Blir tjejer/kvinnor extra knepiga i humöret alternativt totalförvandlade när de har mens?
Själv har jag tagit p-sprutor i så många år (och då har man ingen mens- halleluja för världens bästa uppfinning) så jag minns inte hur jag själv betedde mig men helt klart är i alla fall att hundar, dvs tikar, blir förändrade när de löper.
Idag var jag för ovanlighetens skull en tämligen ARG hundägare och anledningen skyller jag inte på något annat än just att Soya löper.
Jag vill inte påstå att Soya är världens lydigaste hund som lyder min minsta vink men vardagslydnaden fungerar utmärkt och har gjort sedan vi fick henne.
Men redan 2-3 dagar innan Soya började löpa uppvisade hon ett extremt olydigt beteende flera gånger; hon bara gav sig iväg från stallet och sprang in på Jägersros tävlingsbana; fullständigt både blind och döv för mina rop och lockelser. Tack och lov hände detta en söndagmorgon då banan är stängd men eftersom Soya dels aldrig gjort på detta vis förut och det dessutom kan bli extremt farligt om hon fortsätter med det så blev jag ganska arg. Jag fick gå och hämta henne TRE gånger då hon från att i ena sekunden ha stått bredvid mig inne i stallet helt plötsligt bara for iväg som en oljad blixt och in på banan (en stäcka på kanske 100 meter från vårt stall men med ett staket som hundar kan krypa under emellan).
Några dagar senare började hon alltså löpa och då blev hon plötsligt superuppmärksam och lydig och klarade tex av att ligga lös mitt inne på utebanan då jag höll lektion för lilla Sally. Och Sallys ponny har energi! Men hur mycket han än travade och galopperade omkring runt Soya så låg hon bara helt stilla och jag var mycket nöjd med henne.
Idag var det dock åter dags för en helomvändning!
Efter avslutat dressyrpass i ridhuset var min plan att skritta ut en kortare runda med Soya som sällskap. Arch och jag gick och hämtade henne i bilen som så många gånger förut och sedan började vi skritta ifrån stallet.
Vi hann inte många meter förrän Soya plötsligt klistrades fast i marken och vägrade att röra sig. Jag ropade, visslade, röt men icke! Hunden förblev limmad vid marken och när jag vände om så började hon springa tillbaka till stallet i full fart.
Dessa fullständigt avstängda öron och en helt likgiltig blick för mina kommandon gjorde mig så arg att jag plötsligt slogs av något jag sett på internet i veckan och som jag DÅ tänkte:
”Herregud…så korkat….rida med en hund i longeringslina….det måste ju vara hur krångligt och omständigt (och farligt) som helst”.
Men nu flög fan i mig och jag beslöt mig för att lära Soya vem det är som bestämmer (det är den som betalar- fråga Archie….det fick han veta på ett mycket tidigt stadie).
Så jag hoppade av hästen, sprang efter Soya in i stallet, tog en longeringslina, kopplade fast hundf..n, hoppade upp och red iväg. Då var det minsann inte mycket med den tidigare så olydiga hunden för hon travade så fint så fint bredvid den lika fint travande Archie. Efter en stund fattade vi galopp och det gick precis lika bra. Här måste jag åter ge en eloge till min snälle häst som finner sig i det mesta.
När vi var kanske 500-800 meter från stallet hoppade jag av, kopplade lös Soya och sedan red vi hem lika odramatiskt som så många gånger förut.
Jag var väldigt nöjd med Soya i hela 10 minuter, dvs tills det var dags att ta ner Arch och Birk till hagen. Denna tur följer Soya med på minst en ibland flera gånger i veckan och hon springer alltid lös bredvis hästarna utan att ge sig av på några längre avstickare.
Även idag följde hon med ut från stallet så fint men efter ca 5 meter så var hon försvunnen! Grrr!!!!
Jag insåg att odjuret hade sprungit tillbaka in i stallet så det var bara att vända hästarna, ställa dom utanför stallet och rusa in för att leta efter den eländiga hunden.
Jag hittade henne nästan direkt men då hon såg mina framstormande steg så blev hon rädd och försökte springa ifrån mig. Jag fick dock tag i henne ganska snabbt, fick på kopplet och fick ge mig ut för att se var mina hästar hade tagit vägen under tiden.
Som de dresserade men matglada monster de är hade båda förflyttat sig från dörröppningen och till en grässluttning 20 meter längre bort och stod och åt när jag kom med dumma Soya.
