Lördag- jag ger upp!

Jag har alltid ansett att man inte ska lägga krut på fighter man ändå inte kan vinna och med det i åtanke kan jag inte själv fatta att jag inte gav upp striden mot kirskålen för länge, länge sedan….

När maken och jag köpte vårt hus för lite drygt 9 år sedan fanns det en gräslig rabatt i trädgården innehållande knappt 10 fula buskar med blad som lagerblad ungefär.

Dessa buskar gick det aldrig att få någon fason på och höstlöv fastnade för evigt i dom- det såg helt enkelt inte alls trevligt ut.

Samma år som jag köpte Archie…..vilket måste ha varit för 6 år sedan….tog jag äntligen tag i buskarna rent BOKSTAVLIGT- jag grävde upp dom med mina bara händer och det hade nog imponerat på vilken tyngdlyftare som helst för det var ett jäkla jobb vill jag lova.

Rötterna var milslånga och tjocka som mans-armar, jag högg med spaden och drog och slet som ett djur och lyckades till slut befria trädgården från denna ohyra.

Min plan var att låta en vacker lavendelhäck ta lagerbladsbuskarnas plats, jag älskar lavendel och den ska också vara väldigt tålig och lättskött.

Ja, mina intentioner var de bästa men av olika anledningar, exempelvis eftersom jag ett år av misstag ättiks-dödade allt i rabatten, har mina lavendelplantor aldrig uppnått den volym jag önskat utan tvärtom skrumpnat ihop allt eftersom.

I år insåg jag att endast några plantor såg riktigt ”saftiga” ut medan resten var mer eller mindre förtorkade och äntligen föddes en idé som man med facit i hand kan undra varför jag inte kommit på långt tidigare.

Härom dagen slog det mig att jag kunde låta hela rabatten förena sig med gräsmattan som växer intill- jag skulle då slippa försöka rensa bort kirskål en masse bland mina skrumpnade lavendel och förhoppningsvis kommer gräset också till slut att övermanna eller i vart fall dölja kirskålen.

Så idag har jag satt min plan i verket- lavendeln är flyttad, gräs har planterats i den före detta rabatten och min ogräsrensning är nu ett minne blott!

Gräs och fd rabatt- förena eder!!!!

Fredag- avspänd inspänd

Har man en konvalescent kan jag verkligen rekommendera att leda den inspänd och inte bara lufsa omkring med den i ett snöre.

Dels blir det faktiskt lite mer ”arbete” med inspänningarna och framför allt har man en helt annan kontroll på hästen.

Jag känner mig i alla fall mycket säkrare när Kreon ”sitter fast” och har honom hellre på detta vis och kan gå på utomhuspromenader i omgivningarna än att jag känner att jag måste gå i ridhuset för att inte riskera något.

I denna värme gissar jag dessutom att det är ungefär 5000 grader varmt i ridhuset, Kreon blev svettig bara av att skritta utomhus i 20 minuter. Och det blev jag också om jag ska vara ärlig :).

Terapi-Soya

Åhhh så glad jag blev igår!

Efter jobbet träffade jag av en slump en klient medan jag precis höll på att stoppa in Soya i bilen- en klient som är riktigt, rejält hundrädd sedan många år tillbaka.

Vi har tidigare pratat om att han skulle få träffa Soya vid tillfälle eftersom hon är så snäll och en bra hund att ”träna” sig på men han har varit mycket tveksam och jag tvivlade på att det någonsin skulle ske.

Med igår passade jag på…fångade tillfället i flykten och lyckades faktiskt få honom att klappa Soya 2 gånger.

Det var STORT och han var så stolt efteråt!

Härliga Soya som även fått en hundrädd arbetskamrat att utan minsta problem vistas i samma rum som henne OCH klappa henne!

Gymkhana-Kreon

Minns ni ungdomens gymkhana-lekar där ett stående inslag var att man skulle försöka fiska upp ett äpple ur en spann/ balja med vatten genom att doppa ner huvudet och ta det med tänderna?

Jag tyckte att Kreon kunde fördriva sin konvalescens med samma lek och la lite morotsbitar i det vattenkar han har i hagen:

Tyvärr visade sig gossen vara mer än lovligt ”trög”- när jag återkom efter flera timmar simmade morotsbitarna fortfarande omkring och det var JAG som fick fiska upp dom och mata en belåten häst.

Torsdag- going good eller good going

Hå hå hå….idag var det ”nypremiär” med Kreons gående sedan han skadade sig.

Vi fick ju göra ett uppehåll på över 3 veckor eftersom såret blev sämre av den första promenadomgången men nu är det så pass läkt att vi vågar oss på lite skrittande igen.

Jag valde att gå den sedvanliga ”Madde-rundan” som tar knappt 20 minuter och går igenom ett villa-område eller vad man ska kalla det och det märks att Kreon numera leds av en annan Birgitta än den som köpte honom.

Jag är mycket mer bestämd nu, tolererar inte att ha en häst i knät och respekteras inte detta så är det en smäll med longeringslinan över bogen/ halsen som gäller.

Det känns som om Kreon gärna hade tagit sig några rejäla skutt och hopp både här och där om han bara hade vågat men han väljer att bita ihop.

Som jag har skrivit tidigare tror jag att det mycket mer handlar om en INSTÄLLNING än vad man egentligen GÖR- framför allt när man hanterar en häst som Kreon som läser människor som en bok. Han vet precis vem han kan leka med och inte. Och från marken är numera ägaren en som han definitivt inte kan använda som lek-tant…så det så!

Agility-Soya

Sedan jag upptäckte Dalby för 2 år sedan har både jag, Åsa med whippet-pojkarna och Bodil med Salli-saluki BURIT våra hundar över denna trappa.

Lite bökigt, framför allt när det varit lerigt och/ eller isigt ute, inte helt lätt att balansera sig själv och en sprattlande hund men vad skulle vi göra- hundarna har inte velat gå i trappan för egen maskin.

Men så plötsligt i förra veckan så tyckte Salli ”kan själv” och traskade lätt över trappan som om hon aldrig gjort annat.

Och då ramlade poletten även ner hos kinesen för plötsligt…..

…så kan hon själv också :)))!

Eller så har hon läst på Facebook att syrran Zahra börjat på agility och klarar det bra så hon ville väl inte vara sämre eller vad tror du Görel?