Alla sätt är bra utom de dåliga om man vill sälja något och nu har jag sett en ny approach; man hävdar som förälder att avkomman säljer whatever (ofta något man odlar) som barnet enligt min åsikt omöjligt kan ha varit delaktigt i!
Det senaste exemplet jag såg var en 2-åring som sålde pumpor!
Hur i hela fridens namn har detta blöjbarn odlat pumpor undrar jag *ASG*?
Sedan ska ni inte missförstå mig; jag uppmuntrar företagsamhet och tycker att det är jättebra om barn och unga vill tjäna egna pengar. Det gjorde jag själv i den åldern och ser med facit i hand bara fördelar.
Eller att föräldrarna säljer korvar, kaker, såpa.
Vilka signaler skickar man då till sina barn?
Min familj har inte varit bättre, när sonen skulle dela ut reklam så hjälpte pappan till.
Jag bara skakade på huvudet.
Att hjälpa barnen till viss del ser jag inget fel i; det kan vara lärande och ”bondande” men att i princip helt ta över försäljningen av whatever tror jag inte lär barnet något alls nej.
Sedan får man så klart anpassa hjälpen efter barnets ålder.
Jag vet att du är väldigt driftig och företagsam, men blev ändå förvånad när du skrev ”det gjorde jag själv i den åldern”. Är det ett syftningsfel eller tränade du egna pengar vid 2 års ålder…he he..
Jag vet vad du menar, men hajade ändå till och fick läsa det igen…he…he.
Jag började också väldigt tidigt med att tjäna pengar. Det var en naturlig del av utvecklingen så som jag växte upp och tror att det har varit en fördel när jag blev vuxen.
Jag syftade på meningen innan: ” det är jättebra om barn och unga vill tjäna egna pengar” 🙂 .
Och nej vid 2 års ålder var jag inte så driftig men när jag var knappt tonåring hade jag redan sålt lotter, majblommor och jag vet inte allt….
Hur fick du det till ett syftningsfel? Hon syftar ju såklart till meningen innan. Du kan ju inte härleda syftningen till någon annanstans i texten.