En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!
Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga ”jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in”-procedur vid lastningen.
Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat ”fundera” innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.
Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot ”begrundande framför lastluckan” vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.
Alltså….VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?
Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!
Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!
Förresten:
Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?
Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.
Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).
Nåväl…detta om detta med lastning…
För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.
Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.
De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.
Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.
Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).
Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.
Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite ”automatisk hjälp” av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.
Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.
Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.
Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att ”få till det” och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.
Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att ”köra på” så här tror jag.
Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag ”tur” med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.
Haha, det där med linorna är verkligen ett mysterium.
Min förra häst (en travare, och de brukar ju vara otroligt resvana) tog sig alltid en funderare innan hon gick in, precis som Archie. Det räckte dock att koppla ett vanligt, sketet grimskaft i släpet och be någon hålla det lite hur som helst så kom hon genast på andra tankar och gick rakt in.
Provade aldrig att lasta henne själv, men jag slår vad om att det täckt att låta grimskaftet hänga rätt ner på backen så hade hon gått in!:-)
Jamen…PRECIS!!!
Jag lät vid ett tillfälle ett ponnybarn, ”tre skitar hög” (inte Sally, ha ha…) hålla i linan och Archie gick direkt in.
Lastar ju även honom själv med lina och han hade hur lätt som helst kunnat krångla sig förbi eller ur den men bara han ser det förbaskade repet så går han in. Suck…
Först ang lastning och linor så har jag erfarenhet av exakt tvärtom. Min ena häst – Sudden – går oftast på utan något krångel alls men ibland kan ha få för sig saker och det tar lite längre tid. OM man däremot tar fram linorna så kan man räkna med att inte åka öht just den dagen. Han får PANIK bara en ser linor omkring trp. Jag undrar jättemycket vad för läskigt han har varit med om.
Ang. träning: Jag hade mer otur än du – min träning är på onsdagar och idag vågar jag inte åka någonstans 🙁 så jag får klara min egen träning idag.
Dessutom har min son brutit en arm och ett ben så förmodligen kommer jag inte ha möjlighet att åka iväg och träna på flera veckor då jag måste skjutsa honom både till och från skolan under tiden han har gipset kvar 🙁
På din beskrivning låter det verkligen som att din häst har råkat illa ut på något sätt som han sätter i samband med linor.
För linor i sig är ju inget skrämmande och de flesta hästar brukar ju tvärtom acceptera dessa bättre än att tex få en kvast i häcken :=).
Trist med din träning! Jag hoppas att vädret åter är ok tills på fredag när det är dags att åka iväg igen.