Inlägg av

Skrivet

Lördag- hingsten har talat!

Idag åkte jag och Kreon till Dagstorportens ryttarförening där vi mötte upp X för att de 2 sistnämnda skulle rida en LA:4.

Jag var väldigt positivt inställd till tävlingen redan från början; Kreon har varit mycket lugn hela veckan, känts jättefin och när vi kom fram till tävlingsplatsen lufsade han bredvid mig som en hund.

Även framridningen gick mycket städat tillväga, i alla fall de 40 första minuterna.

När det var 5 minuter kvar kände sig Kreon nog tvungen att visa att de gamla takterna inte hade gått ur HELT, från ingenstans sparkade han bakut 3-4 gånger (AJJJJ sa Dagstorps sarg!!!) men sedan lugnade han ner sig hyfsat igen.

”Plötsligt händer det” sa X lite skämtsamt fast medan man i reklamen får en plötslig miljonvinst så kan jag inte påstå att Kreons plötsliga ”anfall” är något positivt.

Som lök på sparka-bakut-laxen började 2 andra hästar (från samma stall) att vrålgnägga till varandra på tävlingsplatsen och Kreon, som i princip ALDRIG gnäggar åt andra djur, kom plötsligt på att han en gång i tiden varit HINGST och hur dessa kan låta.

Så han svarade dessa 2 hästar för full hals (AJJJJ sa mina och X:s öron) och tyvärr fortsatte han med detta under säkert halva programmet inne på banan.

Och när en häst hingstgnäggar BLIR den lite per automatik spänd vilket kommenterades i ungefär 50 % av protokollet men X red ändå ihop 62,5 % OCH lyckades hålla Kreon på den icke-konstrande mattan.

Idag syntes ingen hård-piskande svans och det blev inte ett enda byte i galoppen (halleluja!!!), inte heller var någon fattning av ”skjuten-ur-en-kanon-karaktär”.

Men djurets superskritt som han utan ansträngning kan visa 8-9-mässigt var för spänd för att få några högre siffror, en bakdelsvändning gjordes i princip inte (pga lyssnandet efter de andra hästarna) och sedan var det som sagt SPÄND, SPÄND, SPÄND lite överallt.

Tråkigt så klart men ska jag vara ärlig tar jag tusen gånger hellre SPÄND än MUPPIG om ni förstår vad jag menar; jag vill hellre att Kreon genomför det han ska med ”bara” spänd kropp än att han far iväg, byter galopp, sparkar bakut- det skrämmer mig mer och ökar mycket sannolikheten för att jag ska ramla av.

Jag TROR faktiskt inte att detta hingstgnäggande kommer att vara någon ny grej på Kreons repetoar- jag ”skyller” på de andra 2 hästarna som drog igång detta och dels är det ganska ovanligt att hästar skriker så efter varandra och dels så är Kreon ”i sig själv” ingen häst som har dessa ljud för sig.

Skrivet

Dagens (hästhårs)fråga från Birgitta 12 år

Jag har ibland märkt att jag har chockat andra dressyrryttare svårt genom att inte fläta mina hästars pannlugg när de tävlar.

Birgitta 12 år tycker att det är finare när pannluggen är utsläppt som på en busponny medan många vuxna inte kan fatta varför man inte flätar hela hästens hår.

Så idag undrar 12-åringen om ni också tycker att hästens huvud ser så naket och oproportionerligt stort ut utan hår i ansiktet eller om ni håller på traditionerna?

Flätad pannlugg eller ej?

Skrivet

Fredag- sluta nu Birgitta!!!!

Ja,  detta fick jag säga till mig själv idag och dessutom uppbåda all självbehärskning för att inte fortsätta att rida efter ett 30-minuters dressyrpass.

Jag trodde kanske att Kreon skulle kännas lite ”stiff” efter gårdagens X-ritt men icke- han kändes jättefin.

Bakdelsvändningarna kändes lite lååååångsamma men den förvända galoppen, alla fattningar och tempoväxlingarna i trav gjorde mig väldigt nöjd.

Visst; om Totilas hade sett oss  hade han säkert rullat runt på stallgången av skratt och sagt ”ursäkta…kallar du DET för en travökning” men med våra mått mätt så…

Mitt senaste fokus har jag beslutat att lägga på fattningar till vänster galopp i början av långsidorna- enligt Kreon det mest stressande som finns på tävling.

Ska jag vara ärlig så kan jag på rak arm inte minnas att han gjort ett enda mupperi i höger galopp utan det är alltid i vänster och nästan alltid precis i fattningen vilken oftast görs i början av en långsida i de lätta programmen.

Jag har faktiskt medvetet eller omedvetet slutat att fatta galopp där även hemma för att inte riskera sargsparkar och hopp och skutt och drama men nu gör jag tvärtom- jag fattar galopp just där hur många gånger som helst.

Och nu är Kreon så lugn att han har slutat med sina scener och det är just det som är mitt mål- att fattningarna ska bli så ofta förekommande och totalt odramatiska att han fortsätter att uppfatta dom så även på tävling.

Skrivet

Tillbakablickar: Birgitta piskar och andra ramlar nästan av!

Häromdagen, efter ett dressyrpass när jag kände att jag verkligen kunde använda spöt som en bra förstärkning slog det mig hur olika mina 2 senaste hästar Archie och Kreon varit/ är.

På Kreon finns det för närvarande 3 spölägen:

* Han är så upprörd över något att man inte ens kan HA spöt i handen- än mindre använda det (händer extremt sällan).

*Man kan använda spöt som en förstärkning men får bara NUDDA honom och han kan ändå ibland tycka ”men vad vill du????” och sparka mot detta.

*Man kan ”fjonga till” ganska rejält med spöt och få rätt efffekt dvs inget drama utan en häst som bara tar i lite mer.

Med Archie däremot fanns det, i alla fall så länge jag ägde honom, däremot bara ett läge- DÖDSLÄGE ha ha.

Eller…jag skriver ha ha men det var VERKLIGEN inte ha ha när man satt på och kände att man inte kunde påverka honom och det enda goda som har kommit ur det är att jag har insett att jag ALDRIG NÅGONSIN mer kommer att köpa en häst som inte är fullständigt självgående.

I alla fall- detta med hästarnas olikheter fick mig också att minnas en tragikomisk episod då jag ägde Archie- NU kan jag skratta åt den men det gjorde jag verkligen inte då.

Jag hade länge beklagat mig för olika hästmänniskor kring Archies bristande bjudning och vid ett tillfälle tipsade en stallkamrat mig om något som hon påstod dels var ”sista utvägen” men som också skulle revolutionera min ridning…typ…

Hon berättade att hennes egen häst tidigare varit en segboll men när hon hade provat att rida med en plastpåse knuten runt änden av ett dressyrspö- ja då jäklar hade det blivit en sådan fart i hästen att det knappt gick att beskriva.

Detta lät ju mycket lovande tyckte jag och vid ett tillfälle, när Archie hade såsat sig ovanligt mycket bestämde jag och dåvarande tränaren att prova denna fantastiskt uppväckande metod på min segis.

Sagt och gjort- en stor fladdrande påse knöts runt mitt dressyrspö och jag började rida runt i tränarens ridhus.

Vad hände?

Tja…ALLA ANDRA som också befann sig i ridhuset (en handfull dressyrryttare) höll på att ramla av SINA hästar som dog av förskräckelse men jag…..tja…jag travade runt i samla gamla sega trav som alltid och hade man frågat Archie om han inte tyckte att den fladdrande påsen var skrämmande är jag övertygad om att han hade svarat ”VILKEN PÅSE?!?!?”