Fick en fråga igår om hästar jag sålt och tänkte kort berätta hur det gick de två gångerna jag gjort det;
Jag sålde en 8-åring (Archie) till en ridskola några år innan jag köpte Vicke. Köpet förmedlades av min dåvarande tränare som rekommenderade ridskolan att köpa Archie vilket de gjorde osedd !!!!
Jag var i ärlighetens namn under ganska stor stress när jag sålde Archie då jag redan hade hittat Kreon som stod till försäljning hos min tränare.
Archie var utannonserad men flera intresserade backade då de fick höra att han haft fång vid ett tillfälle (inte orsakat av gräs utan blött hösilage) och ett ridgymnasium backade ur efter besiktningen då veterinären i intyget skrev att han tidigare behandlat hästen.
Dessa behandlingar låg flera år tillbaka i tiden (knäledsinflammationer som unghäst vilket inte är ovanligt) men de tilltänkta köparna vågade inte chansa vilket med facit i hand var synd för deras del.
Archie stannade på ridskolan i många år och de var så vitt jag förstår mycket nöjda med köpet vilket jag kan förstå då de fick en både vacker, snäll och välutbildad häst. De tävlade honom även utanför ridskolan med ibland väldigt bra resultat i lätta klasser.
Han fick benet avsparkat i hagen på ridskolan och togs bort. Archie gick för övrigt i gräshagar i flera år både hos mig och på ridskolan så fången återkom aldrig.
Den andra hästen jag sålde 5 år tidigare (Decima) blev ingen bra försäljning.
Jag TRODDE att jag sålde henne till ett livslångt hem; en då ca 40-årig kvinna köpte henne som promenadhäst.
inte ens ett halvår senare insåg kvinnan att hon hellre ville ha en islandshäst och sålde Décima till sin hovslagare och köpte just en isis.
Decima blev inte långvarig hos hovslagaren; hon dog under ett kolikanfall i stallet. Hon hade även i min ägo haft många lättare anfall och buköppnades också vid ett tillfälle.
Decima hade jag ägt i 8 år när jag sålde henne; jag köpte henne när hon var 3 år gammal, precis som jag gjorde med Archie.
Finns fördelar o nackdelar att besiktiga på en klinik som känner hästen sen innan.
Känner däremot rent spontant, är de ens lagligt att veterinären talar/skriver öppet om patienten utan ägarens medgivande. Tänker att journaler osv är ju stängda. Får man ens skriva nått sånt i besik protokoll?
Nu minns jag inte de exakta omständigheterna i detta fallet eftersom det var 10 år sedan men oaktat vad så tänker jag generellt att man verkligen bör vara ÄRLIG med ALLT.
Nu är jag kanske lite ”speciell” eftersom jag alltid bloggat väldigt ärligt om mina hästar så man kan som köpare, om inte annat, läsa sig till ”allt” om min hästhållning på bloggen.
Men även den som varken bloggar, har Facebook, instagram eller jag vet inte vad riskerar att eventuellt ”mörkande” eller rena lögner kommer fram så vida personen inte har bott på en öde ö med sin häst hela livet.
Tro mig….det finns alltid folk som ”har koll”, rykten sprids ibland med vindens hastighet och enligt MIN erfarenhet kommer en lögn alltid fram till sist, på ett eller annat vis.
Så man tjänar i den absoluta merparten av fall inget på att ljuga utan det kan tvärtom stå en dyrt i längden.
Gäller patientsekretess verkligen hästar? Snarare undrar jag om inte veterinären har intresse av att vara väldigt öppen med tidigare behandlingar så de inte råkar på en stämning av den nya ägaren om det blir problem med hästen. Man läser ju väldigt ofta om konflikter mellan säljare och köpare där ”dolda fel” är en springande punkt.