Härom dagen fick jag nog!
Jag har väldigt svårt för att slänga fungerande saker och har därför tex sparat några träns och tyglar när jag köpt nya med tanken ”kan vara bra att ha”.
Men jag antar att er erfarenhet kanske är som min; när tusan använder man egentligen dessa bra att ha-grejer? Om ni frågar mig: extremt sällan (läs; typ aldrig).
Om Frenchies träns skulle gå sönder skulle jag INTE plocka fram Vickes gamla även om det passar för det fanns ett skäl till att jag la undan det från första början = det började se ”trist” ut.
Samma sak med tyglarna jag haft hängande i sadelkammaren i x år.
Det enda som har hänt med dessa saker under tiden de legat oanvända är att jag 1-2 gånger om året konstaterat ”oj…det börjar komma mögel på grejerna” och så har jag använt urtråkig tid till att putsa av dom. Tills nästa gång.
Men som sagt; härom dagen fick jag nog och nu ligger det några träns (min tidigare ponnys tex) på en mer lämpad plats: i vår soptunna!
För några år sedan lyckades jag faktiskt sälja av en hel del schabrak av samma anledning (de blev aldrig använda) och nu försöker jag att inte samla utrustning på hög utan slita ut tex täckena i stället för att köpa nya även om det går långsamt.
Men tyg möglar i alla fall inte utan kan ligga orört i x år medan jag i fortsättningen inte kommer att spara på läder som jag tycker inte tycker är fint nog att använda.
Hur gör ni? Samlar ni på en massa bra att ha-grejer till hästarna? Vad handlar det då om? Kommer det till slut till användning eller inser ni som jag att det bästa är att slänga?
Oh ja! Jag räknade till åtta träns och flera extra tyglar sist. Extra tyglar har jag faktiskt haft nytta av ett par gånger, när något har gått sönder. Men då bara tills jag köpt nya ”som matchar tränset”. Förra veckan skänkte jag faktiskt en jättestor kasse med gamla tyglar, något träns, olika nosgrimmor och annat till en ridskola i närheten. De blev jätteglada och kommer säkert till användning där.
Jag sparade ETT par (oanvända) tyglar som jag i absolut värsta fall kan använda en dag om ordinarie tyglar går sönder (de jag inte använder är släta så inget jag vill rida med egentligen men duger för en dag).
Jag är så bortskämd att jag har mindre än 20 minuter till Granngården och en fin ridsportbutik och ca 30 minuter till Börjes och Hööks så jag behöver aldrig vara utan whatever i mer än några timmar egentligen.
Jag har genom åren samlat på mig alldeles för mycket. Förra året gjorde jag en rejäl utrensning och slängde massor, bl a en massa mögligt läder och lindor i massor!
Nope! Jag har köpt relativt dyra träns till Leon och de har hållit i alla år. Det är enorm skillnad på läderkvalite faktiskt. Han har nåt extra träns som medryttare haft som köptes billigare. Och se, lädret och foder spricker efter några år. Har inte varit tillstymmelse till på hans två ”originalträns” 🙂 .
Min smärtgräns för träns går vid ca 1500:-.
Jag lastar/kör alltid själv och är ganska slarvig ibland = risk för avtrampade tyglar/ sidostycken. Skulle reta ihjäl mig om tränset kostat flera tusen. Lagning blir aldrig lika snyggt.
Jag försöker endast ha grejer jag vill använda.
Samlar inte på gamalt skit, men däremot är jag expert på att samla på saker ”fina saker” o inte använda dessa.
De vuxna djuren har lite snyggare rundsydda träns av dyrare sort.
De unga djuren har budget saker.
Ett av tränsen som fortfarande används är från Hööks köpt runt 97?
Visade till o med en häst i de på 3-års nyligen. Så de går o få blankt o fint.
Samlar,
Lädergrejor ffa.
endel utan nån form av affektionsvärde säljs.
Det mesta använder jag dock.
Det mesta har nån typ av minne/affektionsvärde och det är därför det finns kvar.
Endel ligger dock orört i nostalgilådan.
Tyvärr, har samlat på mig alldeles för mycket. Typ, ” bra att ha”, som aldrig använts. Men om jag har träns eller annat som är helt, och fortfarande ser fint ut, tycker jag det är synd att slänga. Bättre att ge bort. Men jag förstår att du slängt, eftersom man inte orkar med att ha jobbet att försöka att bli av med sakerna.
Jag upplever marknaden för begagnade träns som usel (liksom för vanliga bett) så jag hade nog inte ens kunnat få en hundring för tränsen jag slängde. Och jag fattar att folk inte vill köra hit till obygden för ett gammalt träns och jag orkar inte skicka saker för att tjäna en femtiolapp eller lite mer.
Röjer varje sommar.Har 3 träns..Ett som Madde rider med, ett som jag rider med och ett jag tömkörning med så de används varierat men har bara ett i stallet.De a dra hänger i min uppvärmda bod.De är alla mer än 4 år gamla o fortfarande lika fina…men så är jag en putsfia av gamla stammen. Madde röjde en hel del efter Fredde men sparade hans tävlingsrtäns tillsammans med 4 skor som gjorts till en jättefin tavla som ett fint minne.
I vardagsrummet har jag hängt upp ett par träns, en sadel, en körpiska och några hästsvansar som dekoration.
Jag tycker om stämningen det ger till rummet. Till saken hör att Inredningen för övrigt också går i lantlig stil.
De flesta som kommer på besök tycker om det, men inte alla. Smaken är ju som baken, delad.
Min man hade inte tyckt om det; lika lite som jag gillar att han ibland har sin enorma golfbag i hallen 🙂 .
Tror dessutom mina grejer hade luktat vilket hans golfklubbor i alla fall inte gör ha ha ha!
Självklart luktar de läder och lite häst, men det tycker jag om.
Det känns hemtrevligt.
Dessutom tror jag vi hästmänniskor är lite ”döva” för hästlukt. Jag är det definitivt.
Känner ingen hästdoft i mitt stall och tycker inte grejerna luktar förrän jag tar in dom i huset. I sin ovana miljö är enda gången jag känner lukten.