Ha ha!!!
Om ni för en sekund hann inbilla er att jag skulle ha svaret på denna världsfråga (hur man hittar en sadel som passar ens häst) så bedrar ni er stort.
Och hade jag haft svaret så skulle jag inte publicerat det här på bloggen helt gratis utan snarare gjort mig en förmögenhet på att förmedla denna kunskap för dyra pengar på något annat sätt.
Nej, att jag ens tar upp frågan/ fenomenet är att jag har funderat en hel del över detta med sadlar vs hästar på sista tiden, jag har nämligen flera ryttare i min närhet som ”as we speak” befinner sig i den berömda sadeldjungeln.
Någon har anlitat en så kallad sadelutprovare som för dyra pengar besökt hästen, tagit mått osv men där historien ändå so far slutat i att hästen har fått behandling för sin onda rygg efter att ny sadel inköpts och använts i någon månad.
Och vi talar i både detta och andra fall om i mina ögon dyra sadlar (över 15.000 kronor), dvs inga ”Börjes-sadlar” som man hade kunnat förvänta sig vad som helst av.
Många är vi ”gamlingar” som minns hur det gick till att köpa sadel på stenåldern.
Man hittade en sadel man tyckte var snygg och hade råd med, man provsatt i den i affären, man köpte sadeln och sedan red man i den ”i alla sina dagar”.
Numera är det snarare regel än undantag att ryttare byter sadlar flera gånger om, får höra (upplever) att sadeln inte passar, anlitar olika sadelutprovare som alla förordar just det sadelmärke de själva marknadsför osv.
Jag får många frågor i min skalle men kan inte ge er några svar men kanske ni kan svara mig?
Är dagens hästars ryggar så mycket känsligare än hästar för säg 20 år sedan?
Var det massor av hästar för 20 år sedan som hade stora ryggbesvär?
Blir många idag pålurade sadlar som inte passar?
Blir många idag inbillade att de sadlar de har inte passar för att sadelutprovaren ska få sälja en annan sadel?
You tell me!
Hehe, när jag köpte F för 19 år sedan gick jag till ridsportbutiken, talade om vad jag ville ha för sadel (en DÅ dyr sak, 8000!) och vi diskuterade vilken bomvidd som skulle passa, eftersom han var fullblod så skulle han ha en smal. Punkt. Vilket gav en del problem, eftersom han behöver en vid bom.. Fs fruktansvärda bockanden avtog när han 1-2 år senare fick en sadel med vidare bom och sedan han fått en utprovad sadel så är det bara glädjebockar som kommer.
Tror det gått runt en hel del hästar med ryggproblem under några årtionden (70-90 tal ffa) om jag ska vara ärlig, men vi har nog blivit petigare med det.
Kavalleriets sadlar fanns i olika utformningar, var tvungen att kolla min ”Undervisning för ryttaren” från 1920 (du ser vilket engagemang för att skriva en kommentar *S*) där det i kapitel ”Ridpersedlar” talas om hästars olika utformade ryggar och vikten av att sadeln passar, samt de olika modeller som fanns beroende på grovlek och manke. ”För att hästens rygg ej skall skadas, måste sadeln passa väl. Ryttaren är därför ansvarig för att till den häst, han rider, användes till honom utprovad sadel”.
Det var helt klart en kunskapssvacka efter avhästningen av armen. Gemene man red ju inte särskilt mycket och de som red för nöje hade råd att skräddarsy sina sadlar. När jag red turridning i Ungern hade alla hästar gamla, nötta men oerhört väl passande sadlar Bättre än många ”utprovade” jag sett här hemma.
Tror att det fanns många hästar som hade ont i ryggen förr men dagens hästar är avlade på ett annat sätt. Vi vill ha luftiga och fina gångarter och de ska även kunna hoppa. Modellen på hästar idag är också mkt ”tunnare”
Vi kräver såldes mer av känsliga hästar. Dessutom får man inte bortse från att många ryttare faktiskt rider så illa att de skapar problemen själva. Har man haft flera olika hästar men med samma problem så är minsta gemensamma nämnaren: ja en själv.
Mins 1988 när jag åkte till Haglundssadelmakeri i Göteborg och köpte min första dressyrsadel som jag hade jobbat ihop pengar till. Hade frågat min ridlärare vad jag skulle ha för bomvidd på hästen i Stûbben sadlar… det var 31 cm.
