Sådär ja, då var även Arch klippt.
Hade dessförinnan klippt gräsmattan hemma och egentligen är det ingen större skillnad mellan att klippa gräs och en häst; det är lika tråkigt men ibland nödvändigt om man vill ha något fint att titta på :=).
Archie stod som vanligt som en staty och klippningen gick på en knapp timme vilket är skönt eftersom jag brukar tröttna redan efter typ 10 minuter och tänka ”är det inte klart snart”.
Gossens svarta färg börjar komma tillbaka och den är välkommen. Gillar inte precis den konstigt bruna sommarhårremmen och är tacksam över att Soya har sin korpsvarta päls året runt.
De flesta hade nog tyckt att jag gott hade kunnat vänta tills pälsen hade vuxit ut ännu mer för nu syntes det knappt någon skillnad mellan det klippta och det oklippta men det tycker jag bara är bra. Gillar inte för stora färgskillnader och dessutom vill jag inte behöva tänka ”kanske var han för varm….” när jag tävlar imorgon.
