Om detta verkligen är en sann konversation undrar jag vem tusan som faller för denna bluff?

Jag har själv fått liknande trams sänt till mig, dock inte lika skrattretande….

Nu om någonsin har det blivit viktigt för häst/ryttarinfluencers att visa hur bra deras hästar har det minsann även om jag tillåter mig att tvivla i vissa fall…

Ett sätt är att visa hur hästen går i en gräshage!

DET är ju det ultimata beviset på hästvälfärd, eller hur 🙂 ?

Det JAG reagerar på är när man visar en häst som går i en hage med enbart meterhögt gräs!

Min tolkning: detta är en hage som KNAPPT ANVÄNDS för annars hade den blivit i alla fall mer eller mindre nerbetad eller i vart fall nertrampad.

Så sorry….jag köper inte dessa idylliska filmer/ bilder utan är rätt så säker på att häst X vanligtvis går i en helt annan typ av hage. Av en eller annan anledning.

En inte ovanlig kommentar jag läser vid annonsering och som är fullkomligt onödig är ”oseriösa köpare undanbedes” eller ”endast seriösa köpare”. Tror ni att det avskräcker någon som hade planerat att vara ”oseriös”? Vad ÄR ens ”oseriös”?

Att det finns många köpare man helst (läs: absolut) hade sluppit är 100 % sant men jag är lika övertygad om att man inte slipper dom genom ovan formuleringar.

Alla blir vi saliga på vår tro….jag fattar det….

Och att det finns de som tror på att en del kan tala med djur/ hästar vet jag även om jag inte för en sekund tror på det själv, framför allt om det sker på distans. IRL kan man, om man är duktig, säkert utläsa både det ena och det andra bara av att titta på djuret men på distans….no way säger jag.

Men när jag nu t.o.m. läser om en person som på distans påstår sig kunna kommunicera med DÖDA hästar känner jag verkligen att lurendrejeriet har nått nya höjder. Eller så tror detta medium på sitt ”hittepå” själv?

Detta har vi diskuterat på bloggen många gånger och det skrivs spaltmeter om det på sociala medier men lik förbannat är en del människor så naiva och blåögda (och desperata ibland gissar jag?) att de hamnar i väldigt tråkiga situationer där kräk lurar dom.

Så igen:

1.Sälj aldrig en häst på avbetalning! Har man inte råd att köpa en häst genom att betala den till fullo vid leverans så är detta en stor röd flagga! Kommer man att ha råd med akut veterinärvård? Tappskor? Annat oförutsett? Framför allt så skyddar du som säljare din ”egendom” och riskerar inte att behöva jaga en betalningsovillig köpare som plötsligt har tusen ursäkter kring varför pengarna dröjer.

2.Låna aldrig ut en häst utan vattentätt kontrakt och om du inte har möjlighet att både besöka den regelbundet och ta tillbaka den omgående om något skulle gå åt hel…vete….

3.Ta referenser på en eventuell inackordering- hästvärlden är så liten att nästan alla känner alla så det bör inte vara svårt. Kolla med föregående stall hur betalningar och åtaganden skötts.

4.Skicka inte varor du har till salu utan att ha fått betalt! Och givetvis gäller det omvända; betala aldrig för en vara i förskott om du inte har råd att förlora summan. Att betala tusentals kronor till en vilt främmande person som du inte har gemensamma vänner/ bekanta med är som bäddat för en enorm risk- är du villig att ta den? Med andra ord är det tveklöst att rekommendera att köpa PÅ PLATS. Bor du ”off”….tja…trist för dig men det är smällar man får ta (dvs att behöva köra långt om man vill fynda whatever men bättre det än att bli lurad).

5.Om du köper stråfoder: köp helst av någon som andra redan har goda erfarenheter av. Se till att ha en skriftlig överenskommelse vad som ska gälla om du vill reklamera balar. Köp inte gigantiska partier utan att vara säker på att dina hästar äter det och/ eller att du tycker att fodret är dugligt att fodra med.

Härom dagen pratade jag och en god vän om det här med att vi människor ofta ”ser det vi vill se” (vilket inte alltid är verkligheten) och redan nästa dag funderade jag vidare på detta efter att ha studerat mina egna hästar.

Medan jag klippte gräset nära deras hagar såg jag att båda två stod tillsammans vid Bibbis grind och de ruskade irriterat på sig och betade inte.

Jag anade genast oråd och gick bort till dom och mycket riktigt; båda var bokstavligen omsvärmade av alla möjliga flygfän, bland annat 2-3 gigantiska flugor (typ som min tumme i storlek).

Jag gick och hämtade Ultrashielden, höll fast Bibbi som är mer misstänksam mot hantering utomhus och sprayade henne rejält och gick sedan över till Frenchie som stod som ett ljus fast han var lös och lät mig dränka in honom i medlet.

2 minuter senare var allt som vanligt dvs båda hästarna gick på var sitt håll och betade fullkomligt avslappnat och utan minsta ”svans-pisk”.

Detta fick mig att fundera över hur EN DEL hästar har det på sina beten där ägaren bara tittar till dom sporadiskt?

Många hästägare har ju en bild av att bete är något väldigt idylliskt på alla vis, hästen har obegränsad tillgång på frodigt gräs och njuter av friheten med sina artfränder.

Och så är det absolut många gånger men banne mig inte alltid!

Hur många hästar står inte, som mina gjorde, fullkomligt omringade av bitande insekter tex?

Får de alltid tillräckligt skydd mot dessa eller får de bara gilla läget?

Fattar alla som släpper sina hästar på bete att de måste ha koll och inte bara lämna hästen vind för våg och tro på en idyllisk inbillad bild av vad bete är (=gratis ”uppstallning” enligt vissas naiva uppfattning).

Jag såg ju bara hur Bibbi såg ut efter att hon kom till mig efter ”bete”!

Dels var hon så mager att jag undrar om hon hade betat på någon sönderbränd stäpp och dels var hennes ögon helt förstörda av insekter. Sedan är hon full av små ”ärr” över hela kroppen så hennes artfränder har verkligen inte alltid varit snälla mot henne ….

Nej, bete kan absolut vara fullkomligt underbart men det kräver ständig tillsyn och diverse anpassningar, det är i alla fall min bestämda åsikt.