Inget nytt under den bokstavliga solen här; vi skrittar på och travar nu även hela 5-6 minuter uppdelat på 30-60 sekundersintervaller.
Lika ovillig som Frenchie är att skritta i riktning BORT från stallet lika snäll och fin är han så fort man vänder hemåt och han har hittills TA I TRÄ inte gjort annat än travat i perfekt form och utan en antydan till någon form av bus. Måtte det sistnämnda fortsätta så!
Jag funderade över att det verkligen är ödets ironi att jag som har tillgång till en gigantiskt stor skog med en miljard ridvägar, egen utebana och t.o.m. ett eget ridhus för guds skull måste skritta fram och tillbaka på en hård, totalt oinspirerande grusväg.
Men skogen vore döden just nu, kanske t.o.m. bokstavligen om jag blev avslängd och annars bildligt från elva miljoner bett från olika insekter, utebanans underlag är för mjukt och ridhusets bara aningen fastare men med en för liten omkrets (Frenchie ska helst bara gå rakt fram). So here we are!
Du får bara hålla ut och hoppas på bra läkning!!
Exakt.
Även om jag hade haft råd att skicka bort honom för rehab så skulle jag inte våga av flera anledningar, mitt kontrollbehov och Bibbi bla.