En liten incident häromdagen fick mig att fundera på följande:
Vad skulle ni räkna som er käraste ägodel?
Det måste vara ett dött ting så glöm partnern och husdjuren 🙂 !
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
En liten incident häromdagen fick mig att fundera på följande:
Vad skulle ni räkna som er käraste ägodel?
Det måste vara ett dött ting så glöm partnern och husdjuren 🙂 !
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Mitt hus! Älskar mitt hus obeskrivligt mycket, ännu mer nu som du förstår. Blir fortfarande fylld av lycka varje gång jag inser att JAG BOR HÄR.
Utöver huset är det bilen. Vacker som få och = frihet.
Mina lådor med foton från hela livet är nog det enda jag inte skulle kunna ersätta.
Sadeln … då hon är omöjlig att hitta sadlar till och sen såklart alla kort man har samlat på sig genom åren .
Om jag bara får välja en sak svarar jag min förlovningsring.
Annars har jag en hel del saker som är minnen från resor jag gjort och som jag är väldigt rädd om- brukar alltid köpa med mig något (tavla, prydnadsföremål) när jag reser.
Men egentligen kan jag nog mista det mesta utan saknad och detta har kommit mer och mer med åren.
Har insett att det mesta går att ersätta och mycket som jag tidigare samlade på mig (alla böcker tex) har jag nu inga problem med att avyttra.
Kommer ändå inte att läsa om böckerna tex och då tar de bara plats.
Alla foton jag har tittar jag i princip aldrig på och varför jag fortfarande har sparat alla rosetter och plaketter kan man verkligen fråga sig och jag har ingen logisk förklaring på det.
Tittar inte heller pa fotona sa ofta, men jag ar 100% saker pa att nar jag blir gammal och skroplig kommer jag gora det, och vill aven visa Lussan och hennes eventuella barn!
Prylar bryr jag mig inte speciellt om, de gar att ersatta, aven de som ar kopta pa resor (eller ersatta med liknande iaf). Sadeln ar ju bara att kopa en ny likadan!
Tänkte först skriva ”mobilen”, men den har jag ju haft sönder/blivit av med några gånger utan att livet har fallerat. Sedan tänkte jag skriva ”hårddiskarna med alla bilder”, men i ärlighetens namn, de bara ligger där. Bilderna tittar jag faktiskt aldrig på. Sååå… Något som jag både håller kärt och använder och som inte går att köpa nytt, exakt likadant… Det får bli en låda med brev jag har från nära och kära: fina postkort, långa brev och korta små post-its. Det äldsta är nog 20 år gammalt. Den lådan kollar jag igenom ibland och blir överväldigad av minnen.
Ha ha…nr 2 är nog mobilen för mig (fråga min sambo…)!
Jag har ett halsband med en amulett från när jag döptes och en som jag har ärvt av min farmor. Inte något märkvärdigt men jag har knappt tagit av det på säkert tio år, jag skulle bli otroligt ledsen om det försvann.
Sedan är det nog min boksamling – den har jag arbetat på ett tag nu och jag har många böcker som skulle vara omöjliga att ersätta (begränsade utgåvor, väldigt gamla exemplar osv).
Allt annat funderar jag själv ärligt talat på att bränna ibland, hatar att känna mig nedtyngd av prylar. 🙂
Min förlovnings- och vigselring helt klart (och måste jag välja en blir det förlovningsringen). Dels för att de är det dyraste jag äger förutom huset men framförallt för att de inte går att ersätta. De är nämligen omgjorda av guldet från en kär släktings vigselring.