När jag vaknade 05.00 i morse var det till en klarblå himmel utan ett moln och solen fullkomligt strålade.
Jag hann tänka att det skulle bli otroligt varmt för Soya att tävla idag men där bedrog jag mig tack och lov.
Redan när jag begav mig ut på en tömkörningsrunda med djuren (Soya i lång lina för att inte riskera några oplanerade kaninlopp så här timmarna innan allvaret) började molnen hopa sig och efter ett tag började det också blåsa lite kallt.
Vår tur avlöpte utan problem och när vi hade lämpat av Archie i en gräshage åkte vi hem för en liten tupplur.
Klockan 11.00 körde vi till Tommarp, en håla ”in the middle of nowhere” i närheten av Simrishamn och hundkappklubben Cimbrias säte.
Det tog nästan på minuten 1 timme att nå destinationen, dvs ungefär max så långt som jag ids köra för att Soya ska roa sig.
Resultatmässigt undrade jag inte vilken plats hon skulle komma på av de 4 hundar som skulle utgöra hennes debutlopp- nej, jag var mer nyfiken på om hon skulle vara 20, 50 eller 100 meter efter de andra i mål :-).
Loppet gick också exakt som jag förväntade mig, Soya gapade och stod i innan defileringen, gick perfekt in i bur nr 2, fick en bra start men hamnade på efterkälken så fort en annan hund trängde henne lite, dvs efter kanske knappa 50 meter.
Loppet var på 310 meter och jag kunde faktiskt inte avgöra hur långt efter hon kom men hon var lika glad som alltid:-).
Jag börjar undra om det inte är snarare hennes ”försiktighet” än ”slöhet” som gör att hon inte vågar ”armbåga”sig fram med de andra hundarna, så har hon betett sig i lek när det har varit många whippets närvarande.
Då har jag benämnt hennes beteende som ”betraktarens” dvs hon står hellre lite vid sidan om och tittar, ungefär som om hon är mobbad fast ingen egentligen har gjort henne något.
Men så är det ju i människornas värld också, alla är inte lika framåt och ”pushiga” även fast de vet att de ibland hade tjänat på det.
Hur som helst var det roligt idag- det tyckte vi båda och nästa tävling är redan om 10 dagar, den 7 juli.
Eftersom jag vägrar att åka långväga lär det inte bli så mycket tävlande för Soyas del och minsta lilla antydan från henne om att hon har tröttnat så blir det inga tävlingar alls mer.
Vinnaren i vårt lopp vann förresten 200 kronor medan det kostade 220 att anmäla sig- DET kände jag VÄL igen från hästtävlandets värld:-)!
Det verkar som om Soya uppskattade sin debut. Hilda var också och tävlade i går. Vi åkte tre timmar till tävlingen och tre timmar ifrån. Zahra fick vara hemma hos mina föräldrar eftersom det inte finns någon ”hulliganklass”. 😉 Zahra hade det mycket tråkigt där hemma. Hilda det var roligt att vara ensam med matte en hel dag. Hilda fick springa två försökslopp, en semifinal och kom sedan till F-final och blev tvåa där. Vi hade en riktigt trevlig dag. Anmälningsavgiften till Whippetrace är lite lägre, den är runt 60 kronor per hund. Hilda vann en reflexväst till sig och lite hundgodis. Så det här med tävlandet är mest för att det är roligt att träffa andra med samma intresse. Det blir mycket prat och tittande på andra hundar.
Hälsningar
Görel, Hilda och Zahra
Jag håller med dig Görel. Det är inte för att bli rik som man håller på med varken hundar eller hästar, det är för att man är knäpp (det skulle nog många som inte delar ens intresse säga i alla fall).
Fördelen med att ha en så långsam hund som Soya är att hon i alla fall aldrig kommer att fightas på banan: hon skulle aldrig hinna ifatt någon för att göra det ens om hon hade velat ha ha!
Fjärde plats är inte fy skam hälsar Ville!
Husse påbörjar sin tränarutbildning så snart böckerna ligger i brevlådan. Det blir kul med lite fler lagom snabba whippetar på rundbanan.
Det ser vi fram emot! Och licensen fixar husse i ett nafs!
Sedan är det fritt fram för kärleksparet att börja tävla mot varandra :-)!