Därefter avlöpte promenad och hagutsläpp utan vidare incidenter och jag kunde pusta ut.
Löpingen kommer säkert att fortgå i minst en vecka till och nu är jag beredd på allt!
Kan som en parentes berätta att jag ägt 2 ston, Menelli och Décima, och att ingen av dom NÅGONSIN visade något förändrat humör/ beteende när dom ”hade mens”. Lite ovanligt har jag förstått men väldigt, väldigt bra- det insåg jag då och inser ännu mer nu efter att ha fått ta del av Soyas cirkuskonster! Suck……….
Haha ja det är tur att Mulle inte är rädd för Soya !!!!!
Men då när hon sprang efter Mulle när vi travade av honom mot slutet, så jagade ju Soya honom men han reagerade knappt. =)
/ Sally.
Hej Sally!
Ja, det är tur att Mulle är orädd för även om jag stoppade Soya jättesnabbt så hade han ju absolut hunnit kicka till henne om han hade VELAT.
Men dels är han ju hundvan eftersom ni själva har hund och dels så är min erfarenhet att 90 % av alla NORMALA hästar som inte har råkat ut för något ”hundtrauma” är fullständigt orädda när det gäller just hundar.
Min första hund Ketty hae dille på att skälla på hästen när man var ute och red. På den tiden red jag massor av olika travare och någon ridhäst och INGEN av dom brydde sig det minsta om hennes bjäbbande. Fast JAG höll på att bli tokig ibland och tills jag botade detta en gång för alla. Men det är en annan historia….
Vi steraliserade var tik och det ar nagot jag verkligen inte har angrat! Kanske natt for er ocksa?
Jag lät sterilisera min första hund (långhårig schäfer) pga livmoderinflammation. Allt gick mycket bra och det var skönt att slippa löpningarna.
Med Soya vill jag vänta av flera skäl:
1. Jag kanske, kanske (fast det är ytterst tveksamt) kommer att vilja ta en kull på henne någon gång i framtiden.
2. En operation är varken gratis (tror någon sa ca 5.000:–) eller helt riskfri.
3. Än så länge tycker jag inte att löpningen ”stör” mig så mycket att jag vill lägga de pengar och den risk som en operation skulle medföra.
Fast risken är ju ofta större med att INTE sterilisera eftersom det då ofta (om tiken blir gammal) blir en akut operation pga livmoderinflammation, inte sällan med en hund med nedsatt allmänt mående och ofta ställs man inför beslutet om operation när hunden är rätt gammal.
Jag har tänkt att sterilisera min nuvarande hund framöver (ska ”öronmärka” pengar för det när vi säljer hennes valpar är tanken, men kostnaden är egentligen inte avgörande i vilket fall), men förstår din tvekan. Att lämna ifrån sig en FRISK hund för att lägga på operationsbordet är inte tilltalande… Kommer hon någon gång att behöva sövas för något annat så ska jag försöka passa på att ta sterilisation också då.
Försäkringsbolagen lämnar ofta 5 eller 10% rabatt till tikar som är steriliserade, men hundförsäkringar är ju ändå rätt billiga om man jämför med hästarnas.
Håll ögonen på Soya nu, annars kanske du blir ”mormor” fortare än vad du vet ordet av! Hörde om en tik som tjuvparats på dag 20(!) i löpet och blivit dräktig.
Hej Hille!
Ja, just NU känns det lite ”märkligt” att lämna en frisk och så ung (1 år) hund för operation ”i onödan” men saker och ting kan ju förändras.
Vad gäller ”tjuvparning” så HOPPAS jag att risken för Soyas del är minimal då vi bor väldigt ”off” och det kan dröja dagar innan hon träffar en endaste hund. Av de 3 hundar som vi stöter på ibland är 2tikar dessutom. Så där kan jag och maken styra ganska mycket. I stallet finns tex en hanhund men just därför tar jag inte med henne när jag vet att den hunden finns på plats. Och min hästskötare har förvisso en hanhund men den är kastrerad.
Soya är förresten själv produkten av en tjuvparning. Enligt uppfödaren hade man förvisso tänkt att para hennes mamma men inte just DÅ :=). Och detta är EXTREMT rutinerade hundmänniskor som har Sveriges äldsta verksamma whippetuppfödning (sedan mer än 30 år tillbaka) så det bevisar bara hur fort det kan gå :=).