en gång i tiden Kreons paradnummer men eftersom jag inte ryggat en meter på träning på säkert ett halvår eller mer (jag har prioriterat så mycket annat) så blev det inget super-backande idag utan lite snett här och där. Så detta ska jag träna lite på själv framöver tänkte jag för jag vet att Kreon kan mycket bättre än han visade idag.
Där finns det en del att tänka på: att göra halt utan för många skrittsteg emellan (helst inga 🙂 ), att hästen ska stå korrekt (det vet vi ju hur lätt Kreon har haft för…NOT…) och att sedan gå rakt bakåt utan att man DRAR hästen bakåt med hjälp av tyglarna och utan att den släpper bettet, går bakom hand, kör upp huvudet eller släpar benen i marken).
Men som vanligt var det inga större katastrofer under träningen, det mesta gick lätt och ledigt och exempelvis tempoväxlingarna i trav flöt på väldigt lätt- långsamt, lite mer framåt och så minska igen; detta gjorde jag många repriser av och fick snabba reaktioner från Kreon- duktigt!
Skrivet
Och på tal om konstiga ord, ”bebis-ord”, ord som ger en rysningar osv så använder en del ungdomar i mitt stall det, gissar jag, egenpåhittade ordet GALLA!
Nej, inte vätskeansamlingen på hästens ben utan när man gallar så GALOPPERAR man.
Så nu vet ni det :)!
Skrivet
Skrivet
Även om jag själv är otroligt barnslig på många sätt och vis i VISSA sammanhang så finns det ändå ord som när jag läser dom verkligen ger mig rysningar; många gånger för att de verkar användas av 6-åringar snarare än vuxna hästmänniskor men det kan också bero på annat som kan vara svårare att sätta fingret på.
Här kommer i alla fall MIN lista på gräsliga ord/ uttryck (de i fetstil)- sedan förväntar jag mig att ni ska fylla på:
* ”Hästarna få MELLIS i hagen” (lunch)
* ”Jag söker en MEDIS” (medryttare)
* ”Jag är en SKOGSMULLE” (promenadryttare)
* ”Jag lastade in honom i HÄSTFINKAN” (släpet)
* ”Idag har jag PROMMAT hästen” (promenerat, dvs gått med hästen)
* ”Idag har jag TRIMMAT hästen” (ridit dressyr)
* ”Idag red jag på VOLTEN” (på en utebana)
Ord som inte har med hästar att göra men som man ändå ser i en del bloggar tex är:
”Nu sitter jag framför DATAN” (detta kan få ordpolisen att nästan falla ihop av kramper över folks okunnighet kring ett av de vanligaste orden i dagens samhälle).
”Här är en bild på mig och ÄLSKLING” (på MIN älskling heter det väl ändå för f..n- vad ÄR det för konstiga meningsbyggnader man har börjat använda sig av?!?!?!?).
Skulle nog kunna komma på måååååånga exempel till om jag bara funderade lite till men jag vill inte fundera- det ger mig som sagt rysningar!!!!
Och nu är det er tur: Vad ger ER rysningar?
Skrivet
Ibland när jag vill läsa om hästhållning som kan skilja sig diametralt från min egen på alla möjliga sätt och vis går jag in och läser på Bukefalos olika forum.
De är ofta fulla av sådant som jag skakar förundrat på huvudet åt- av alla möjliga anledningar.
Och ofta finns det ju inte ett rätt eller fel- bara olika sätt att resonera och agera på.
Dagens ”oh my” kom när jag läser om en hästägare som ger sin häst stråfoder 6 (SEX) gånger om dagen.
Min spontana undran måste bli om personen LEVER i stallet och även om den gör det; snacka om att binda upp sig något enormt ( i alla fall om man har eget stall som i detta fallet).
Nog för att jag själv är oftare i stallet än många som står inackorderade men detta tyckte jag verkligen var overkill och inget jag skulle ägna mig åt- så otroligt jobbigt! Men som sagt…man är olika och prioriterar därefter….
Skrivet
Ända sedan jag hörde och läste om att världens snöoväder väntas till Skåne har jag känt lite lätt ångest inför vad som komma skall och ärligt talat har den bara ökat i intensitet- för hittills har det INTE varit ”kul”.
Det har stormat rejält hela dagen och hästarna har fått stå inne och när det var dags att rida i eftermiddag undrade jag hur jag skulle kunna ta mig till ridhuset utan att Kreon skulle få panik runt vårt enilagelager som står uppstaplat precis bredvid ridhuset och där lös plast smattrar som tusan vid blåst.
In i ridhuset kom jag- säkert mycket tack vare draghjälp från Landmann med ägare som också skulle rida men när vi skulle lämna detsamma höll det på att sluta illa.
Vi hann inte mer än börja gå mot stallet förrän en ganska stor bit ensilagplast kom flygande från ingenstans och fastnade runt Landmanns ägares ben (!) och innan hon han trassla sig loss hade både henne och min häst fått halv panik och kastat sig hit och dit i blåsten.
Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om plasten hamnat runt MIG eller i fejset på Kreon!
Det var hur som helst otroligt skönt att komma in i stallet igen och ridpasset som sådant var både fint och förvånande.
Nu hade jag kandaret på som lite ”livräddare” men Kreon brydde sig mycket lite om stormen ute utan jobbade på väldigt energiskt och tämligen fokuserat.
Hade det varit för 1 år sedan hade jag inte ens VÅGAT rida i sådant väder- den enda gången Kreon har kastat av mig var just när det stormade ute och ridhusväggarna skallrade (vilket de förvisso inte gjorde idag).
Jag jobbade mest med tempoväxlingar, idag även i galopp då jag fick till riktigt rejäla ökningar, jag har tidigare mest ridit arbetsgalopp och samlad galopp och liksom glömt att det även finns något som heter mellangalopp och ökad galopp också.
Jag gjorde även några byten och fick till en del direkt på hjälpen åt det lätta hållet medan jag åt det svåra hållet än så länge får nöja mig ATT det kommer ett rent byte även om det tar några galoppsprång.
Jag fasar redan för morgondagen- det värsta ovädret har inte brutit ut än och det ska bli ”spännande” att se om de aviserade enorma snömängderna kommer eller inte och om det kan bli någon ridning eller inte.
Senaste kommentarer