Är det bara jag som reagerar på att många skådespelare i Sverige deltar i ”alla” serier som produceras numera och att det därför snart inte går att direkt förstå varken vilken serie det är man tittar på eller vilken karaktär skådisen gestaltar?
Jag trodde inte att Sverige var så litet att man återanvänder skådespelare såååå frekvent?
För övrigt dyker dessa personer upp i gud och alla lekprogram, talk shows och tja….”överallt”.
Att det råder en faktiskt ”brist” på skådespelare/ sångare eller möjligen bara diton som är villiga att sälja sig till vad som helst tycker jag att evighetsprogram som ”Fångarna på fortet” visar.
Där har man numera tvingats låta inte ens B och C-kändisar springa omkring utan nu är det ”en kändis foster-mosters bryssling” som deltar eller någon som EN gång, för trettioelva år sedan hade en statistroll i en reklamfilm och därför får kalla sig ”kändis”.
Och nej…jag tittar absolut inte på dessa program….får rysningar av produktioner där man pratar i munnen på varandra, ordbajsar eller leker barnlekar som vuxen så jag byter snabbt kanal när dylikt visas i tv-rutan!
Jag tror att skådespelarbranschen och nöjesbranschen generellt är otroligt inavlad så kompisar ger alla jobb till varandra. Ibland frågar jag mig verkligen hur vissa program får grönt ljus, framför allt på SVT som ju borde vara väldigt noga med sin budget. Känns verkligen som det är någon som gör sin kompis en tjänst bara.
Jag håller absolut med dig men inser också att ”smaken är som baken”
Det övergår mitt förstånd hur man tex kan sitta och titta på program där det bara är en massa ordbajseri och/ eller där man ständigt pratar i munnen på varandra/ avbryter konstant- sådant klarar jag inte av.
Inte heller där vuxna ”leker” (utan barn ha ha ha) trots att jag själv är ganska barnslig.
Men jag hör vänner och bekanta som sitter bänkade framför sådant jag ryser åt så uppenbarligen finns det nu en publik för sånt.