Provsatt en stübben tristan i affären. Åkte hem och provade den, den låg perfekt fyra fingrar mellan manke och framvalv. Sen var det bara att rida.
Nu har jag ändret krav på sadelinpassning, så jag blev så glad när du, Birgitta skrev denna rubriken…. (hm, tyvärr fattade jag ironin med det samma).
Dessa sadlar *suck* Har oxå haft sadelinprovare och kollat och mätt. Flera gånger dessutom.
Bytte sadel i somras (har en Morris & Nolan i kalasskick till salu) denna gången gick jag på min egen kunskap och min egen känsla när jag köpte en Amerigo CC. Så får vi se och hoppas att den ska fungera LÄNGE! För den gjorde ett rejält hål i plånboken.
Rosea som jag nu ägt i 3 år har gått igenom 3 dressyrsadlar och 3 hoppsadlar. Så sadeldjungeln… eller träsket! är ett välkänt begrepp för mig.
Tänk vad skönt det var på -80 talet… eller….
Tack för era kommentarer Åsa, Cia och Anonym.
Jag kan inte annat än nicka instämmande och igenkännande.
Sedan tror JAG att VISSA hästar kan ha i princip vilken sadel som helst uran större besvär medan andra nästan inte kan ha NÅGON (som min Decima-därav köpet av den svindyra Amerigon som jag aldrig hade köpt annars pga att den är så dyr.
Samma sak med bett för den delen- har för skojs skull provat massor av olika bett pä Archie- ingen som helst skillnad. Decima däremot med sitt tungproblem var lika störd vad man än satte i munnen.
Archie har för övrigt ärvt hennes sadel och VERKAR hur nöjd som helst med den trots att han har haft den sedan han var 3, är 7 nu.
Ska väl tillägga att jag med ”vilken sadel som helst” menar sadlar med ungefär samma bomvidd men oavsett märke.
Sedan beror det väl till viss del även på vad man ska använda hästen till (lättare promenadridning eller svår dressyr :)) samt hur duktig man själv är som ryttare.
Ingen sadel kan fullt ut avhjälpa en dålig sits osv och vissa ryttare märker inte heller om sadeln passar eller ej (inte ens då hästen ömmar för tryck på ryggen har jag sorgset konstaterat).
En god vän på GP-nivå har haft Röösli Pilatus i många år. På alla hästar. (Dock faktiskt ett par olika bomvidder.)
Vad svaret är på den nöten vet jag inte; har alla hennes hästar haft samma typ av rygg? Passar Röösli till alla hästar? Har hennes hästar lidit trots att de till synes tämligen glatt jobbar på hög nivå??
Själv har jag bland annat en Röösli 🙂 men jag ligger någonstans mitt emellan i mitt tänkande och anser att sadeln bör passas ut och jag tar hjälp med detta. Jag försöker vara lyhörd för hur hästens rygg känns. Men min erfarenhet är att om vi har problem i ridningen är det OFTARE ryttarens problem (läs: felaktiga ridning) än just sadeln. Ska hästen gå bättre måste vi inte bara byta sadel utan också rida bättre.
Fast jag har en elev vars häst faktiskt fullständigt bytte skepnad från otroligt svårriden och ovillig till normal och samarbetsvillig med ett sadelbyte.
Jo men precis som jag skrev till Liv i samma ärende så känner jag alltid mig ”till råttorna” när jag går till en sadelinprovare för nog sjutton passar inte sadeln jag har. Nu skall jag säga att vi var i måndags på Hbg djursjukhus och de har ett samarbete med en man som är sadelmakare. Jag har varit där en gång tidigare med en annan ponny och kände mig relativt nöjd. Givetvis var det fel på den sadeln vi hade men precis de fel vi själva förstått och andra.
Den var för lång – vår ponny har relativt kort rygg – och tryckte på fel ställe bak. Han har faktiskt reagerat ibland för beröring just där. Sadeln var dessutom inte tillräckligt bred i bommen och att han började bli dåligt musklad just där fram vid manken och det kunde jag själv faktiskt också se. Sadelmakaren uttryckte sig – det är som att gå med ett par för trånga skor – visst lider man hela tiden lite, en dag blir det kanske jätteskavsår om man tvingats gå långt eller fort. Visst tar man dem på sig om man skall vara väldigt fin och om man älskar skorna men annars tar man ngr som passar bättre och som är mjuka och sköna!=))
Apropå en sadel för evigt så kan jag säga att vår B-ponny (äkta gotlandsruss) var sådan!
Renée