Även förra veckan känneteckandes av hetta, värme, torka och sol, sol sol!
Efter att så länge ha önskat mig just ovanstående har jag knappt vågat tänka tanken att det ju också kan bli lite för mycket av det goda men ska jag vara helt ärlig så har jag saknat i alla fall regn på kvällar eller nätter för att mjuka upp marken, få bort dammet från vägarna och göra luften i alla fall liiite svalare.
Igår kväll, på veckans sista dag eller rättare sagt kväll blev jag äntligen bönhörd och regnet vräkte ner en liten stund i alla fall.
Jag och Archie är ”på G” igen tycker jag- han känns helt OK och det är bara att fortsätta att träna på där vi slutade innan han slog sig.
Jag kan inte påstå att jag sörjer att det är tävlingsfritt just nu- helgen bjöd på de varmaste dagarna under året och inte ens jag som uthärdar värme bra hade velat sitta till häst iförd kavaj vid sådana temperaturer.
Söndagen tillbringades mestadels i min kära solstol, jag hann läsa ut en hel bok (Viveca Sten- I grunden utan skuld) och få ännu mer färg på kroppen.
Soya valde en betydligt svalare plats; hon tycker säkert att hon redan har tillräckligt med färg på sin kropp :).
På tal om Soya gjorde snigelspringaren sin andra start på hundkappbanan i lördags, även denna gången i Simrishamn.
Här står vi till invägningen/ veterinärbesiktningen.
Observera att det inte är Soya som har svällt till oanade former på bilden utan en greyhoundhanne som enligt ägaren väger ungefär 20 kilo mer än min lilla Mimmi.
Här ett misslyckat försök att visa just skillnaderna mellan en rejäl greyhound och en liten whippet.
Precis som jag (experten) förutspådde (ooooh så otippat ha ha) blev Soya 3:a i sitt lopp och hamnade således på pallplats och tjänades dessutom 100 kronor.
Vi behöver kanske inte orda så mycket om hur många hundar som deltog i loppet men en ledtråd är att det var fler än 2 och färre än 4 :).
På bilden Soya med sitt sällskap till tävlingen, Åsa Tapanis Gandalf som vann loppet.
Snigel eller ej men nog gör hon sig bra på bild den lilla svarta.
När jag ser denna bilden och den nedan så tänker jag faktiskt på filmen om Muhammad Ali i vilken en låt som jag tycker passar såååå bra på Soya spelas:).
Detta ska hädanefter bli ”Soyas sång” för i alla fall för mig är hon absolut ”the world´s greatest”!
Härliga bilder på en vacker hund, lika vackra som mina, så klart. 😀 Hon var riktigt duktig på sin tävling. Hoppas att det inte är riktigt lika varmt på hennes nästa tävling.
Hälsningar
Görel, Hilda och Zahra