Skrivet

Tur att maken och jag är överens (hundinlägg)

Ibland stöter man på minst sagt anmärkningsvärda och ögonbrynshöjande inlägg på nätet.

Efter att ha läst nedanstående inser man, om inte annat, hur viktigt det är att ALLA i familjen är överens om när ett djur ska införlivas i gemenskapen. Läs och bli förskräckta:

Vår familj består av mig, min fru och våra tre barn. Förra året skaffade vi dessutom en hund… Jag har aldrig, någonsin tyckt om hundar. Fram till för några år sedan var jag dessutom hundrädd (p g a två olika händelser som liten), detta är däremot inget större problem längre…

Anledningen till att vi skaffade hund var däremot att jag inte kunde stå emot min frus tjat… i alla år har det varit diskussioner om hundar, hon är uppväxt med hund och det var sååååå fantastiskt och hela hennes familj älskar hundar etc etc…

Nu känner jag däremot att det var ett stort allvarligt misstag att skaffa denna hunden!!! Jag HATAR det faktum att vi har en hund i vårt hem! Jag har hatat varje sekund av valpens kissande och bajsande inne (innan den blev rumsren för några månader sedan) och hatar nu fortfarande att den ska slicka på folk (läs:barnen) till höger och vänster… Jag mår dåligt av att känna doften av hund hemma (luktar absolut inte mycket då den badar ofta ofta)… Men jag vill verkligen inte ha hunden!!

Och jag vet, nu kommer hela FL tycka att man är en hemsk människa eftersom ”det är en familjemedlem, och man gör sig inte av med dem bara för att man tröttnat” etc etc. Men är det meningen att jag ska må dåligt i alla år till hundjäveln blir gammal och dör??? Vi snackar liksom 12-17 år till!!! Jag MÅR PISSDÅLIGT av detta!!! Jag HATAR att ha hund!!! JAG HATAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG GICK MED PÅ ATT SKAFFA EN JÄVLA HUND!!

Vad ska jag göra??? Det är taskigt mot barnen att göra av med hunden, jag vet! Men är det bättre att behålla den med all irritation som den skapar då??? Det är bråk och tjafs om den jävla hunden heeeeeeeeeela tiden! Den är det ENDA vi bråkar om!!

Jag tycker allt den gör är äckligt! Jag känner inte ens att jag kan lägga mig ner på en matta och busa med barnen, för där har hunden varit och ”kliat sig” och lekt o gosat med mattan, så jag känner mig äcklig och ofräsch av att sitta/ligga där…

Kan någon säga något på ett vänligt sätt UTAN att diskutera hur ”synd det är om hunden som inte ska behöva omplaceras” etc etc… Det är inte ett dugg synd om hunden! Skulle vi omplacera den så skulle vi göra allt för att den skulle komma till ett bra hem där någon har tid/ork/vilja att umgås med den… Så NEJ, det är inte ett dugg synd om hunden.

HJÄLP MIG!! JAG DRUNKNAR HÄR!!! HATAR ATT BEHÖVA VARA SÅ JÄVLA ÄCKLAD AV MITT EGET HEM HELA TIDEN!!!!!!!

Skrivet

Fredag- nästan vila- för vissa i alla fall

Idag blev det bara 30 minuter i sadeln- nästan som en liten vilodag- men då hade jag ändå hunnit hoppa studsserien 6-7 gånger, trava över cavallettina säkert 10 gånger och hoppa oxern 3 gånger samt dessutom hoppa den som räcke 2 gånger dessförinnan.

Sedan fanns det helt enkelt inga fler hinder kvar att hoppa och eftersom Archie gjorde allt så villigt och bra ville jag inte nöta vidare och riskera några bakslag.

Det har vid enstaka tillfällen hänt att han börjat vägra eller i alla fall inte gå lika villigt mot serier han fått hoppa för många gånger- då har höjden eller något annat säkert känts för jobbigt och han har tröttnat och de lägena vill jag så klart undvika.

Eftersom Archie inte är något ”hopphäst” utan enbart hoppar för variationens och styrkans skull vill jag att han ska göra det med glädje och korrekt och då pressar jag honom inte på det sätt som jag kanske skulle ha gjort om han var ”tvungen” att prestera på en tävlingsbana.

Efter vårt lilla hopp-pass var det marsch ut till hagen som gällde för Archie medan jag fortsatte att jobba med en annan häst eller rättare sagt ponny- Rocky.

Rocky har jag inte tömkört på säkert 1 år men det var inga problem att ta vid där vi slutade- han är otroligt fin på töm tycker jag och allting är väldigt okomplicerat med ett djur som är lika lydig som Archie men flera storlekar mindre :).

Medan alltså Archie kom undan ganska lindrigt idag 🙂 har jag varit desto aktivare och tagit itu med flera ”dåliga samveten” och en del ”nödvändigt ont”.

Således blev det en del ogräsrensning, häck-klippning, grästrimmer-körning, byte av sängkläder, tvätt, städning, dammsugning, ihopplock av allt möjligt som legat framme allt för länge, handling, blom-plantering och sist men inte minst millöpning i Skrylle.

Nu har jag tagit in Arch och Rocky från hagen, duschat och tvättat håret för andra gången idag och nu ska jag inte lyfta ett finger mer idag!

Skrivet

Vanliga fel i MSV C

För ett tag sedan hade jag ganska gott om tid att titta på en MSV C-klass som jag själv skulle rida lite senare och jag passade då på att titta på vad jag skulle vilja beteckna som de vanligaste felen när ryttare rider på denna nivå.
 
Dessa är (utan inbördes rangordning):

Övergångarna mellan samlad trav och mellantrav/ ökad trav markeras för lite.
 
Ryggningarna är sneda/ ovilliga/ görs för få steg.

