Sedan några veckor tillbaka har vi fått en ny kompis i vårt stall- den gudomligt söta kattpojken som ni kan se på bilderna nedan.

Modern utnämnde jag redan när jag flyttade till stallet för 2 år sedan till ”den fulaste katt jag någonsin sett” och jag döpte därför också raskt om den till FULKATTEN :).

Namnet till trots är Fulkatten otroligt snäll och tillgiven och sitt utseende kan den ju knappast rå för :).

Nu får vi bara hoppas att FINKATTEN blir lika tam som sin mamma (invänjning vid människor pågår- som ni också kan se på bilderna nedan)och att vi får behålla den.

Katter på landet tenderar ju att försvinna på olika vis, blir överkörda osv.

Tänk att något så här fult (bilden är tagen för länge sedan, därav julpyntet :)))…..

….har kunnat producera något så här gulligt!

Visst är det en sötnos!

Ful? I alla fall mätt för här har den precis ätit en mus-frukost!

På vår anläggning finns 3 katter; 2 som liknar varandra (i alla fall i mina ögon, jag kan inte skilja dom åt) och en som inte liknar någon annan katt höll jag på att säga.

Denna katt kallar jag ”den fula” och då vet alla vilken jag menar :=).

Antar att katten har ett namn men ingen säger det någonsin och en mer opersonlig katt får man nog leta efter faktiskt. Man får liksom ingen ”känsla” för katten- den bara finns där.

Fulkatten ligger oftast på någon halmbal när jag pysslar i stallet men det är som om den inte fanns, jag som annars alltid måste fram och ”pilla” på alla katter och hundar jag möter känner aldrig den minsta lust för att kela med den. Mycket konstigt men flera i stallet säger samma sak.

Annars är katten FUL tydligen en mycket skicklig jägare och ser till att hålla stallet rent från möss.

Att så är fallet fick jag bevisat idag då jag för första första gången såg en liten mus hoppa omkring i Archies halm när jag skulle mocka.

Jag hann inte reflektera mer över musen innan den befann sig i fulkattens gap- frukosten var tydligen serverad!

Själv är jag som sagt i vanliga fall förtjust i katter och skulle asbolut kunna tänka mig att ha en själv om det inte vore för två saker:

Dels bor vi 40 meter från en 90-väg (läs: jag hade nog snabbt mötts av en katt-pannkaka på vägen) och dels har jag hört för mycket om katter som klöser på allt möjligt för att våga släppa in ett sådant djur bland mina tapeter och möbler :=).

Då är det bättre med Soya som på sitt förstörarkonto hittills endast har en toa-rulle– det kan man ju leva med, eller hur?