Här ute på landet behöver man dock inte bekymra sig- jag har nog uppskattningsvis  ett tusental oanvända bajspåsar (köpta billigt i Ullared och gåvor från hundfolk) och lagret krymper i princip inte.

Att springa ut på en åker eller rusa ner i ett dike för att plocka upp efter Soya  gör jag faktiskt inte 🙂 !

Hihi…bilden påminner mig om när då hundrädde maken och jag åkte för att ”titta på” (läs TA HEM) Soya.

Vi bjöds in i ett hem där ägarna åt, sov, andades och LEVDE whippet och varenda vrå i huset vittnade om detta.

I soffan där vi bjöds att sitta låg redan x antal whippets och jäste och jag undrade hur maken skulle klara denna närgångenhet.

Men det gick utmärkt and the rest is history 🙂 !