Det är för liten skillnad mellan arbetsgalopp och mellan/ ökad galopp och när man tex ska vända snett igenom i mellangalopp för att därefter minska till arbetsgalopp innan traven så är det nästan ingen som gör en synlig övergång utan man ser bara en oftast halvhjärtad mellangalopp och sedan trav direkt.

Serpentinerna i galopp rids ej rakt över banan utan man sneddar.

Avbrotten från galopp till skritt inför de enkla bytena sker för tidigt.

Det mesta av detta har inte så mycket med hästens tekniska förmåga att utföra olika rörelser att göra utan mycket handlar om SLARV kontra KORREKTHET hos ryttaren och det är som jag ser det många gånger ”bortgivna” poäng i onödan.
 
Så- ett tips om ni vill få fler poäng när ni tävlar; se till att ”fixa till” ovanstående om ni inte redan rider med perfektion :).

Skrivet

Torsdag- en lång uppvärmning

Idag tyckte jag nästan lite synd om Archie :).
 
Jag skrittade bort till NN (vilket tar nästan 20 minuter) men när jag kom dit insåg jag att nattens REGNVRÄKANDE hade vattenfyllt utebanan mer än lovligt = jag ville inte träna där.
 
Skickade snabbt ett sms till NN och vi bestämde att hon skulle komma till vårt ridhus i stället- jättepraktiskt givetvis så det var bara att skritta hem igen.
 
Archie hade ju dock inte varit med och fattat detta beslut så när han kom tillbaka till vår anläggning efter ca 40 minuters skritt så var han säkert övertygad om att det nu var gräshagen som gällde- inte ARBETE!
 
Men men…så är livets hårda lott ibland- man kan inte enbart slöa sig igenom tillvaron så när NN dök upp en stund senare var det bara att kavla upp ärmarna och köra igång.
 
Vi fortsatte vårt arbete med galoppen och skolorna- först med NN i sadeln och därefter med mig och det finns väl inte så mycket mer att orda om detta- det gick bra och vi var nöjda (även Archie förhoppningsvis).    

Skrivet

En omväxlande promenad (hundinlägg)

Igår träffades jag och Petra för en långpromenad med våra byrackor och denna gången blev vår vandring mer händelsrik än vanligt.

Vi hade bestämt oss för att byta ut Skrylle mot Järavallen och med facit i hand är det frågan om det var rätt beslut :).

Början av promenaden var tämligen händelsefattig men sedan hände desto mer.

När vi skulle gå igenom en del av naturreservatet där kor numera betar blev vi halvt om halvt bortjagade eller….det hade vi absolut blivit om vi inte självmant backat inför flera kor som kom i lite väl hög fart mot oss och såg allt annat än glada och stillsamma ut.

Det var bara att omdirigera rutten för vi kände verkligen inte för att insistera på att motionsspåret faktiskt går genom detta ko-område i vanliga fall, dvs när korna inte går där och blänger.

Efter komötet dröjde det inte länge innan nästa möte- denna gången med en hundägare med 8 (ÅTTA) hundar varav 4 bjässar (2 rottweilers och 2 collie-korsningar).

Detta möte blev långt mindre dramatiskt än det med sur-korna och alla hundarna hejade glatt på varandra.

Efter att ha fått några regnskurar över oss, tvingats balansera på en tunn stock över ett vattendrag för att komma vidare (hundarna tog var sitt graciöst hopp över medan Petra och jag var livrädda för att tappa balansen och dratta i) började vi närma oss våra bilar men då var det dags för nästa möte, denna gången med en kanin.

Den eländiga rackaren hoppade upp mitt framför Soya som genast flög efter den som en katapult.

Det konstiga var att kaninen var helt vit- kan det verkligen ha varit en vildkanin eller är det något kräk som har släppt ut en tamkanin rakt ut i naturen?

Nu kallade jag tillbaka Soya mycket snabbt så någon kanin-ragu blev det inte men det kändes lite konstigt med detta möte faktiskt.

Ganska många myggbett senare och efter en på grund av detta förkortad fika var det dags för hemfärd, både hundar och människor kände sig då rätt rastade efter ca 2 timmars promenix.

Skrivet

Nya hagmått

Jaha…vad säger man?

Jättebra att man numera har fastställt faktiska mått som man enkelt kan rätta sig efter men jag undrar ändå i mitt stilla sinne hur kontrollen att detta efterlevs kommer att skötas.

Jag vet måååånga hagar som är långt mindre än 10×30 meter och det ska bli intressant att se om de som har dessa kommer att behålla dom, begära någon form av dispens eller vad som kommer att ske.

Förvisso finns det viktigare saker för djurskyddet att titta på, stoppa och förändra men det känns lite meningslöst med lagar som man (läs: jag) sedan tvivlar på kommer att efterlevas på alla håll och där man tämligen lätt kan komma undan med det.
De stora anläggningarna som Strömsholm och Flyinge tex kan så klart inte ”låtsas som det regnar” och släppa ut hästarna i hur små fyrkanter som helst men ”Olle i skogen”…..han kan nog fortsätta med det tämligen ostört misstänker jag.

Skrivet

Snabba cash

Ja, det tyckte nog en Hästnet-annonsör att hon fick idag :).

Tjejen hade satt in en annons om att hon ville sälja ett par stigläder igår.

Jag läste annonsen på lunchen idag, skickade ett SMS direkt och frågade om jag kunde komma efter jobbet.

Klockan fem hade jag stigläderna i min hand, inköpta för mindre än hälften av nypriset och i princip oanvända.

Och…jag som ofta påstår att det mesta som behövs när det handlar om hästar finns i Staffanstorp med omnejd fick detta bekräftat än en gång: säljaren bodde typ 2 kilometer från mig:)!