Idag har det blåst mer eller mindre oavbrutet- jättetrist och det känns mer som höst än sommar.
Efter en sovmorgon 🙂 till 06.00 pysslade jag i stallet i någon timme innan jag åkte hem för att fixa med sådant som jag inte ”hinner” (läs: ids göra) under veckan.
Birgitta, 12 år, arrangerade om sina rosetter med Archie (de hänger lite undanskymt i trappan till ovanvåningen) och kunde då räkna ihop hela 35 stycken varav 7 var blågula. Således har Archie vunnit var 5:e gång han blivit placerad vilket jag kunde konstatera något förvånat.
På eftermiddagen åkte jag till Sally och förberedde henne inför morgondagens debut i LA. Vi red förvisso bara dressyr men det är nog så viktigt även när man hoppar.
Efter träningen åkte jag och Archie till en god vän, Susanne, för att rida ut med henne och hennes unghäst.
Susanne bor på en underbar gård 15 minuters körning med släp från ”mitt” stall och hon är helt klart ”plan B” om jag någonsin måste flytta ifrån nuvarande stall (vilket jag verkligen hoppas slippa).
Eftersom vi red i en härlig skog märkte vi inget av blåsten utan hade en helt underbar tur på nästan 2 timmar, mest i skritt eftersom vi båda är ”babbelmajor” som alltid har mycket att avhandla då vi träffas.
Susannes 4 åring, som jag ditills bara sett i hagen överraskade mig stort!
Den är ganska liten (kanske 162 cm) och har en ful färg ha ha (svettfux) men OJ vad jag skulle vilja ha den som påläggskalv!
Den är mycket mindre riden än vad Archie var vid samma tidpunkt och inte tävlad men den var fullständigt ”iskall”- gick fram överallt utan att blinka, i mycket bra form, med en härlig bjudning och mycket elastisk trav.
Enligt Susanne tar energin aldrig slut men hästen (jag uppfattade faktiskt aldrig hans namn) blir aldrig hetsig eller dum.
Allting lät och såg helt underbart ut och det är bara att gratulera Susanne till en sådan härlig häst.
Mina böner om att låta mig ta med hästen hem möttes bara av skratt så tyvärr lär det inte bli ”affär”.
Även Archie var underbar ska sägas, helt loss i sitt lilla ponnyhack och lika snäll och glad som alltid.
Han är verkligen en riktig klippa att ha med sig var man än vill rida- jag behöver aldrig tveka när vi ska någonstans.
Soya fick inte följa med idag av en särskild orsak men mer om detta imorgon!
Jättekul att få ta del av presentationen. Birgitta 12 år känner jag igen mig i. Jag blir 12 varenda gång jag kliver in genom stalldörren (så blir det när man aldrig fick som liten trots passionen,tur att det ALDRIG är försent. Själv var jag 37 när jag fick börja på ridskola tillsammans med barnen, då 7 och 4. Tack vare maken som mig ovetandes tagit med dem dit).
Heron och min lånehäst Gold har lite gemensamt (Herkules). Tror han var farfar till henne. Du och Archie verkar vara ett riktigt radarpar!
Ja, jag har nog varit radarpar med alla mina djur- jag har älskat dom så mycket och alltid umgåtts väldigt mycket med dom.
Det är underbart men också smärtsamt ibland men jag vill inte ha det på något annat sätt.