Nu har jag nyss kommit hem från tävlingar hos ytterligare en grannklubb, Skabersjö ryttarförening där jag tävlade både i våras (inomhus) och i somras (utomhus; det var då jag vann ett täcke).
Jag har ridit ganska korta ridpass i veckan, delvis pga fysioterapeutbehandlingen men framför allt för att Archie kännts så fin och jag inte anser att jag behöver ”nöta” på honom i onödan.
Inte heller idag blev jag besviken, en mycket generös domare gav oss 72% i LB:2. Tyvärr gav hon flera ekipage ÄNNU högre poäng så det var med nöd och näppe som vi lyckades knipa sistaplaceringen (9 placerade, 36 startande) . Vinnaren hade 78 (!!!!) %, detta var Valeria Varga, själv dressyrdomare och med flera segrar på den långbenta Dionne i bagaget.
LA:3 är ett program som passar oss tämligen dåligt pga de ”långa skänkelvikningarna” (från ena långsidan till den andra), i LA:1 och LA:4 ligger skänkelvikningarna bättre till då man först vänder rätt upp.
Hur som helst så var även denna ritt helt OK (63%) bortsett från vår akilleshäl (betyg 5 på båda skänkelvikningarna). Jag fick till serpentinerna ovanligt bra efter att ha misslyckats med dom vid flera tävlingar (mitt paradnummer annars) och där blev betyget 7 på båda. En 8:a fick vi på skritten.
När jag körde hem låg vi 7:a av 8:a placerade men då återstod ca 15 ekipage varav nästan alla bara skulle rida LA:n (läs: BRA hästar).
Jag måste sorgligt nog bekänna för framför allt Annika (Minstal) att jag har tänkt på mina flygande skänklar HELA veckan och till och med på framridningen men så fort jag kom in på banan glömde jag allt och benen har därför säkerligen fladdrat som lärkvingar som vanligt. Suck…
Lina filmade båda ritterna och kommer att sända över filmerna om någon dag så förhoppningsvis kan vi genemsamt förfasas över varför det ska vara så jäkla svårt att sitta STILLA med benen :=).
Men det är ju inte så att man bara har EN sak att tänka på när man kommer in på banan precis. Och det du gör är ju bra det får du ju bevis på varje tävling. Jag ska erkänna att själv hade jag varit glad om jag bara haft fladdrande skänklar att tänka på, men jag har ist femtioelva andra brister. Händer som vägrar att vara stilla, axlar som faller framåt, huvud som tippar ner, skänkel som dras upp m.m. Men min skänkel ligger ganska stilla så då måste jag ju vara gnällkärring mot andra på ett av de få områden jag gör rätt 😉
*SKRATTAR*
Jodå….nog har man mycket att tänka på inne på banan!
I lördags blev jag faktiskt lite irriterad på mig själv.
När jag kom in på banan till LB:n var det en häst som hade sprutlackerat hela kortsidan vid domaren med den grönaste bajs jag sett.
Och det stank! Ja, jäklar vad det stank!
Till och med när jag var på den andra sidan av det 60 meter långa ridhuset kände jag den vidriga lukten och ska jag vara ärlig så var jag mer koncentrerad på stanken än på min ritt, i alla fall till en början.
Sedan lyckades jag mirakulöst nog pep-talka mig själv och jag sa ungefär ”jamen, skit nu i hur det luktar och koncentrera dig på din ridning i stället”.
Så då gjorde jag det :=).
Fast jag undrar än idag hur DOMAREN upplevde lukten, hon som hade den mitt framför sin näsa hela tiden :=)!
jag tror att domarens luktsinne försvann efter ett tag 😉 hoppas iaf att det var så!
Föresten, glöm nu inte att kolla in Emilias blogg!
Ja, så kan det säkert vara. Man kan bli immun mot den mest vidriga stank om man bara blir utsatt för den tillräckligt länge.
Nu ska jag kolla Emilias blogg!