Igår var jag iväg på ett litet uppdrag!
En person hittade mig via bloggen och eftersom hon dessutom visade sig ha sina hästar 5 minuters körning härifrån kunde jag ställa upp och hjälpa henne med att lasta hennes ena häst som plötsligt blivit ”besvärlig”.
Det är alltid lite nervöst när jag åtar mig sådana här projekt för det är klart att jag vill lyckas men som jag också skrev i ett annat inlägg härom dagen så riskerar jag numera definitivt inte livet för någon annans häst.
Long story något kortare så var planen att antingen lastträna igår och idag, eller om det gick; att köra den svåra hästen tillsammans med en extremt lättlastad till Småland.
Den lättlastade hästen var verkligen just detta; otroligt snäll och gick typ in i transporten av sig själv och klarade dessutom av att stå där och äta helt obekymrat under de kanske 30 minuterna som vi höll på med det andra djuret. All cred till denna snälla varelse!
Problematiken med den besvärliga hästen var dels att den ibland gick hur lätt som helst in i transporten och ibland stod och tjurade världsfrånvänt bakom lastluckan samt att den kastade sig vettlös bakåt om den väl var inne och man försökte stänga bakom den.
Jag ville gärna att hästarna skulle komma iväg redan igår så med den lilla och från min sida självvalda ”tidspressen” som plan A valde jag en snäll uttröttningsmetod som går ut på att ungefär tjata så mycket på hästen att den till slut lyder bara för att slippa ens besvärliga krav.
Varje gång hästen tjurade ihop bakom transporten longerade jag den några varv på gräset bredvid och gjorde sedan ett nytt lastningsförsök.
Eftersom hästen i grunden varit lättlastad tidigare gick det ganska snabbt att få den att gå in men sedan ville den ju inte stanna i transporten.
Då fortsatte jag mitt tjat genom att, innan hästen själv hann börja tänka bakåt, backa ut den.
Och så höll jag på kanske 10 gånger eller nåt.
In i transporten och snabbt ut igen. In och ut…på mitt kommando.
När detta gick bra började ägaren att ”vifta” lite med dörren bakom hästen utan att stänga den och när även detta gick bra utan att hästen kastade sig bakåt så stängdes dörren och hästarna kunde åka iväg.
Jag var mycket nöjd efteråt för med den här typen av envisa men orädda hästar kan man få hålla på ”hur länge som helst” och hade det inte varit planerat en resa hade jag föreslagit minst en session till och utan att stänga bakom hästen igår. Det hade jag väntat med till gång 2.
Jag har skrivit det förr och skriver det igen; när man lastar måste man utstråla ”jag har absolut heeeela dagen på mig” och också kunna backa upp det vid behov. Att ha tidspress är totalt förkastligt även om jag inte heller tror på att lasta i mer än….säg 2 timmar.
Lyckas man inte på så lång tid måste man byta metod eller anlita någon annan för 2 timmar är en väldigt lång tid och det man inte får igenom under en så lång tidsrymd tror jag personligen inte man får igenom alls, inte den dagen i alla fall. Eller…det får man kanske men det är inte mitt sätt att jobba.
Hur som helst; jag har fått rapport om att hästarna nådde sin destination utan problem och det var det viktigaste igår.
