Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Titta vilken rolig bild en stallkamrat (hästen i bild Tulles ägare) mms:ade mig igårkväll!
Även om Kitty ser lite förskrämd ut på bilden så har hon (jodå…nu är hon könsbestämd av en kattexpert) själv hoppat upp på detta vis.
Som sagt…nog för att jag bad henne hjälpa till med alla i ett stall förekommande göromål, så även ridning men jag hade kanske inte precis tänkt mig sådana här akrobatkonster….
Ska hon rida på Kreon får det banne mig ske under kontrollerade former, någon hals-ritt tror jag INTE att han kommer att uppskatta.
Minns ni att jag, när jag hade köpt Kreon bad er om hjälp att hitta på ett fyndigt smeknamn till det lilla spindeldjuret?
Jag tyckte och tycker inte att man kan ”göra” så mycket av det förvisso vackra namnet Kreon men å andra sidan har detta inte hindrat mig förut- jag hittar ju ofta på andra namn på mina djur, namn som inte på något vis associerar till ”orginalnamnet” så att säga.
Mimmi/ Pippi/ Mishi har tex inget med Soya att göra- när Birgitta 12 år låter bebis-fantasin flöda fritt finns inte mycket utrymme för logik.
Ni hittade inte några passande namn till Spindelpojken men en läsare trodde att detta skulle ”ge sig med tiden” och mycket riktigt. Det har det så klart gjort.
Från ingenstans materialiserade sig Kreons nya smeknamn och nu har han ”hetat” MUPPE ganska länge.
Ett mycket passande smeknamn tycker jag och dessutom mycket lättare att brodera ut än Kreon, man kan också säga Muppe-Duppe, Mupp-man, Muppis och så vidare.
Fint så det förslår tycker Birgitta 12 år som förresten även bestämt sig för att helt gå sina egna vägar och även kalla den lilla svarta katten för KITTY och MIMMIS (det låter mimimimi om den när den kommer pipande).
Kolla förresten på denna lilla filmsnutt som en stallkamrat var snäll nog att skicka till mig som förströelse- visst är det en MUPP?
Idag har Kreon haft vilodag och eftersom det är som det är för årstiden, mörkt och regnigt, fick han bara gå i hagen, så som han gör varje dag.
Att gå ut och promenera tror jag inte hade tillfört varken Kreon eller mig något (mer än att vi hade blivit blöta), jag nöjde mig med att borsta lite på honom efter arbetsdagens slut.
Inte heller Soya fick någon långpromenad- jag ser ingen anledning att tvinga henne när jag själv helst vill slippa.
Så vi får slappa alla tre, Kinesen och jag i soffan och Kreon i boxen.
Jag har allt sedan jag såg Kreon första gången önskat lite mer/ luftigare trav hos honom och detta parat med att han inte har några bakskor fick mig att börja fundera i banorna att just sätta på honom sådana.
Många tycker att hästarna rör sig bättre med skor runt om och jag minns tex att det var i princip det första min dåvarande tränare sa till mig då hon såg Décima riden första gången; ”sätt på henne bakskor”.
Inte för att JAG tyckte att hästen var trippig och inte för att jag heller såg någon skillnad efteråt men Décima fick skor som 3 åring och behöll dom därefter på så länge jag ägde henne i alla fall.
Heron gick utan bakskor tills han var säkert 6 år om inte äldre och då reds och tävlade han ändå mycket- på alla möjliga underlag höll jag på att säga.
Anledningen till att jag satte bakskor på honom var att han hade en av de största kotsenskidegallorna jag någonsin sett på ena bakbenet och jag och hovslagaren spekulerade i om gallan kanske skulle minska med bakskor vilket den inte gjorde.
Och nu har alltså turen kommit till Kreon- Archie hade skor på sig när han kom till mig som 3 åring så där gjorde jag inget aktivt val så att säga.
Jag har faktiskt bestämt mig för att sätta på honom bakskor- inte för att jag tror att han kommer att dansa fram i den bästa traven för det men då känns det som att jag i alla fall har FÖRSÖKT med något annat än att rent ridmässigt förbättra den (vilket jag tror går med hårt arbete och över tid).
Men vad är era erfarenheter? Varför har ni valt/ avstått från bakskor? Märkte ni skillnad med eller utan skor? Slentrian eller medvetet val?
