Dessa bilder är tagna 08.00 i söndags och det börjar redan bli ljust. Härligt!
Under veckan som gått har jag fått bekräftat det jag har haft känslan av ett tag: det blir faktiskt ljust tidigare på morgnarna nu och framför allt faller inte mörkret lika snabbt på eftermiddagen.
Jag är otroligt tacksam för varje minut som jag kan slippa mörkret efter arbetstiden och börjar bokstavligt talat skönja ett ljus i vardagstunneln. Snart behöver jag inte sluta tidigare för att kunna rida ut efter jobbet och det ser jag fram emot.
Under några dagar har vi temperaturmässigt haft det riktigt ”varmt” (ja, ja…allting är relativt)- dvs ungefär nollgradigt men sedan någon dag har kylan krupit på igen och i morse var det minus 8 grader.
Inget ont som inte har något gott med sig dock och i detta fallet är det att vi, sedan marken blev frusen, har kunnat använda våra fina gräshagar.
Grushagarna är mindre och knöligare så varje dag som Archie kan gå på ”gräs” är jättebra tycker jag.
Att jag skriver gräs inom citationstecken beror på att gräset i hagarna är i princip obefintligt men några nävar på de 6-7 timmarnas utevistelse kanske Archie lyckas få ihop.
Tiden har som vanligt flugit förbi (liiite skrämmande faktiskt) och det känns som att veckan består av måndag, fredag, lördag och söndag.
Jag var med Archie hos Ebba på måndagen och fredagen, red själv i måndags och sedan red Ebba det andra passet.
Jag önskar verkligen att jag hade råd att göra på detta viset permanent men vi får väl se när plånboken säger stopp.
Annars har det inte blivit mycket mer än det vanliga, 2 träningar för Sally, hundpromenader, läsning och tv-tittande. Mer spännande än så är inte mitt liv just nu :=).
Kommande helg hade jag extremt lösa planer på att åka till Dagstorp och tävla en LA:4 men eftersom bara 8 ekipage var anmälda när anmälningstiden skulle gå ut så brydde jag mig inte om att göra någon anmälan för egen del.
Jag har aldrig gillat så små klasser och risken att några ekipage stryker sig pga vädret är nog ganska överhängande så jag väljer att stanna hemma för egen del.
Och ärligt talat så gråter jag inga tårar för dels är det kallt att rida nu och dels finns det många tävlingar när vädret är lite snällare mot i alla fall oss frys-kycklingar.
