Yes, att fixa allt i stallet gör jag alltid själv och finner det oftast rogivande och något jag gärna gör.
Att jag får hjärtstillestånd när Frenchie eller tidigare hästar springer i hagen är lika sant så det har alltså inte bara med Frenchies skadebenägenhet att göra utan jag har alltid varit överdrivet pjoskig i denna fråga.
Och visst skulle jag bli helt stirrig om jag fick ett sms gällande hästarna när vi är bortresta om jag inte visste att de sköts minutiöst.
Jag vet dessutom att det kan komma en liten uppdatering à la ”nu är hästarna inne och allt är bra” så då är jag ännu lugnare ha ha!
Inte lätt när man är en halvneurotisk hönsmamma….
För övrigt finns det nog fler som känner igen sig, eller?
Jag tycker att för egen del har det dessutom blivit värre med åren.
Men det kanske beror på att man har varit med om så mycket mer.
När man var yngre så var det mycket som man inte ens visste skulle kunna hända.
Men efter otaliga obehagliga överraskningar genom åren har man insett att allt kan hända, även sådant som inte kan hända.
Jag har nog alltid varit ganska nojjig tyvärr och har många gånger önskat att jag kunde tagga ner lite….det är rätt påfrestande att alltid vara beredd på det värsta typ.
Jag har också alltid varit nojig och inte bara när det gäller hästar.
Du har så rätt. Det är verkligen påfrestande att alltid vara bekymrad för allt som skulle kunna hända, inte minst när det gäller nära och kära, både med två och fyra ben.
Jag absolut hatar att ha missade telefonsamtal och Thomas, som stannade i sin teknologiska utveckling på 90-talet, har en mobil à la gammal Nokia och kan knappt skicka sms utan ringer och pratar in röstmeddelanden om jag inte svarar vilket jag försökt förklara säkert hundra gånger ger mig en smärre ångestattack varje gång. Jag skulle ju själv aldrig lämna ett röstmeddelande om det inte handlade om liv och död liksom…
Sms är guds gåva till mänskligheten:) !
Visst har man andan i halsen när dom kör en racergalopp i hagen och man tänker på alla ojämnheter som finns .