Panter har tagit mig på orden och ska nu rida på alla hästar :). Kreon blev mer än lovligt förskräckt när han väl kände klorna på ryggen, dvs typ 5 sekunder efter att bilden togs så…
… Panter fann för gott att rida lite på Tulle i stället :)!
Härlig start på veckan: dressyrträning på morgonen i sällskap av Mini och Kreon.
Nu tycker jag absolut att slutorna har börjat lossna ännu ett snäpp, böjningen kom i förra veckan men då saknades tempot medan det idag blev både böjning OCH tempo- inte lätt för en karl att göra mer än en sak åt gången så man får vara tacksam för framstegen (även om det är en bit kvar till tävlingsslutor).
Bytena gick väl som sist- först skulle Kreon försöka lägga dövörat till (va? vill du något?), sedan tro att han hade något att säga till om (om du envisas så sparkar jag med mina ben…bara så du vet…) för att därefter faktiskt göra några helt ok byten (ja, ja då…tjatmoster…).
En riktig skämtare den där spindelpojken…det är väl därför han passar så bra in i min lilla familj :).
Ännu en ”windy” vecka har förflutit (diss), dock utan vare sig minusgrader eller en snöflinga i sikte (hiss).
Mini har hjälpt mig med Kreon-ridning 2 morgnar och jag är, som ni säkert förstår, mycket nöjd med denna morgontidiga hjälp som passar mitt schema mycket bättre än om vi skulle träna på kvällstid eller ännu värre; behöva åka iväg med släpet i mörker och kyla.
Lilla spindeln har också fått löshoppa och det gjorde han bra tycker jag; till skillnad från en del dressyrinrikrade hästar som knappt kan gå över en bom utan att de antingen ska ”bonka i” den eller ifrågasätta om den ens ska hoppas så tyckte jag att Kreon verkade ha koll på både sig själv och hinderna.
Vad gäller uteridning har det bara blivit en sådan i veckan vilket jag tycker är för lite och har lite dåligt samvete för men samtidigt finns det gränser för vad jag kan/bör riskera genom att rida i ”dåligt” väder.
Kan väl säga att den uteritt som ändå blev nog hade ratats av många ryttare med långt pålitligare hästar än min; det blåste aldeles för mycket och det var kanske mer tur än skicklighet att inte allt möjligt kom farande i vinden och skrämde Kreon.
En av årets mest ångestladdade events är också avklarat- bilen har gått igenom besiktningen (och jag är 3.500:- fattigare men det var det helt klart värt).
Soya framlever sina dagar mestadels under värmefilten- å vilken lycka detta tyg har gett oss båda.
I lördags var hon i Skrylle med maken och idag blev det Dalby med Åsa (och Soyas pojkvänner Ghandi och Trillik), annars går vi mest häromkring och famlar ofta i mörker både morgnar och kvällar (urtrist).
Idag började jag dagen med att rida dressyr på min bruna springare och jag fortsatte med de övningar jag haft fokus på ett tag; slutor i trav och övergångar mellan galopp och skritt och galopp och trav.
När passet var slut och Kreon fått äta lite frukost släppte jag ut honom i hagen, äntligen utan att slitas itu av vinden på vägen.
Även Dalby-promenaden skedde denna söndag under lite lugnare former, förra söndagen blåste det en del och söndagen dessförinnan var det både regn och stark blåst.
Idag var en av Åsas vänner, Karin med 2 galgo-unghundar med och det var inga problem för hundarna att samsas.
Som vanligt mötte vi inte en kotte trots att vi gick i nästan 2 timmar- ett verkligt bra hundrastställe med andra ord.
Efter dagens hagintag har jag bara pysslat lite med Kreon, masserat honom lite lätt (det älskar han) och borstat bort osynligt damm (helklippning is da shit, absolut).
Kolla in denna filmoch säg sedan om inte detta är något av det gulligaste ni sett?Djuret heter TRÖGLORI (?!?!?), man lär sig tydligen något nytt varje dag för jag har då aldrig hört talas om det.
Men tänk vad skenet kan bedra!
Trots sitt mega-super-duper-gulliga utseende är detta tydligen inte en hur ofarlig rackare som helst.
Googla på TRÖGLORI och du får veta att: ”Från en körtel i armbågen för tröglorin in gift i munnen. Betten är giftiga och otrevliga symptom som infektioner och svullna kroppsdelar kan uppstå. I avsaknad av hjälp kan det vara livshotande.”
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer