Efter förra tävlingens storartade resultat (67,4% i debuten i MSV C:2 och inte ett enda mupperi varken på framridning eller inne på banan) började jag omgående få frågan ”men då ska du väl tävla själv nu då?”.

Med tanke på  denna ENDA gång helt utan mupperier och då Kreon vrålgnäggade sig igenom stora delar av tävlingen innan denna så: NEJ, jag ska inte genast kasta mig över TDB, anmäla mig själv till tävlingar och tacka X för den tid som varit.

Alltså…hur tänker folk?

För mig är verkligen ”en gång ingen gång” och att börja rucka på något som fortfarande är så skört ser jag som hur korkat som helst.

Har jag nu redan gett Kreon denna tid sen i sen-somras att lugna ner sig med hjälp av X så vore jag ju dum att riskera att hamna i gamla hjulspår innan det förhoppningsvis nya, lugna, beteendet är befäst.

Så vi fortsätter som vanligt; jag tränar och X tävlar 🙂 , i alla fall ett tag till!

Jag läser ibland och hör också IRL om hästägare som liksom aldrig tycks komma någon vart med sin ridning även om de påstår sig vilja detta.

Och detta är ju inget självklart, dvs att man har mål och ambitioner, utan man kanske är helt tillfreds med att rida kravlöst och ta dagen som den kommer men om man VILL utvecklas så ser jag i alla fall en del parametrar som man borde beakta mer för att också lyckas bättre.

För det jag hör hos dessa ryttare som har svårt att ”komma loss” är ett sammelsurium av, enligt mig mestadels BORTFÖRKLARINGAR till varför man inte tränar mer/ oftare.

Det skylls på dåligt väder, tappskor, att man känner sig lite hängig, att det är mörkt ute…ja…listan kan göras mycket lång.

Men för att undvika så mycket som möjligt av detta så är mina råd följande:

* Stalla upp hästen där det finns ett BRA ridhus. Med bra menar jag både underlagsmässigt och ”tillgångsmässigt” så att du i princip alltid kan rida när du vill utan att ridhuset är bokat för andra aktiviteter. Har du inget ridhus är du allt för mycket utlämnad till vädrets makter och jag vet nog ingen som kan få till bra träningar på tex isgator i minus 15 grader, när det blåser storm eller hällregnar oavbrutet och marken är slipprig och hal.

* Träna ofta. Om du tex vill lyckas inom dressyrsporten måste du träna dressyr ganska många gånger i veckan för att utveckla dig själv, hästen och er som ekipage. Att träna dressyr 1-2 gånger i veckan räcker enligt min erfarenhet oftast inte.

* Skaffa dig en kunnig och pålitlig tränare. Tränaren ska inte bara dela din ridfilosofi utan ska också vara lätt-tillgänglig, inte hålla på och avboka träningar och/ eller inte ha 100 % fokus på DIG när du tränar.

* Ha karaktär. Låt inte allt möjligt annat hindra dig från att träna. Har du gjort upp en plan så håll dig till denna framför att relativt ofta strunta i att rida för att annat roligare dyker upp eller för att du inte har lust att träna.

* Bit ihop. Även om du har lite träningsvärk, huvudvärk eller känner dig trött så ge dig inte utan rid i alla fall.

* Se till att ha tid och råd att träna. Om du ständigt måste avboka träningar för att du är upptagen med annat eller inte har pengar lär det varken bli ”hackat eller malet”- det är min erfarenhet.

* Skaffa dig en bra hovslagare och se till att du kan få eventuella tappskor på plats snabbt så att det inte går många dagar innan du kan träna pga detta.

* Ha en etablerad veterinärkontakt som du kan diskutera uppkomna problem med och/ eller få tid för undersökning snabbt om du misstänker att hästen är sjuk/ halt. På så vis går ingen onödig tid till spillo och hästen kan troligen också komma tillbaka till träning snabbare och dessutom slippa ha ont i onödan medan du ser om ”det går över av sig själv” eller anlitar diverse massörer/ kotknackare eller vad de nu kallar sig i stället för att låta någon med en gedigen utbildning undersöka hästen. Jag har absolut inget emot alternativa behandlingar I SAK (om de utförs av kunnigt folk) men för mig kommer en veterinärkontakt FÖRST, allt annat möjligen därefter och i samråd med veterinären.