Under veckan som gått har mitt och makens liv fått ytterligare en dimension; vi har blivit hundägare. Jag, efter att ha varit ”hundlös” i ca 20 år och min man efter att ha varit livrädd för hundar under i princip lika lång tid. Nu är vi värre än de värsta småbarnsföräldrar; vi pratar babyspråk och pussar på hunden och jag väntar bara på att jag, som HATAR när djurägare benämner sig själva som ”mamma” respektive ”pappa” till sina djur ska börja göra detsamma. Huuu…som det kan gå!
Arch och Soya har hittills, vad jag tycker verkar vara den bästa relationen sinsemellan: ömsesidigt ointresse :=).
Soya springer så fint framför honom och Birk men hon är helt koncentrerad på sitt och är inte i vägen på minsta sätt.
Archies nymålade box har under veckan förblivit röd och oskadad vilket bekräftat min teori om att han slutade att trä-snida så fort han blev mer aktiverad och stimulerad genom hagvistelse och ridning.
På tal om ridning red jag ut 2 gånger under veckan; detta efter att inte ha ridit ut på över 2 månader.
Och som så ofta förr valde jag verkligen rätt (not) tillfälle: full storm!
Jag ville passa på medan det var mjukt i marken och ljust ute men att nästan slitas ur sadeln av blåsten hade jag gärna avstått.
Eftersom Archie, om han någonsin ”dummar” sig ute gör det om någon häst som kommer i full fart skrämmer honom, gick han nu som ett ”ljus” eftersom inga normala människor var ute med sina hästar i sådant uselt väder.
Under veckan som gått bytte jag också hage till hästarna, från en ganka torr men liten hage till en större men långt dyngigare dito.
Birk har vaknat på fel sida flera gånger i veckan eller så har Arch varit ovanligt ”störig” för den förstnämnde har lyckats sparka den sistnämnde vid minst 2 tillfällen = djupt sår som gjorde att ena frambenet svullnade upp + några bett på halsen.
Vi får verkligen hoppas att den större hagen lugnar nerverna hos bägge så att vi slipper sära dom åt!
