I onsdags har det här vackra djuret och jag varit på omgång 2 av de planerade 3 stötvågsbehandlingarna.
Det går i alla fall fort- från det att jag körde från Ryhus och tills vi var hemma igen hann det bara gå en timme.
Annars fortsätter vi med våra promenader; aptråkigt, urtråkigt, svintrist, blä. Men Molly tycker det är roligt i alla fall.
Senast jag sov drömde jag att plötsligt insåg att ”oj…jag rider lektion för Nina fast jag inte ens får trava”!?! Då hade jag i drömmen förvisso ridit ett lättare pass men liksom glömt bort att Frenchie var skadad….vad ger ni mig för det?
Jag hoppas att jag vet lite mer om läkningen nästa torsdag och tills dess är det mantrat ”en dag i taget”.
Känner med dig. Ovissheten är det värsta.
Tack!
Ja, som en planeringsmänniska hade det varit lättare att ha något att förhålla sig till.
Seeeegt. Kämpa på-kram♥️!
Det är i alla fall inte den sämsta årstiden för att promenera (även om detsamma kanske gäller ridningen).
Nja, insekterna stör mkt och har tveklöst bidragit till istadigheten.
Att sitta på och skritta hade också varit tråkigt men i alla fall liiiite mindre tråkigt än att gå.
Men visst: det finns för och nackdelar med allt.
Fördel är att han kan beta och hålla sig sysselsatt med det.
Hoppas att det snart kommer positiva besked om tillfrisknandet.
Jag räknar dagarna till torsdag och har gjort så ett tag.