Husvisningen i torsdags blev, som jag trodde tyvärr, en besvikelse och det tog inte många minuter innan jag kunde bocka av objektet som fullständigt ointressant.
Även om huset hade varit hur fint som helst, och det var det inte, så räckte det att stå utanför och höra den extremt brusande trafiken från en motortrafikled i närheten för att bli avskräckt.
Maken och jag bor ju redan utmed en mycket trafikerad väg men ljudet från denna är inte ens en mild bris i jämförelse och man flyttar ju knappast till något sämre, särskilt inte som huset kostar 4 mille och vårt eget 2 !!!!!
Nej som sagt, detta var inget för oss!
En del av rummen var otroligt snyggt renoverade med en massa underbara detaljer och exempelvis väldigt fina takbjälkar och en snygg spiraltrappa upp till ovanvåningen (men Soya hade aldrig kunnat ta sig upp för den- ett jätte-jätte-minus i sig) men några rum hade tillåtits behålla sin ehhh….ska vi kalla det ”gamla CHARM”.
Ni som vet vad jag anser om FURU i allmänhet och FURU som inredning i synnerhet behöver ju inte tvivla på vad JAG tyckte om nedanstående:
Jag har nog aldrig sett så här gul furu….
…..någonsin…
Det ena badrummets kakelgick inte heller av för hackor *GARV*
Huvaligen, man får ju rysningar och blir minst sagt mörkrädd!
Ge inte upp, förr eller senare så hittar ni ert hus:-)
Tack och lov ”sitter vi inte i sjön” då vi har ett fint hus redan.
Då var det värre när vi bodde i var sin lägenhet och hade svårt att ha is i magen….för det måste man nästan ha och inte bara köpa för att man inte kan tåla sig.
Precis som i hästaffärer när jag tänker efter :-)!
Men jisses. Det var INTE fint. Var inne i ett furukök för något år sedan, där allt – precis ALLT – var i furu. Väggar, tak, skåpluckor, bänkar, matbord och stolar.
Skulle bara fika i någon halvtimme, men ville seriöst springa därifrån efter 10 minuter. Stod knappt ens ut att vistas där, men förhoppningsvis lyckades jag dölja min bestörtning inför ägarna. :p
Moa:
Jag förstår dig till fullo!