Under den gångna veckan har vi i Skåne äntligen börjat att i alla fall ana att vintern kanske kommer att ta slut någon dag; ett tag misströstade jag totalt faktiskt!
Några av dagarna innehöll både plusgrader och snösmältning i massor så förhoppningsvis går det stadigt åt rätt håll nu utan några retliga bakslag.
Själv kom jag tack vare det förbättrade vädret iväg till båda träningarna och Archies tandläkarbesök i Bollerup vilket var en lättnad.
Fick också träffa Lina som jag inte sett på evigheter och hon var snäll och både filmade tisdagens träning och följde med till Bollerup som ”hjälpare i nöden” om vi skulle ha kört fast i någon snödriva.
På träningen i fredags då Ebba nog red det bästa passet på Archie hittills aviserade hon att hon ska ha 10 dagars semester och jag bestämd mig snabbt för att även låta Archie få ett litet break från allt ”dressyrande”.
Vi har tränat på väldigt konsekvent och ibland intensivt sedan tävlingssäsongen tog slut och Archie blev friskförklarad från den senaste (tänk om man kunde skriva SISTA NÅGONSIN….) hältan.
Om det blir som jag vill (inshallah– som många av mina klienter säger) kommer vi att både träna och tävla fram till vintern och då kan det behövas både fysiska och mentala små-pauser ibland, det är det som främjar träningen bäst tror jag.
Jag tror inte lika mycket på flera veckors/ månaders vila för fullt friska hästar- de blir antingen jobbiga med en massa överskottsenergi som kan resultera i att de skadar sig i hagen eller så blir de bara feta och förslöade om de är utan motion tillräckligt länge.
Nu blir det bara några få dagars slappande med någon uteritt i skritt men det räcker ibland för att ”ta nya tag”. Inte för att jag tycker att Archie verkar det minsta sliten eller ”sur” men man behöver ju verkligen inte vänta tills DET eventuellt är ett faktum. Bättre att mota Olle i grind!
På hundfronten vet ni att Soyas efterlängtade fleeceoverall kom till mångas förtjusning och dagen då jag visade den på bloggen slogs det ett stort besöksrekord!
Jag vet att jag är oerhört fjantig när det gäller det svarta lilla livet och kanske (med största sannolikhet) beter jag mig varken i skrift eller IRL inte som den mogna 43-åring jag kanske borde vara (???) men det skiter jag ärligt talat i.
Jag kommer att fortsätta att prata bebis-språk med snabbspringaren och skriva ”glyttiga” (skånska för barnsliga) kommentarer om henne vilket jag hoppas att ni uthärdar.
Nu väntar jag på att en bur jag köpt åt Soya ska komma och denna kommer jag förhoppningsvis att ha ÄNNU mer nytta av än av overallen :=).
Skönt för A med lite paus. Ofta är de ÄNNU bättre efter en kortare vila. Alla bitar faller på plats o kroppen får hämta sig lite.
Jag har gjort samma erfarenhet Irene. Ändå lyckas jag glömma det från gång till gång och blir liksom lika förvånad när jag kan konstatera att det känns just ÄNNU bättre efter en vila. Får hoppas att det blir så nu också.