Ingen har väl kunnat undgå att läsa/ höra om den senaste ”skandalen” med Charlotte Dujardin?

Efter att ha sett filmen (bedrövligt, för djävligt, givetvis) undrar jag varför ingen anmälde detta långt tidigare även om ryttaren själv av olika anledningar inte gjorde det?

Någon annan har ju uppenbarligen filmat?

Jag undrar också om Charlotte har tänkt tillbaka på denna händelse genom åren och/ eller vetat om att hon var filmad och alltid varit rädd för att detta skulle bita henne i häcken en vacker dag?

Retoriska frågor och oaktat vad så hävdar JAG att det finns en del ryttare och tränare i Sverige som borde mer än darra på manschetterna om detta anmälande flera år efter inträffade händelser fortsätter och personligen tror jag inte att vi inte har sett slutet på lååååånga vägar. Mark my words!

Jag har själv sett en hel del som jag inte ens då tyckte var OK alls även om det var många år sedan och jag var för feg för att ingripa.

Men om folk tar upp just flera år gamla händelser så finns det definitivt skäl för vissa att leva med konstant oro för man har kunnat filma med mobiler i rätt många år. Just sayin…

Visst är det så många gånger?

Även om utvecklingen har gått framåt på många vis (mobiltelefonerna är ett ypperligt exempel och när såg ni en rostig bil senast?) så HÅLLER många grejer inte alls lika länge idag!

Att en tvättmaskin går sönder så att den behöver bytas (för att det blir dyrare att laga den) efter bara några år har jag själv upplevt och samma sak med många andra elektriska produkter.

Sedan VILL nog vissa ”byta upp sig” oavsett om tex deras mobiltelefon fungerar eller ej men då gör man ju ett aktivt val vilket knappast är fallet när saker bara lägger av efter ganska få års användning.

Känner ni igen det?

Jag har alltid varit otålig och hatar att vänta.

Jag lever som jag lär och låter aldrig andra vänta, jag försöker alltid skynda mig, fixa whatever så fort jag kan och gärna tidigare än utlovat osv.

Eftersom jag inte tycker om att vänta har jag så gott jag har kunnat valt både tränare, veterinär och hovslagare som jag tycker gör vad de kan inom rimlighetens gräns (och därutöver också faktiskt ibland) för att hjälpa mig vid behov.

Ett ypperligt exempel senast igår:

Frenchies framskor drogs av innan magnetröntgen och gissa vem som kom till Ryhus och slog på dom bara några timmar efter att Frenchie kom hem!

Jag är så tacksam och tar aldrig denna hjälpsamhet för given precis som jag verkligen uppskattar att min veterinär kan svara på korta frågor via Messenger t.o.m. på kvällstid eller en helg.

Jag försöker att inte utnyttja denna höga servicenivå men är väldigt glad att jag omger mig med personer som förstår just mig. För alla är inte lika brydda, ledsna och vill ha hjälp nu, nu nu och helst redan igår.